Smutsigtmjöl

July 18, 2014

Vargatider

Filed under: Rovdjur,Uncategorized — ylva @ 15:38

Det är mycket varg nu!

Finns här ingen plats för vargen?

Finns här ingen plats för vargen?


Nyligen såg jag en varg i utkanten av byn med alla fåren, inte alls långt från deras hage. Nästa kväll ringde en kvinna som bor precis bredvid den hage där mina djur går nu. Hon talade om att en varg just tittat förbi i grindhålet.
Någon dag senare såg “en mig närstående person” en stor varg korsa en skogsväg en bit härifrån. I dag pratade jag med en man en halvmil uppåt i skogen, hos honom hade varg slagit ett rådjur och hans granne hade sett två vargar ytterligare en bit upp i skogen.
Och själv har jag varit ute längst skogsvägarna och kollat på vargskit och spår så det stått härliga till.

Så är det alltså mycket varg här just nu?
Nej, inte alls, det är bara så att jag och folk jag känner har haft turen att få se dem.
Och det är det här folk inte begriper. När man bor i vargrevir så är det varg där. Alltid. Den sköter sitt, den föder upp sina valpar och patrullerar av sitt revir. Den går djupt inne i skogen och den traskar förbi byar och över vägar.
Dag ut och dag in finns den någonstans omkring oss och våra djur, ibland två mil från folk, ibland tvåhundra meter, men ingenting “händer”
Inga angrepp på får, hästar, hundar, lamadjur eller kossor. Inga hysteriska utbrott i media från varghatarkvinnor och egoistiska jägare om hur familjens liv står på spel. Det senare kunde dock ha hänt, om vargarna haft oturen att visa sig för fel personer och okunniga journalister lyssnat på dem.

En stor del av Mellansverige är bebott av varg, eller “täckt av vargrevir” som man brukar uttrycka det. Så det är många människor och djur som samexisterar med vargen utan problem och ofta utan att ens veta om det.
Men ibland händer det förstås tråkiga saker. Vargangrepp som resulterar i massor med döda och skadade får är verkligen ingen bagatell för de som drabbas. Det måste vara jobbigt, både mentalt och fysiskt att hitta och ta rätt på sina djur efter en sådan händelse. Och även om det inte händer så ofta så är det ändå inte unikt.

Så vad betyder det här då? Kan vi inte ha varg i Sverige?
Njae, det beror på hur man resonerar och var man lägger ribban.

Visst, man kan utrota vargen, då blir det inte några vargdödade får. Men om vi lägger oss på den nivån måste vi först börja med att ta bort alla: älgar, lodjur, lejon, pumor, geparder, björnar, tigrar, leoparder, prärievargar, hundar, rävar, broar, köksknivar, yxor, droger, vapen, mediciner, trappor, mattor, rakblad, vildsvin, åskmoln, politiker (Yeey!) vindkraftverk, glasbitar, mopeder, alkohol, fyrhjulingar, vindfällen, träd, grannar, plastpåsar, tändstickor, slakterier, elledningar, tåg, svampar, gäss, flygplan, rep, pennor, datorer, svarvar, träd mm mm.mm.mm.mm.mm.mm. mm. mm. mm. ……
och alla andra djur och ting som möjligen kan skada oss eller våra djur. Vi får inte glömma att även boskapen måste bort, för säkerhets skull.

July 6, 2014

Uppdatera

Filed under: Allmänt trams,Uncategorized — ylva @ 22:06

Vad är meningen med alla dessa ständiga uppdateringar?
Fixa en bugg, göra programmet bättre, skapa fler möjligheter?
Knappast, då kunde man göra det utan att ändra utseendet och flytta runt alla funktioner. Nej, det är lika meningslöst som att ta fram nya bilar. Man fixar inte till problemen som den gamla modellen haft, man ändrar utseendet på baklyktorna och bullar till karossen. Fullkomligt meningslöst men pengar kostar det.
Det finns dock några viktiga skillnader mellan nya bilar och alla förbannade uppdateringar. Bilen kostar dig bara pengar och du väljer själv om du vill “uppdatera”. Uppdateringarna kostar mänskligheten eoner av meningslös tidsspillan och frustration och du tvingas så småningom till dem hur motsträvig du än är.
Tänk om vi i stället fick fortsätta jobba med de program som vi just börjat behärska lite grann när de tas ifrån oss.

