Smutsigtmjöl

January 10, 2015

Glöm allt det andra. Frågan är varför?

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur — ylva @ 12:57

I går var upprördheten stor bland många av Sveriges jägare och en del andra. De fick inte jaga varg!
Men varför ska man jaga varg, egentligen?

Det finns hur många svar som helst på den frågan:
För landsbygden!
För älgjakten!
För att kunna gå ut i skogen!
För att jag ska kunna släppa ut min hund!
För löshundsjakten!
För fårägarnas skull!
För fäbodbruket!
För att mina barn ska kunna leka tryggt i sandlådan!
För att oron måste tas på allvar!
För att landsbygdsbefolkningen ska känna sig hörda!
För att de är ohyra!
För acceptansens skull!
För att de kommer döda människor!
För att allt vilt ska förvaltas med jakt!
För att jag gillar att döda varg!
För att kväsa vargkramaräcklen!
För att vi dödar allt i det ekologiska systemet! (Jägareförbundskvinna)

Jag skulle kunna argumentera med fakta mot alla skälen (utom de tre sista) men nu struntar vi i det. I stället tittar vi på vad som händer om man får som man vill, alltså jaga varg och ta bort några revir.

Ett vargrevir är, för de som inte vet det, ett område på cirka 9 kvadratmil där det lever en vargfamilj. Mamma-pappa-barn, inga andra. I snitt en familj på sex individer när vintern kommer och man kan spåra dem. Just för att de hävdar ett revir så finns inga andra vargar där.

Så det blir faktiskt tomt på vargar om man dödar hela familjen, och man kan släppa både hundar och får lösa i skogen utan risk för vargangrepp. Just där och just då. Mitt i vintern på ett begränsat område. Fåren står inne och jakten är nästan slut.
Vad händer sedan?

Framåt vårkanten lämnar de unga vargarna sina familjer för att söka sig egna revir och hitta en partner. De behöver inte gå långt, det finns ju fina revir lediga, och nära mamma också.
Så varför slår myndigheterna knut på sig själva för att få till vargjakt? Vad blir bättre för de som inte vill ha varg? Ingenting!

Ska man åtgärda problem genom vargjakt finns det bara ett sätt. Totalutrotning, och sedan se till att den förblir utrotad.
Det finns de som står för att det är just det de vill men jag tror ändå inte att det kommer bli Sveriges officiella linje. Så varför envisas med att döda och plåga varg när det går att hitta så många bättre lösningar på de problem som faktiskt finns?

August 3, 2014

Brukarnas naturkrig

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur,Skogen — ylva @ 22:24

När man som jag följer både rovdjursdebatten och debatten om skogen slås man av likheterna. Det är i stort sett samma resonemang och samma människor. Det sistnämnda gäller framför allt naturmotståndarna.
Bland naturvännerna anar jag en skillnad i kunskapsnivå bland de som är för rovdjur och de som är för skogen, till rovdjursvännernas nackdel då.
Men på det hela taget är det samma strid som förs.
Det finns en liten grupp människor, som säkert uppfattar sig som förnuftiga och goda, som hävdar ÄGANDERÄTT över naturen, inklusive vilda djur som betraktas som antingen onyttiga som ska bort, eller nyttiga som ska skördas av “brukarna”.
Det där att de så gärna kallar sig brukare tycker jag är lite lustigt för när ordet “brukare” står ensamt i andra sammanhang handlar det antingen om sådana som inte kan ta hand om sig själva, förståndshandikappade, gamla eller funktionshindrade av annat slag, eller så syftar man på knarkare.
Nåja, om de själva insisterar på denna benämning så…

Alla andra kallar de “betraktare” och det tycker jag de ska ge fan i eftersom de uppenbarligen inte begriper någonting.

Nåväl, “brukarna” är framför allt jägare och skogsskövlare och lite hangabouts. De är inte så många men de har en skrämmande medvind. För några decennium sedan hade den naturfientliga inställning som är rådande i dag varit politiskt omöjlig. I dag är det politikerna som driver den hårdast.

