Det är mycket varg nu!
Nyligen såg jag en varg i utkanten av byn med alla fåren, inte alls långt från deras hage. Nästa kväll ringde en kvinna som bor precis bredvid den hage där mina djur går nu. Hon talade om att en varg just tittat förbi i grindhålet.
Någon dag senare såg “en mig närstående person” en stor varg korsa en skogsväg en bit härifrån. I dag pratade jag med en man en halvmil uppåt i skogen, hos honom hade varg slagit ett rådjur och hans granne hade sett två vargar ytterligare en bit upp i skogen.
Och själv har jag varit ute längst skogsvägarna och kollat på vargskit och spår så det stått härliga till.
Så är det alltså mycket varg här just nu?
Nej, inte alls, det är bara så att jag och folk jag känner har haft turen att få se dem.
Och det är det här folk inte begriper. När man bor i vargrevir så är det varg där. Alltid. Den sköter sitt, den föder upp sina valpar och patrullerar av sitt revir. Den går djupt inne i skogen och den traskar förbi byar och över vägar.
Dag ut och dag in finns den någonstans omkring oss och våra djur, ibland två mil från folk, ibland tvåhundra meter, men ingenting “händer”
Inga angrepp på får, hästar, hundar, lamadjur eller kossor. Inga hysteriska utbrott i media från varghatarkvinnor och egoistiska jägare om hur familjens liv står på spel. Det senare kunde dock ha hänt, om vargarna haft oturen att visa sig för fel personer och okunniga journalister lyssnat på dem.
En stor del av Mellansverige är bebott av varg, eller “täckt av vargrevir” som man brukar uttrycka det. Så det är många människor och djur som samexisterar med vargen utan problem och ofta utan att ens veta om det.
Men ibland händer det förstås tråkiga saker. Vargangrepp som resulterar i massor med döda och skadade får är verkligen ingen bagatell för de som drabbas. Det måste vara jobbigt, både mentalt och fysiskt att hitta och ta rätt på sina djur efter en sådan händelse. Och även om det inte händer så ofta så är det ändå inte unikt.
Så vad betyder det här då? Kan vi inte ha varg i Sverige?
Njae, det beror på hur man resonerar och var man lägger ribban.
Visst, man kan utrota vargen, då blir det inte några vargdödade får. Men om vi lägger oss på den nivån måste vi först börja med att ta bort alla: älgar, lodjur, lejon, pumor, geparder, björnar, tigrar, leoparder, prärievargar, hundar, rävar, broar, köksknivar, yxor, droger, vapen, mediciner, trappor, mattor, rakblad, vildsvin, åskmoln, politiker (Yeey!) vindkraftverk, glasbitar, mopeder, alkohol, fyrhjulingar, vindfällen, träd, grannar, plastpåsar, tändstickor, slakterier, elledningar, tåg, svampar, gäss, flygplan, rep, pennor, datorer, svarvar, träd mm mm.mm.mm.mm.mm.mm. mm. mm. mm. ……
och alla andra djur och ting som möjligen kan skada oss eller våra djur. Vi får inte glömma att även boskapen måste bort, för säkerhets skull.
En förvaltning av rovdjuren och möjlighet till skyddsjakt utan överklaganden av olika slags rovdjurskramarorganisationer vore en lagom nivå på ribban.
Comment by Erik Andersson — September 12, 2014 @ 21:18