June 2, 2014

Och så spärrar vi in lite fler kloka unga människor…

Filed under: Politik och samhälle,Uncategorized — ylva @ 18:34

Så nu ska Peter Sunde till sist spärras in för sitt oerhörda brott. Ett brott som inte drabbar en enda människa, ett brott som gett så mycket till människorna, ett brott som tagit världen framåt.
Det är ju lustigt att hans advokat Peter Ahltin, som suttit i Kristdemokraternas partistyrelse i 10 år citeras i Svd med

“Peter slogs för att få fildela, och om tio år tror jag det är en självklarhet att det är tillåtet att fildela för eget behov, säger Althin, till TT”.

Det är ju synd att han inte upplyst sitt parti om detta.
Den absolut mest rabiata upphovsrättsfanatiker jag hört bland politiker är Lars Adaktusson. Det vill säga han låter så eftersom han tagit reda på partiets vilja. Först råkade han svara “fel” på frågan om fildelning borde vara tillåtet men det rättade han till med emfas. Samma sak gjorde han med frågan om hur vargjakt ska beslutas. Någon egen mening om någonting verkar han inte ha, utom den att det är trevligt att sitta i Bryssel och håva in pengar på lönekontot.
Peter Ahltin säger kloka saker som inte platsar i det parti han kämpat för, antagligen skulle han också byta åsikt om en EU-post hägrade.
Det är något allvarligt fel på hela demokratin. Hade man inte begripit det förr så gjorde EU-valet väl ändå att man gav upp om mänskligheten.

October 9, 2013

Det är svårt med idioter

Vissa saker är knepigare än andra att kämpa för. Man skulle kunna tro att det är väldigt bra att ha sanningen på sin sida. Så är det inte. Det slog mig i dag att det är precis tvärtom.

Ju mer rätt man har desto större idioter är det man har emot sig. Ju större idioter desto värre idiotiska påståenden och lögner kan de kläcka ur sig. Vettiga människor har inte en chans att bemöta sådant och så blir det en märklig slagsida där de oinsatta mest hör idioterna och tänker, – nå ja, ingen rök utan eld.

Det här med rovdjur är just en sådan fråga där motståndarna är sådana absurda idioter att man inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att någon skulle tro på dem.
Min bittra erfarenhet är att jodå, en del tror på dem, politiker tror på dem.

Här nedan får ni ett smakprov av det mer absurda, men alls inte ovanliga slaget.
Lögnerna och det makalösa resonemanget borde locka till skratt men skrattet fastnar i halsen när man tänker på att sådant här påverkar politiker.

SUNDSVALLS TIDNING 2013-10-07 Sida 4 –

Författare: Humanist och djurvän

Vad gäller zoologi och djurs vanor och beteenden så är kunskapen, ljugandet eller fantasier och önsketänkande på topp. Det är vi, omkring tre miljoner människor som bor inom rovdjurens domäner, som betalar för rovdjurens leverne.

Betalar med en mer än halverad älgstam vars jakt- och köttvärde vid mitten av 1980-talet var fyra miljarder per år, och i dag är mer än halverat. Betalar med två dödade människor och sex allvarligt skadade av björn på 2000-talet. Rädsla för björn och varg, extra stängsel för tamdjur men ändå rivna hundar och tamdjur, som vi får en bedrövlig ersättning för i fall de nu hittas.

Vi närmar oss 45000 viltolyckor per år och som orsakas av att stordelen av våra vägar omges i dag av två gröna vägar och de snabbt ökande rovdjursstammarna. Viltolyckorna beräknas kosta oss omking 30 miljarder kronor per år, omkring tio dödade och drygt 2000 invalidiserade människor varje år.

Omkring 60 procent av viltolyckorna orsakas av rovdjur som jagar ett byte. Det jagade rådjuret eller älgen skenar och ser sig inte för när de ska passera en väg och då smäller det ofta. Observera att bara här kostar oss rovdjuren omkring 2 500 per skattebetalare. Illa är också att rovdjuren håller på att utplåna rennäringen. Den nu talrika björnen har lärt sig att stå i renarnas kalvningsland på våren och äta sig proppmätt var dag. Tänka sig att vara renägare och vid höstens kalvmärkning notera att bara varannan – var tredje vaja har en kalv att märka.

Dummaste och en ofta återkommande replik är; att

sedan 1821 har ingen människa blivit dödad av varg i Sverige. Tror jag då Sverige i slutet av 1700- talet beslutade att utrota vargen och vi därför i flera år utkommenderades till vargskall. Man lyckades utrota vargen i landet med undantag av de ödsliga skogs- och fjälltrakterna; en tredjedel av landet.