Det finns de som tror att det blir en ny ordning bara det blir maktskifte i höst. Knappast, det sitter djupare än så.
Jägarkåren har på ett beundransvärt skickligt sätt skaffat sig hela problemformuleringsprivilegiet. Oftast ihop med jordbrukarna, i alla fall när man vill döda rovdjur. Därför är det lite roligt när de emellanåt hamnar i gräl med varandra, om vildsvin förstås.
Det är ju lätt för mig att sitta och påstå allt detta, och alla tänkande naturkämpar vet att det är så, men vad har jag för belägg?
Räcker det att säga Eskil Erlandsson och Lena EK?
Nehej, ska jag räkna upp alla andra rabiata naturhatande riksdagsmän, regeringsledamöter, landshövdingar, generaldirektörer och näringslivstoppar? Nej, det blir en allt för lång tråkig lista.
Kan vi titta på debatten den senaste tiden kanske.
Forskare som kommit på en idé hur jägarna ska kunna “skörda” så mycket som bara möjligt, och kanske till och med på nåder tillåta att ett annat djur får existera. Jägareförbundet vill återinföra vildren, av samma skäl.
Från SLU försöker man också på alla tvistade sätt man kan komma på hävda att det är bra att inte ha skog i landet, utan snabbväxande biomassproduktion med en omloppstid som ur skoglig synvinkel är att betrakta som barnamord.
Hur i helvete kan man påstå att gammal skog är mer (?) känslig för storm och brand. De ljuger faktiskt medvetet, men så får man ju inte säga för forskare är väl heliga män. Nej, de är vanliga människor som behöver ett jobb och vill göra karriär. Det gör man inte om man inte levererar “rätt” slutsats.
Jägareförbundet förklarar hur “brukarna” vill ha det med fläskproduktionen i skogen.
Och så finns det en liten moteld, men ack så försynt! Ändå har den hånats och bemötts med diverse idiotier av “brukarna”.

Det är kanske dags att “brukarna” får personliga assistenter som kan hålla dem på mattan.

The road to hell

July 18, 2014

Vargatider

Filed under: Rovdjur,Uncategorized — ylva @ 15:38

Det är mycket varg nu!

Finns här ingen plats för vargen?

Finns här ingen plats för vargen?


Nyligen såg jag en varg i utkanten av byn med alla fåren, inte alls långt från deras hage. Nästa kväll ringde en kvinna som bor precis bredvid den hage där mina djur går nu. Hon talade om att en varg just tittat förbi i grindhålet.
Någon dag senare såg “en mig närstående person” en stor varg korsa en skogsväg en bit härifrån. I dag pratade jag med en man en halvmil uppåt i skogen, hos honom hade varg slagit ett rådjur och hans granne hade sett två vargar ytterligare en bit upp i skogen.
Och själv har jag varit ute längst skogsvägarna och kollat på vargskit och spår så det stått härliga till.

Så är det alltså mycket varg här just nu?
Nej, inte alls, det är bara så att jag och folk jag känner har haft turen att få se dem.
Och det är det här folk inte begriper. När man bor i vargrevir så är det varg där. Alltid. Den sköter sitt, den föder upp sina valpar och patrullerar av sitt revir. Den går djupt inne i skogen och den traskar förbi byar och över vägar.
Dag ut och dag in finns den någonstans omkring oss och våra djur, ibland två mil från folk, ibland tvåhundra meter, men ingenting “händer”
Inga angrepp på får, hästar, hundar, lamadjur eller kossor. Inga hysteriska utbrott i media från varghatarkvinnor och egoistiska jägare om hur familjens liv står på spel. Det senare kunde dock ha hänt, om vargarna haft oturen att visa sig för fel personer och okunniga journalister lyssnat på dem.