Dock blev de kvarvarande vargarna så hårt jagade av samerna att vi i omkring 150 år endast hade mellan tio och 50 vargar tills vi 1967 fridlyste vargen och 10-talet år senare inplanterade varg. Beträffande farhågorna om en inavlad och degenererad vargstam. Varför inavlade inte de så få vargarna under 150 år ihjäl sig?

Jag får påminna om att i Spanien har fyra barn rivits av varg på 2000-talet och i Indien dubbelt så många. Polen, Rumänien med flera

länder i Europa har vargdödade barn mest varje år. I Ryssland blir enligt obekräftade uppgifter omkring tio barn vargrivna varje år. Observera; att i Sovjetunionen och Ryssland har vargen aldrig varit fredad. På Sovjettiden höll man vargstammen nere med helikopterjakt.

Ryssland tillämpar inte den jaktmetoden och därför har vargstammen flerdubblats och nu ätit upp det mesta av viltet i Ryssland och är nu i färd med att äta upp tamboskapen för fattiga människor på landsbygden. Jag erinrar om att Ryssland är till ytan 38 gånger större än Sverige och att om vi i Sverige skulle få skjuta lika många älgar per arealenhet som i Ryssland så skulle vi få skjuta omkring 15 älgar per år.

Vem kan tänka sig Sverige utan nationalsymbolen älgen?

I dag torde vi ha ungefär dubbelt så många av de fyra stora rovdjuren än vad Naturvårdsverket uppger. Får man önska sig; att riksdagen beslutar om max 100 vargar, 1000-1500 björnar och en halvering av järvoch lodjursstammarna.

Samt att vi gör upp med de renägande samerna, att hysa de fyra stora mot en grundersättning à 100000 eller mer och 5 000-10 000 i ersättning för varje rovdjursriven ren.

Samerna fick därmed också tillfälle att återuppliva sin kampsport, att ränna varg och sälja jakt på de fyra stora.

Tänk hur många miljarder och sparat mänskligt lidande det skulle innebära om de fyra stora i princip endast fanns i det glest befolkade Norrlands inland? Jag tror att viltolyckorna skulle mer än halveras

Den tragiska insikt jag har i hur det svenska samhället fungerar har ännu inte drabbat Jan Guillou. Han betraktas som en intelligent man och ändå skriver han så här i Aftonbladet

För övrigt anser jag att …

… miljöminister Lena Eks populistiska utspel om att skjuta över 3 000 vargar, björnar och lodjur nästa år, en halvering av beståndet, inte kan vara allvarligt menat. Och att det är så uppenbart att få ens orkat protestera. Det var för dumt.

Ja visst var det, dumt. Men allvarligt menat, jodå.

September 16, 2013

En hjälte är född

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Uncategorized — Tags: — ylva @ 08:34

I NSD, kan man läsa om en “dramatisk björnjakt” i lördags. Hjältarna var egentligen på älgjakt, men ser man en björn måste den ju dödas. Varför?

David Nordvall satt på älgpass i trakterna av Lirfik, söder om Råneträsk, då såg han en björn komma lufsande i skogen på 30 meters håll. Den kom uppför kullen och närmade sig David Nordvall som sköt ett skott i bogen på björnen. Björnen stöp och blev liggande i myrkanten.

När hjältarna en halvtimme efter skottet närmar sig björnhonan rusar hon upp för att freda sitt liv och ger därmed jägarna den största kicken av alla.

– Björnen tvärrusade mot mig med öppen käft. Det var två meter mellan mig och björnen när jag lyckades skjuta björnen med ett skott ovanför ögat. Jag sköt från höftläge och björnen stöp, säger Evald Nordvall.

Ska man verkligen döda djur utan annan anledning än att det är häftigt?
Och firas ska det…

Det här är den första björnen i mannaminne som fällts i trakterna av Lirfik, två mil från Nattavaara och det blev tårtfest vid lägerelden.

Den döda björnen besiktigades av personal från länsstyrelsen som bland annat upplyser om att

Björnar är fredade i EU, den svenska jakten är ett undantag från EU:s habitetsregler.

Kan något vara mer förljuget än svensk viltförvaltning?