En stor del av Mellansverige är bebott av varg, eller “täckt av vargrevir” som man brukar uttrycka det. Så det är många människor och djur som samexisterar med vargen utan problem och ofta utan att ens veta om det.
Men ibland händer det förstås tråkiga saker. Vargangrepp som resulterar i massor med döda och skadade får är verkligen ingen bagatell för de som drabbas. Det måste vara jobbigt, både mentalt och fysiskt att hitta och ta rätt på sina djur efter en sådan händelse. Och även om det inte händer så ofta så är det ändå inte unikt.

Så vad betyder det här då? Kan vi inte ha varg i Sverige?
Njae, det beror på hur man resonerar och var man lägger ribban.

Visst, man kan utrota vargen, då blir det inte några vargdödade får. Men om vi lägger oss på den nivån måste vi först börja med att ta bort alla: älgar, lodjur, lejon, pumor, geparder, björnar, tigrar, leoparder, prärievargar, hundar, rävar, broar, köksknivar, yxor, droger, vapen, mediciner, trappor, mattor, rakblad, vildsvin, åskmoln, politiker (Yeey!) vindkraftverk, glasbitar, mopeder, alkohol, fyrhjulingar, vindfällen, träd, grannar, plastpåsar, tändstickor, slakterier, elledningar, tåg, svampar, gäss, flygplan, rep, pennor, datorer, svarvar, träd mm mm.mm.mm.mm.mm.mm. mm. mm. mm. ……
och alla andra djur och ting som möjligen kan skada oss eller våra djur. Vi får inte glömma att även boskapen måste bort, för säkerhets skull.

July 13, 2014

Blåbär blåvingar och blåst…

Filed under: Allmänt trams,Rovdjur,Skogen — ylva @ 18:55

…kan det bli bättre än att se spåret efter en varg som nyss har korsat skogsvägen, upptäcka att där finns gott om blåbär och plocka dessa medan blåvingarna fladdrar i ljungen och blåsten håller bromsarna borta?
Blåvingar
Nej, det kan det inte.

February 14, 2014

Inte ens de bra är bra…

Filed under: Rovdjur,Skogen — ylva @ 17:15

I går fick jag höra en bra och en dålig nyhet.
Den bra var att man äntligen dragit in SFC-certifieringen från Bergvik skog.

Den dåliga att Naturvårdsverket beviljat skyddsjakt på den varg som kallas Finsk-ryskan eller Junseletiken och hennes nye hanne. Och i dag kom som lök på laxen beskedet att Kammarrätten dömt till Naturvårdsverkets fördel när det gäller förra årets beslut om skyddsjakt på denna stackars varg som man skulle kunna tycka har lidit nog.

Om du vill hänga med i vad som händer med våra stora rovdjur så kolla på Vargens Tid som är den bästa siten i ämnet just nu.

Den där bra nyheten är egentligen också en dålig nyhet. Den bevisar bara att det verkligen är käpprätt åt helvete med skogen. Det är redan kört när till och med mesarna på SFC till slut blir tvungna att säga ifrån.

October 9, 2013

Det är svårt med idioter

Vissa saker är knepigare än andra att kämpa för. Man skulle kunna tro att det är väldigt bra att ha sanningen på sin sida. Så är det inte. Det slog mig i dag att det är precis tvärtom.

Ju mer rätt man har desto större idioter är det man har emot sig. Ju större idioter desto värre idiotiska påståenden och lögner kan de kläcka ur sig. Vettiga människor har inte en chans att bemöta sådant och så blir det en märklig slagsida där de oinsatta mest hör idioterna och tänker, – nå ja, ingen rök utan eld.

Det här med rovdjur är just en sådan fråga där motståndarna är sådana absurda idioter att man inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att någon skulle tro på dem.
Min bittra erfarenhet är att jodå, en del tror på dem, politiker tror på dem.

Här nedan får ni ett smakprov av det mer absurda, men alls inte ovanliga slaget.
Lögnerna och det makalösa resonemanget borde locka till skratt men skrattet fastnar i halsen när man tänker på att sådant här påverkar politiker.