September 11, 2013

Varför det är värre att skjuta björn än att skjuta älg

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Skogen,Uncategorized — ylva @ 19:39

En del tror att “rovdjurskramare” tycker att rovdjur är mycket ädlare än andra djur och att de som närmast heliga inte får dödas. Så är det naturligtvis inte.
Så varför kan man då acceptera exempelvis älgjakt men inte varg- eller björnjakt?
Det handlar främst om tre saker, behovet eller nyttan av jakten, populationens status och hur etiskt den kan bedrivas.

Vår mycket stora älgstam orsakar skador för miljardbelopp på skogen, (eller på tallplantagen ska man kanske säga).
Varje år dödas ett tiotal människor, och ett hundratal skadas svårt i älgolyckor i trafiken. Grovt räknat dödas en älg i timmen, dygnet runt, året runt i trafikolyckor. Varje incident orsakar mänskligt lidande i olika grad. Kostnaderna för de materiella skadorna är enorma.
På en del håll svälter älgarna, en följd av att jägarkåren trissat upp en för stor älgstam.
Älgen jagas för köttets skull.

Trots en på vissa håll tät björnstam är skador så gott som obefintliga med undantag för renskötseln.
Björnen jagas för nöjes skull. Det är “häftigt” att döda en björn.

Det finns mycket gott om älg, den finns i hela landet men sammansättningen och “kvaliten” på djuren är på sina håll dålig.

Björnstammen betraktas som livskraftig men inventeringarna är osäkra och gamla. Arten är känslig för jakttryck och avskjutningen har ökat mycket kraftigt. Björn sprider sig långsamt och har inte återtagit sitt naturliga utbredningsområde.

Som vid all jakt förekommer skadeskjutning på älgjakten. Kalven följer kon så att risken att kon skjuts bort från kalven är inte så stor. Kalvar skjuts bort från mamman.

Björnen har ett litet träffområde och björnjägare blir lätt nervösa. Skadeskjutningar har varit vanliga.
Det är förbjudet att skjuta björnhona med ungar men det sker ändå i flera fall varje år. Naturvårdsverket har beställt forskning på ungarna som blir moderlösa. man vill veta om de överlever. I nuläget säger forskarna att åtminstone hälften av ungarna kan överleva om de förlorar sin mor vid midsommar, troligtvis fler senare på året.

Björnen jagas med flera hundar som förföljer och trakasserar den tills den stannar och försöker freda sig. Då skjuts den ihjäl.
Särskilda björnjägare och björnhundshållare åker runt mellan länen och tillhandahåller sina “tjänster”. De dödar djur för att det är kul.

I går dödades en björnmamma med tre ungar, inte vid björnjakt utan av en hundförare på älgjakt. Det var den vanliga dödliga kombinationen av lös hund, vapen och rädsla. När jägaren kom efter hunden som han trodde ställt en älg möttes han av en björnhona som gjorde skenattacker mot honom.
Det han borde gjort var att göra sig så liten som möjligt och lugnt pratande backa därifrån så hon förstått att han inte var ett hot mot hennes ungar.
I stället skjuter han ett par varningsskott. Naturligtvis gör det ingen som helst nytta utan bara förvärrar situationen. Vid nästa attack skjuter han henne.
Det är förståeligt att jägaren blev rädd, det är förståeligt att han, med begränsade kunskaper om björn, använde sitt vapen, men det var dumt. Och ytterligare tre björnungar har förlorat den mamma de behöver för att lära dem hur man lever ett riktigt björnliv.
Det var ändå en olycka och det skulle inte falla mig in att jämföra den här jägaren (som jag i och för sig inte vet något om) med de motbjudande individer som ägnar sig åt björnjakt. Läs om dem i Jaktjournalen, missa inte bilden längst ner, med det stolta paret vid 40-kilosbjörnen.
Det är alltid vapnen som ställer till det, det finns det forskning på.

September 2, 2013

Värmländsk björnjakt, igen.

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Uncategorized — ylva @ 21:49

Notis i Värmlands folkblad,

Sysslebäck: Hälften av den värmländska björnkvoten är nu fylld. Under lördagen sköts en björnhane i trakterna av Brattmon, norr om Sysslebäck.

Det var det hela. En mer upplysande och relevant artikel skulle kunnat se ut så här:
I går sköts en björn i Brattmon i Torsby kommun. Värmlands län har av Naturvårdsverket tilldelats en kvot på två björnar i årets björnjakt. Detta trots att Värmland inte har någon fast björnstam.
På länsstyrelsen skyller rovdjursansvariga Maria Falkevik på Naturvårdsverket.
Lars Plahn, avdelningschef på Naturvårdsverket förklarar beslutet med att det inkommit önskemål om björnjakt i Värmland, från länsstyrelsen och jaktorganisationer, och att det är tradition.
De senaste tio åren har Värmland tilldelats en björnjaktskvot på två djur, några föryngringar har inte förekommit i länet i modern tid.
Plahn tillägger också att i Sverige har vi det systemet att vi jagar allt jaktbart vilt

Hur kan det komma sig att vi har en så märklig ordning i Sverige, att de vilda djuren finns till för att jagas. Är det naturvårdande myndigheter som styr eller är det ett litet naturfientligt särintresse som huggit sin agenda i den svenska gråstenen?
Jag vet, vet ni?

June 23, 2013

Hey Big Brother

Ett kvarts år har passerat sedan jag skrev här senast. Jag vet inte varför, det är väl meningslösheten i det hela som kommit i kapp mig.
Vansinnet rullar vidare där ute och inget kan jag göra åt det. Det är nästan så jag har slutat hålla koll på nyheterna också.
Vissa nyheter har jag ändå noterat, om än inte satt mig in i, som Edward Snowdens avslöjanden om USAs avlyssning. Det blev ju en viss uppståndelse även i Sverige, och i EU bevars. Det enda jag kunde tänka när jag hörde svenska journalisters indignation var hur märklig deras reaktion tedde sig när de samtidigt inte reagerar över att vi är lika övervakade i vårt eget land.
Och de hycklande EU-politikerna var närmast parodiska och gjorde mig smått illamående. Och Storbritannien som tydligen är bland de värsta, hycklare.

Och varför talar man inte mer om Bradley Manning? Varje svensk vet nog att Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i ett visst antal dagar och det är väl bra, men varför går inte människor man ur huse i alla demokratiska samhällen och demonstrerar för Snowdens, Mannings och Asanges skull?
Jag tror jag vet varför. De tre är inte särskilt snälla mot oss, de har talat om sådant som vi inte vill veta och inte vill förstå. Så innerst inne håller vi med USA, spärra in de djävlarna och kasta nyckeln.
Förresten tycker jag det är dumt att skriva hur många dagar något pågått. I mina öron låter dagar inte mycket, oavsett siffran framför. Tolv år däremot.

Jag är inte helt säker på vad Hey Big Brother, Rare Earths låt från 1971, handlar om men rätt bra är den.

August 2, 2012

Sen tar de kulturen också…

Filed under: Skogen,Uncategorized — Tags: — ylva @ 21:59

I Bergslagen fanns en gång i tiden små järnvägar som löpte kors och tvärs mellan orterna, kvar finns nu bara här och där rester av banvallarna som smyger fram genom vildmarken och numera fungerar som en länk till vår historia och som underbara gång- och cykelvägar, och för all del också bitvis som bilvägar om man är lite äventyrligt lagd
Min favorit Sven Stolpe inleder för övrigt en underbar liten berättelse om mänsklig dumhet på följande sätt:

DET FINNS EN SORTS vägar i Bergslagen, som jag har en alldeles speciell förkärlek för. De är egentligen gamla järnvägar, men det var längesedan de sista små tågen gick fram där.

Han kallar berättelsen “Möte i Värmland”, den är bara på fyra korta sidor och finns att läsa i hans “Låt mig berätta- Minnen och anekdoter” från 1970. Men nu kom jag från ämnet, jag kan bara inte låta bli att rekommendera den läsningen till alla. Äsch, vi tar lite till:

De små loken rusade på den smala banan genom en vildmark utan människor, på smala näs mellan blå sjöar eller genom tunnelliknande uthuggningar i bergslandskapen.

Säfsbanan mellan Hällefors och Neva var en av dessa små järnvägar. Anlagd 1876, slutgiltigt nedlagd och uppriven 1970. Banvallen finns kvar till stora delar. År 2004 röjdes den för s.k. “EU-pengar” för att fungera som gång- och cykelväg genom vildmarken, en fantastisk tillgång.
Skyltar sattes upp
Under några år sprangs t.o.m. ett marathonlopp på den gamla banvallen. Hur frekvent använd den varit i övrigt vet jag inte men både vargar och människor har i alla fall strosat fram på den ibland.
Som nästan överallt annars i skogarna här så är det Bergvik skog som äger marken där den går fram. Stora Enso förvaltar.
Eftersom dessa bolag anser sig ha (ägande-) rätt att förstöra inte bara naturen utan vårt kulturarv och våra möjligheter till rekreation ser det numera ut så här på Säfsbanan väster om Nittkvarn.