SUNDSVALLS TIDNING 2013-10-07 Sida 4 –

Författare: Humanist och djurvän

Vad gäller zoologi och djurs vanor och beteenden så är kunskapen, ljugandet eller fantasier och önsketänkande på topp. Det är vi, omkring tre miljoner människor som bor inom rovdjurens domäner, som betalar för rovdjurens leverne.

Betalar med en mer än halverad älgstam vars jakt- och köttvärde vid mitten av 1980-talet var fyra miljarder per år, och i dag är mer än halverat. Betalar med två dödade människor och sex allvarligt skadade av björn på 2000-talet. Rädsla för björn och varg, extra stängsel för tamdjur men ändå rivna hundar och tamdjur, som vi får en bedrövlig ersättning för i fall de nu hittas.

Vi närmar oss 45000 viltolyckor per år och som orsakas av att stordelen av våra vägar omges i dag av två gröna vägar och de snabbt ökande rovdjursstammarna. Viltolyckorna beräknas kosta oss omking 30 miljarder kronor per år, omkring tio dödade och drygt 2000 invalidiserade människor varje år.

Omkring 60 procent av viltolyckorna orsakas av rovdjur som jagar ett byte. Det jagade rådjuret eller älgen skenar och ser sig inte för när de ska passera en väg och då smäller det ofta. Observera att bara här kostar oss rovdjuren omkring 2 500 per skattebetalare. Illa är också att rovdjuren håller på att utplåna rennäringen. Den nu talrika björnen har lärt sig att stå i renarnas kalvningsland på våren och äta sig proppmätt var dag. Tänka sig att vara renägare och vid höstens kalvmärkning notera att bara varannan – var tredje vaja har en kalv att märka.

Dummaste och en ofta återkommande replik är; att

sedan 1821 har ingen människa blivit dödad av varg i Sverige. Tror jag då Sverige i slutet av 1700- talet beslutade att utrota vargen och vi därför i flera år utkommenderades till vargskall. Man lyckades utrota vargen i landet med undantag av de ödsliga skogs- och fjälltrakterna; en tredjedel av landet.

Dock blev de kvarvarande vargarna så hårt jagade av samerna att vi i omkring 150 år endast hade mellan tio och 50 vargar tills vi 1967 fridlyste vargen och 10-talet år senare inplanterade varg. Beträffande farhågorna om en inavlad och degenererad vargstam. Varför inavlade inte de så få vargarna under 150 år ihjäl sig?

Jag får påminna om att i Spanien har fyra barn rivits av varg på 2000-talet och i Indien dubbelt så många. Polen, Rumänien med flera

länder i Europa har vargdödade barn mest varje år. I Ryssland blir enligt obekräftade uppgifter omkring tio barn vargrivna varje år. Observera; att i Sovjetunionen och Ryssland har vargen aldrig varit fredad. På Sovjettiden höll man vargstammen nere med helikopterjakt.

Ryssland tillämpar inte den jaktmetoden och därför har vargstammen flerdubblats och nu ätit upp det mesta av viltet i Ryssland och är nu i färd med att äta upp tamboskapen för fattiga människor på landsbygden. Jag erinrar om att Ryssland är till ytan 38 gånger större än Sverige och att om vi i Sverige skulle få skjuta lika många älgar per arealenhet som i Ryssland så skulle vi få skjuta omkring 15 älgar per år.

Vem kan tänka sig Sverige utan nationalsymbolen älgen?

I dag torde vi ha ungefär dubbelt så många av de fyra stora rovdjuren än vad Naturvårdsverket uppger. Får man önska sig; att riksdagen beslutar om max 100 vargar, 1000-1500 björnar och en halvering av järvoch lodjursstammarna.

Samt att vi gör upp med de renägande samerna, att hysa de fyra stora mot en grundersättning à 100000 eller mer och 5 000-10 000 i ersättning för varje rovdjursriven ren.

Samerna fick därmed också tillfälle att återuppliva sin kampsport, att ränna varg och sälja jakt på de fyra stora.