Jo, det är där…

Vissa sträckor är relativt oförstörda

June 4, 2012

Om min märkliga motvilja mot veganism

Filed under: Allmänt trams,Uncategorized — Tags: — ylva @ 16:52

Måste man verkligen kunna motivera alla sina åsikter? Kan man inte bara få tycka någonting rätt upp och ner.
Nej då, inte jag inte, vilket är rätt åt mig eftersom jag gärna avkräver någorlunda välformulerade motiv av andra när de kommer med alla sina dumheter.
Så nu till mina egna dumheter. Jag har uttalat motvilja mot att personer i min närhet blivit veganer och nu måste jag försöka finna mina egna motiv. Till att börja med kan jag konstatera att de är till 100% själviska, fast det vore ju bra om jag på vägen kan konstruera några fungerande altruistiska käftsmällar också.
En av de mest grundläggande sakerna i den mänskliga samvaron är att dela en måltid. Om man inte erbjuder både främlingar och vänner en plats vid brasan och bryter sitt bröd med dem är man man en skitstövel.
Varför tror ni att det ska bjudas på fika i stugorna titt som tätt? För att folk är så väldigt sugna på kaffe och fåniga kakor vid just de tillfällena? Nej knappast, det är, lite olika beroende på relationen med gästerna, en orsak att sätta sig ner och känna av varandra, och att allt efter läggning och förmåga, diskutera viktiga frågor eller skvallra om grannarna, och inte minst att faktiskt få ge en annan människa något, om det så bara är en kopp välbryggt kaffe och lite god rabarberpaj. Helst vill man man dela upplevelsen också. Att känna samma smaker, att tala om maten och kanske ge eller få lite uppskattning för den är också något som bidrar till existensmaximum.
Alla människor kan och vill inte äta allting. Sjukdomar, allergier och olika smak sätter stopp för det. Därtill kommer att en del gör mer eller mindre genomtänkta val att avstå från viss mat.
Som att bli vegan.
Ur djurskyddsperspektiv är det förståeligt att man inte vill äta ägg, de produceras oftast på ett ganska vidrigt sätt. Det finns alternativ dock.
Mjölkkor har det generellt lite bättre men många har avlats till att bli vandrande mjölkmaskiner som knappt kan gå ut utan att skada sig. Det behöver inte vara så.
Vad gäller fisk så var det förr bara sportfiskare som på något plan såg dem som individer, nu har visst forskningen tillskrivit dem betydligt större förmåga att känna smärta och tänka än tidigare. Mer lika oss alltså, och som all djurvänlighet egentligen bara handlar om igenkänning med vår egen art så blir det inte lika problemfritt att ösa upp dem en masse och låta dem sakta kvävas på däck.
Är detta bra argument för att bli vegan alltså. Njae.
Om de som har synpunkter på hur maten produceras blir veganer och helt avstår från ovan nämnda livsmedel så skapas ingen efterfrågan på bättre producerade sådana.
Inte särskilt djurvänligt alltså men bra för ens egen självgodhet.
Är det hälsosamt att vara vegan? Man blir naturligtvis mer medveten om, och lägger stor omsorg vid vad man stoppar i sig. Bra på ett sätt.
Vad får man i sig då, eller snarare vad får man inte i sig? D-vitamin t.ex. viktig för att slippa benskörhet, cancer, alzheimer, depression och en massa annat elände. Det kan man halva året se sig i månen efter då man inte kan få den från solen eller från den enda födan som återstår efter att man ratat animaliskt fett. Kantareller alltså, (men kantareller ska stekas i smör och gärna stuvas med grädde) En del tar då till kosttillskott. Nu har vi hamnat i en av de värsta skojeribranscherna som finns. Lycka till att inte bli grundlurad både på pengar och innehåll.
För oss som inte bor runt hörnet till en välsorterad grönsakshandel kan en vegankost grunda sig rätt mycket på kikärtor, bönor och andra trista saker – på burk. Dagens larmrapport handlar om att konservburkar är en viktig källa till det hormonliknande ämnet bisfenol A. Det finns många aspekter på det här med vad som är hälsosamt och inte
Hur hälsosamt är det mentalt sett? Den ständiga kollen på vad man kan äta och ratandet av majoriteten av födämnen. Psykiatern David Eberhard menade i sin bok “Trygghetsnarkomanernas land” att unga människor var så ängsliga att de inte tordes äta vanlig mat utan blev vegetarianer av någon slags rädsla. Det håller jag inte med om, däremot kan det nog hos en del utvecklas en besatthet kring maten som inte är så mentalt hälsosam.
Tillkrånglandet av något normalt så enkelt som att äta tar naturligtvis tid och energi från annat. Tid som man kunnat lägga på att förbättra djurhållningen i landet, utveckla sin visdom eller skaffa körkort för att ta några exempel ur luften.
När nu ändå en liten del av befolkningen är veganer så måste restauranger och konferensanläggningar ha en beredskap för att tillgodose deras krav. Det betyder att en hel del havremjölk, sojaglass och andra konstiga varor slängs bort, med en massa negativa följder för det ena och det andra.
Riktigt kortfattat så är jag väl bara sur för att jag inte kan bjuda på någon mat längre. Mat utan smör, suck!