Tänk hur många miljarder och sparat mänskligt lidande det skulle innebära om de fyra stora i princip endast fanns i det glest befolkade Norrlands inland? Jag tror att viltolyckorna skulle mer än halveras

Den tragiska insikt jag har i hur det svenska samhället fungerar har ännu inte drabbat Jan Guillou. Han betraktas som en intelligent man och ändå skriver han så här i Aftonbladet

För övrigt anser jag att …

… miljöminister Lena Eks populistiska utspel om att skjuta över 3 000 vargar, björnar och lodjur nästa år, en halvering av beståndet, inte kan vara allvarligt menat. Och att det är så uppenbart att få ens orkat protestera. Det var för dumt.

Ja visst var det, dumt. Men allvarligt menat, jodå.

September 16, 2013

En hjälte är född

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Uncategorized — Tags: — ylva @ 08:34

I NSD, kan man läsa om en “dramatisk björnjakt” i lördags. Hjältarna var egentligen på älgjakt, men ser man en björn måste den ju dödas. Varför?

David Nordvall satt på älgpass i trakterna av Lirfik, söder om Råneträsk, då såg han en björn komma lufsande i skogen på 30 meters håll. Den kom uppför kullen och närmade sig David Nordvall som sköt ett skott i bogen på björnen. Björnen stöp och blev liggande i myrkanten.

När hjältarna en halvtimme efter skottet närmar sig björnhonan rusar hon upp för att freda sitt liv och ger därmed jägarna den största kicken av alla.

– Björnen tvärrusade mot mig med öppen käft. Det var två meter mellan mig och björnen när jag lyckades skjuta björnen med ett skott ovanför ögat. Jag sköt från höftläge och björnen stöp, säger Evald Nordvall.

Ska man verkligen döda djur utan annan anledning än att det är häftigt?
Och firas ska det…

Det här är den första björnen i mannaminne som fällts i trakterna av Lirfik, två mil från Nattavaara och det blev tårtfest vid lägerelden.

Den döda björnen besiktigades av personal från länsstyrelsen som bland annat upplyser om att

Björnar är fredade i EU, den svenska jakten är ett undantag från EU:s habitetsregler.

Kan något vara mer förljuget än svensk viltförvaltning?

September 14, 2013

En bild av svensk viltförvaltning 2013

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur — Tags: — ylva @ 16:51

Klicka på bilden..

…och fundera på hur det kan vara så här i ett civiliserat land?

Kan det bero på att jägarintresset får styra hela viltförvaltningen och att regeringen går i deras ledband in absurdum som vilken tänkande människa som helst kan konstatera. Många konstaterar fakta och skriver kloka saker men regeringen lyssnar bara på den grupp som styr Sverige i de här frågorna.

September 12, 2013

Ett makabert skämt

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur — ylva @ 11:41

Jag har ont i huvudet. Det får man lätt om man utsätts för ett makabert practical joke som man tyvärr vet är sant.
Det är regeringens rovdjursproposition som jag syftar på, presenterad på en presskonferens kl 11 i dag. Vår så kallade miljöminister, den centerpartistiske jägaren Ek, tror sig funnit lösningen för att få utrota våra rovdjur.
Hon kör med hitta-på-siffror. Drar till med makabert låga antal djur och påstår att det finns vetenskapligt stöd för det. Det är så grovt så man blir alldeles matt.
Och det är väl meningen, knäck alla normala människor så vi inte längre orkar bry oss.
I DN och SvD skriver man att “Miljöminister Lena Ek vill att större hänsyn ska tas till privatpersoner och företagare i rovdjursområden”.
“Privatpersoner och företagare i rovdjursområden”? – Nej, en fanatiskt egoistisk mikrominoritet får sina absurda krav tillgodosedda.

September 11, 2013

Varför det är värre att skjuta björn än att skjuta älg

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Skogen,Uncategorized — ylva @ 19:39

En del tror att “rovdjurskramare” tycker att rovdjur är mycket ädlare än andra djur och att de som närmast heliga inte får dödas. Så är det naturligtvis inte.
Så varför kan man då acceptera exempelvis älgjakt men inte varg- eller björnjakt?
Det handlar främst om tre saker, behovet eller nyttan av jakten, populationens status och hur etiskt den kan bedrivas.

Vår mycket stora älgstam orsakar skador för miljardbelopp på skogen, (eller på tallplantagen ska man kanske säga).
Varje år dödas ett tiotal människor, och ett hundratal skadas svårt i älgolyckor i trafiken. Grovt räknat dödas en älg i timmen, dygnet runt, året runt i trafikolyckor. Varje incident orsakar mänskligt lidande i olika grad. Kostnaderna för de materiella skadorna är enorma.
På en del håll svälter älgarna, en följd av att jägarkåren trissat upp en för stor älgstam.
Älgen jagas för köttets skull.

Trots en på vissa håll tät björnstam är skador så gott som obefintliga med undantag för renskötseln.
Björnen jagas för nöjes skull. Det är “häftigt” att döda en björn.

Det finns mycket gott om älg, den finns i hela landet men sammansättningen och “kvaliten” på djuren är på sina håll dålig.

Björnstammen betraktas som livskraftig men inventeringarna är osäkra och gamla. Arten är känslig för jakttryck och avskjutningen har ökat mycket kraftigt. Björn sprider sig långsamt och har inte återtagit sitt naturliga utbredningsområde.

Som vid all jakt förekommer skadeskjutning på älgjakten. Kalven följer kon så att risken att kon skjuts bort från kalven är inte så stor. Kalvar skjuts bort från mamman.

Björnen har ett litet träffområde och björnjägare blir lätt nervösa. Skadeskjutningar har varit vanliga.
Det är förbjudet att skjuta björnhona med ungar men det sker ändå i flera fall varje år. Naturvårdsverket har beställt forskning på ungarna som blir moderlösa. man vill veta om de överlever. I nuläget säger forskarna att åtminstone hälften av ungarna kan överleva om de förlorar sin mor vid midsommar, troligtvis fler senare på året.

Björnen jagas med flera hundar som förföljer och trakasserar den tills den stannar och försöker freda sig. Då skjuts den ihjäl.
Särskilda björnjägare och björnhundshållare åker runt mellan länen och tillhandahåller sina “tjänster”. De dödar djur för att det är kul.

I går dödades en björnmamma med tre ungar, inte vid björnjakt utan av en hundförare på älgjakt. Det var den vanliga dödliga kombinationen av lös hund, vapen och rädsla. När jägaren kom efter hunden som han trodde ställt en älg möttes han av en björnhona som gjorde skenattacker mot honom.
Det han borde gjort var att göra sig så liten som möjligt och lugnt pratande backa därifrån så hon förstått att han inte var ett hot mot hennes ungar.
I stället skjuter han ett par varningsskott. Naturligtvis gör det ingen som helst nytta utan bara förvärrar situationen. Vid nästa attack skjuter han henne.
Det är förståeligt att jägaren blev rädd, det är förståeligt att han, med begränsade kunskaper om björn, använde sitt vapen, men det var dumt. Och ytterligare tre björnungar har förlorat den mamma de behöver för att lära dem hur man lever ett riktigt björnliv.
Det var ändå en olycka och det skulle inte falla mig in att jämföra den här jägaren (som jag i och för sig inte vet något om) med de motbjudande individer som ägnar sig åt björnjakt. Läs om dem i Jaktjournalen, missa inte bilden längst ner, med det stolta paret vid 40-kilosbjörnen.
Det är alltid vapnen som ställer till det, det finns det forskning på.