May 21, 2012

Var det allt hon hade?

Filed under: Skogen,Uncategorized — Tags: — ylva @ 19:56

I onsdags publicerades ett antal debattartiklar i DN som svar på artikelserien om skogen.
I en kommentar på denna blogg spådde Daniel att Skogsstyrelsens Monika Stridsman skulle komma med “ett försvarstal utan dess like”.
Ett-noll till honom, ty det hon kom med liknade verkligen inget annat, det var totalt innehållslöst.
Det är mycket av det vanliga innehållslösa konsensusblajet. Jag har sagt det förut, jag hatar samsyn.

Låt mig säga att vi från Skogsstyrelsens sida självklart uppskattar en granskning och diskussion av skogspolitikens tillämpning och vår roll. Att låta åsikter brytas mot varandra är ett sätt att flytta fram positionerna och öka tydligheten.

Vårt uppdrag här är klart formulerat: Vi ska samverka med näringen för att nå ett bättre resultat i miljöfrågorna. Vi utarbetar nu tydligare uppföljningsmetoder för bättre samsyn om hur resultaten ska tolkas.

Projektet ”Dialog om miljöhänsyn” syftar bland annat till att skapa en gemensam målbild inom sektorn för vad som är god miljöhänsyn. Mycket återstår, men vi tycker oss vara på god väg.

Ord som “självklart” och “naturligtvis” är flitigt förekommande. Dem ska man se upp med i en debattartikel, de betyder i allmänhet “vi kan inte på något sätt visa att det är så här, alltså säger vi bara att det naturligtvis är det.”

Och naturligtvis är vi självkritiska. Vi arbetar hela tiden med att förbättra det som i dag inte fungerar optimalt.

Den oheliga allians med skogsnäringen som Skogsstyrelsen anklags för i artikeln ”Skogens maffia” finns naturligtvis inte.

Stridsman gör några tama försök att debattera också.

..argumentationen är ensidig, behäftad med sakfel och i långa stycken felriktad.

Ensidig? Zaremba har lyft fram ett perspektiv som hittills inte har haft några talesmän alls i debatten – människans. Men ensidig kan man inte kalla hans text, tvärtom lyckas han göra komplexiteten begriplig. Att han sedan inte pliktskyldigast rapporterat att det lämnas si eller så många högstubbar (hänsyn!) på hyggena retar även andra trampade-på-tårna grupper.
Behäftad med sakfel då?
Det är nog svårt att skriva fem långa artiklar om ett ämne som skogen utan att råka få med något fel. Ändå lyckas inte Stridsman komma med ett enda sant exempel. Det som hon lyfter som ett hemskt sakfel är detta:

”Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen” hävdas det. Sedan följer en fantasifull fiktiv rättegång kring fallet Harald Holmberg utanför Lycksele.

Jag kan sträcka mig så långt som till att hålla med om att det kanske inte sägs väldigt tydligt att det inte alltid är kalhygge som påbjuds. Dock var det så i det här fallet och den “fantasifulla” rättegången var utomordentligt väl motiverad att ta med i artikeln eftersom åtalet lades ner just för att förhindra att alla dessa vittnesmål till Harald Holmbergs fördel framfördes. Nu fick de ändå komma fram i offentligheten.

I en artikel hävdas att Skogsstyrelsens tillstånd för avverkning inte kan överklagas.

Ovanstående var riktigt lustigt ty hon fortsätter

Men en avverkningsanmälan är just en anmälan, som markägaren enligt skogsvårdslagen är skyldig att göra.

blaj, blaj och sedan

Det finns alltså inget beslut som kan överklagas såvida vi inte har hört av oss.

Ja just det, det var det Zaremba skrev vilket Stridsman klagar på och sedan bekräftar.

I långa stycken felriktad?
Ojojoj, där ömmade det i tårna.
Den kritik som riktats mot skogsstyrelsen är riktad mot dem, kritik mot minister Eskil är just kritik mot honom, kritik mot skogsbolag är kritik riktad mot dem o.s.v.
Felet tycks alltså vara att det överhuvudtaget har riktats kritik mot Skogsstyrelsen.
Om det nu är så att denna myndighet är så hjälplös och offer för dåliga politiska beslut så vore ju denna artikelserie ett utmärkt tillfälle för Stridsman att haka på och ställa krav på regeringen. “Vi kan inte sköta vårt jobb, vi kräver bättre resurser, mera folk, skarpare direktiv” etc.
Men nej då, i stället lugnar man oss med

Vi har en policy för hyggesfritt skogsbruk som slår fast att det bör öka.

Men så skönt, då kan vi känna oss lika trygga som efter att ha läst skogsvårdslagens intentioner:

“Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas”

Då så!
PS.
Jag kan inte undanhålla er som inte orkat läsa debattartikeln följande höjdare från den lydiga generaldirektörskan.

Att misstänkliggöra Skogsstyrelsen för att vi talar med näringen är som att ställa en båt till svars för att den är omgiven av vatten.

May 6, 2012

Lübeckmodellen

Filed under: Skogen,Uncategorized — ylva @ 11:28

Jag tror inte att jag någonsin förut har suttit på helspänn och väntat på en ny artikel i dagspressen, inte förens nu. Jag har väl gått in 10 gånger på DN idag för att se om del tre om skogen kommit. Det var det värt, kunde jag konstatera. Vad säger man, tack kanske?
När jag skrev om Zarembas skogsartiklar häromdagen fick jag kommentarer som inte tyckte att kalhygge eller ej var den stora frågan (vilket jag vidhåller att det inte var vad han skrev heller) men kalhyggesbruket är faktiskt en katastrof. Inte varje enskilt hygge, om det skulle vara något så ovanligt som ett litet och hänsynsfullt utfört sådant men i stort är kalhyggesbruk inte hållbart (hemska modeord) varken ekonomiskt eller biologiskt.
Som framgår i dag, det finns alternativ. Silvaskog är ett företag som hjälper skogsägare till en helt annan skogsskötsel. Läs deras “Lilla skogspraktika” för en snabb orientering. Är du skogsägare har du alltså pengar att tjäna här.

May 1, 2012

Nu börjar det likna något

Filed under: Politik och samhälle,Skogen,Uncategorized — ylva @ 10:58

I går ondgjorde jag mig över att skogsdebatten fördes på kultursidorna. I dag fortsätter Zarembas artikelserie om skogen i DN, fortfarande på kultursidan men stort upplagd på webbtidningens förstasida och i dag är den dessutom riktigt riktigt bra!

Under samma år inkom cirka 67.000 anmälningar om avverkning till Skogsstyrelsen. Åtta av dem, kring 0,1 promille, villkorades av myndigheten med krav på hänsyn till människa eller landskap. Vilket ändå var ett framsteg. År 2006 var siffran noll. Det året kunde ingen skogsägare bryta mot lagen, hur han än bar sig åt.

Hade detta varit för ett antal år sedan, innan jag blev en cynisk åldring som på goda grunder helt förlorat tilltron till det svenska samhället så skulle jag nu, lätt om hjärtat, ha sjungit och jublat. Äntligen! Nu kommer sanningen fram till folket, nu blir det förändring ty allt som behövs är ju kunskap.

”Jag får sparken om mitt namn kommer ut”, säger en mellanchef på Skogsstyrelsen. ”Vi är många här som är djupt frustrerade, men det anses illojalt att tala ut.” Han säger att varje gång skogskonsulenterna försöker skärpa sin tillsyn kommer order från departementet att låta bli.”

Inte ens det faktum att folk ändå verkar uppröras och bry sig kommer leda till någon ändring. För regeringens (liksom säkert även alternativa regeringars) syn är det Eskil Erlandsson uttrycker.

”Jag föreställer mig att någon äger marken”, svarar Erlandsson. ”Av äganderätten följer förfoganderätten.”

Ändå pyr långt, långt nere i djupet av min mörka själ ett litet hopp. Tänk om……..

Older Posts »

Powered by WordPress