September 10, 2013

Vådan av en olaglig praxis

Filed under: Politik och samhälle,Rovdjur — ylva @ 21:36

Jag har tidigare beskrivit besluten vid skyddsjakt på varg ungefär så här.
Länsstyrelsen beskriver vad som hänt, refererar lagstiftningen och beviljar skyddsjakt. Allt i ett ganska mångordigt dokument.
Det är bara det att om man verkligen läser vad som står där så framgår det tydligt att det ja till skyddsjakt som myndigheten ger strider mot lagen. Jag har aldrig sett ett fall där villkoren för undantag i art- och habitatdirektivet faktiskt är uppfyllda, inte ens med god fantasi.
I dag skriver SvD kortfattat om att förvaltningsrätten har upphävt Naturvårdsverkets beslut att bevilja jakt på den varg som på kort tid angripit åtta fårbesättningar i Skåne. Skånskan har en längre artikel som avslutas med en LRF-representant som inte har förstått någonting. Han vill att Länsstyrelsen i Skåne ska få ta skyddsjaktsbeslut. Jaha, men de lyder under samma lagar som andra myndigheter.
Det här fallet hade tidigare varit en självklar skyddsjakt trots att de legala kriterierna för en sådan inte varit uppfyllda, (och det är de som sagt aldrig). Det som har hänt på senare tid är att besluten överklagats till rättsinstanser och där går man efter lagboken, inget annat.
Inga taktiska hänsyn hit eller dit, inga egna värderingar och ingen praxis som vuxit fram lite så där lagom utanför lagen. De gör sitt jobb och det ska hedra dem. Sedan kan man tycka vad man vill om de praktiska konsekvenserna.
Själv hade jag hellre sett att den här vargen hade fått gå till de sälla jaktmarkerna, det hade varit bättre för vargens framtid i Sverige.

September 3, 2013

Dåligt av mig

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur — Tags: — ylva @ 18:55

Min fejkade insats som journalist på Värmlands folkblad i går var inget vidare. Artikeln borde fortsatt så här:
Den skjutna björnen var mycket liten vilket i jaktpress presenterats som ett slags rekord “Den minsta fällda björnen i Värmland genom tiderna”.
Det är ett litet fåtal jägare som ägnar sig åt att jaga björn. Lars Mattsson från Våmhus och Magnus Larsson från Lima stod bakom dödandet av den lilla värmländska björnen genom att tussa två av sina många hundar på den. De två dalmasarna skryter med en lyckad björnjakt där minst en björn om dagen dödats för deras hundar. Det torde innebära åtminstone fjorton djur.

I NWT finns det också några rader, där är skytten nämnd. En man från Sysslebäck, det ger en bild av att detta är något för lokala jägare. Inte ett ord om de kringresande björndödarligorna och deras hundar.
För er som vill göra ett försök att sätta er in i vad björnjakt är kan jag återigen rekommendera Jaktjournalen, om hur Niklas Friberg, handelsresande i björndöd, “levererar”.

September 2, 2013

Värmländsk björnjakt, igen.

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Uncategorized — ylva @ 21:49

Notis i Värmlands folkblad,

Sysslebäck: Hälften av den värmländska björnkvoten är nu fylld. Under lördagen sköts en björnhane i trakterna av Brattmon, norr om Sysslebäck.

Det var det hela. En mer upplysande och relevant artikel skulle kunnat se ut så här:
I går sköts en björn i Brattmon i Torsby kommun. Värmlands län har av Naturvårdsverket tilldelats en kvot på två björnar i årets björnjakt. Detta trots att Värmland inte har någon fast björnstam.
På länsstyrelsen skyller rovdjursansvariga Maria Falkevik på Naturvårdsverket.
Lars Plahn, avdelningschef på Naturvårdsverket förklarar beslutet med att det inkommit önskemål om björnjakt i Värmland, från länsstyrelsen och jaktorganisationer, och att det är tradition.
De senaste tio åren har Värmland tilldelats en björnjaktskvot på två djur, några föryngringar har inte förekommit i länet i modern tid.
Plahn tillägger också att i Sverige har vi det systemet att vi jagar allt jaktbart vilt

Hur kan det komma sig att vi har en så märklig ordning i Sverige, att de vilda djuren finns till för att jagas. Är det naturvårdande myndigheter som styr eller är det ett litet naturfientligt särintresse som huggit sin agenda i den svenska gråstenen?
Jag vet, vet ni?

Older Posts »

Powered by WordPress