…kan det bli bättre än att se spåret efter en varg som nyss har korsat skogsvägen, upptäcka att där finns gott om blåbär och plocka dessa medan blåvingarna fladdrar i ljungen och blåsten håller bromsarna borta?
Nej, det kan det inte.
July 13, 2014
Blåbär blåvingar och blåst…
July 6, 2014
Uppdatera
Vad är meningen med alla dessa ständiga uppdateringar?
Fixa en bugg, göra programmet bättre, skapa fler möjligheter?
Knappast, då kunde man göra det utan att ändra utseendet och flytta runt alla funktioner. Nej, det är lika meningslöst som att ta fram nya bilar. Man fixar inte till problemen som den gamla modellen haft, man ändrar utseendet på baklyktorna och bullar till karossen. Fullkomligt meningslöst men pengar kostar det.
Det finns dock några viktiga skillnader mellan nya bilar och alla förbannade uppdateringar. Bilen kostar dig bara pengar och du väljer själv om du vill “uppdatera”. Uppdateringarna kostar mänskligheten eoner av meningslös tidsspillan och frustration och du tvingas så småningom till dem hur motsträvig du än är.
Tänk om vi i stället fick fortsätta jobba med de program som vi just börjat behärska lite grann när de tas ifrån oss.
May 5, 2014
Flera kryss
May 4, 2014
Medvarelser
Fågelskådare har en “krysslista” där varje art noteras. Jag tror det går någon slags gräns vid 300, har du kryssat så många då är du bland de stora grabbarna.
Jag har alltid velat ha bättre koll på fåglar, känna igen dem på håll och veta vem som sjunger vad i kören. Fortfarande är jag inget vidare på det, och inte blir det bättre av att synen blivit kass och min förmåga att känna igen ljud, vare sig det är fågelsång eller mänsklig musik, är usel.
Men hur ska man börja en sådan där krysslista egentligen? Sitta och fylla i alla fåglar man vet att man sett någon gång och sedan jaga runt efter de övriga? Verkar trist, jag har en annan idé.
Numera är jag så lyckligt lottad att jag har två underbara ställen att existera på, min bostad på Torpet och så ett annat som vi kan kalla Skogen, som jag också har ett ansvar för.
Nu ska jag börja lista de arter som lever på dessa två platser, och kanske gör jag en tredje lista för de som jag sett på Trakten.
Varje dag lägger jag till en art på någon eller några listor, som jag sett eller hört just där. Helst ska jag ha sett just de arterna just den dagen, det går lätt i början men snart får jag nog börja fuska med det. Men i övrigt ska jag inte fuska alls, och jo det gäller inte bara fåglar så jag börjar med människa.
Meningen med det hela? Kanske att lägga märke till alla medvarelser som vi har glädjen att dela jorden med, eller bara för att listor är kul.
Torpet
Människa
Ringduva
Skogen
Människa
Koltrast
Trakten
Orre
Räv
Jag tog en sväng i trakten i dag. Gick upp på högsta höjden där man kan se runt hela horisonten och där uppe flög det upp orrar i mängd och räven skötte sitt på rävars vis. Fin utsikt var det också. Men några människor såg jag inte till.
October 7, 2013
Loss of jobs is mostly a good thing
Då och då när jag hinner kollar jag vad som hänt på Enligt min humla på sista tiden. Senast skrev Jochen om att han klivit ur sin komfortzon och gästbloggat hos Rick Falkvinge, på engelska.
Inlägget handlar om copyright och är bra som alltid. Och som alltid vid det ämnet kom det en del hätska kommentarer. I en av dessa står det något så urbota dumt:
” Loss of jobs is never a good thing”
Kommentatorn får förstås kloka och relevanta svar på tal om den saken.
Själv stirrar jag på den där meningen och får sådan lust att kommentera den jag också, lite mer allmänt, men avstår på grund av språket. Kanske får jag inte fram vad jag menar på engelska. Jag väljer att stanna i min trygga zon, men kommentera vill jag likt förbaskat.
“Loss of jobs is never a good thing”
Jasså? nog tycker jag det var bra att fångvaktarna på Treblinka blev arbetslösa. Och om bödlar och torterare världen över blev uppsagda på stört.
“Loss of jobs” – för att jobben inte längre behöver utföras.
Då vore det verkligen “a good thing” om alla poliser blev arbetslösa, och alla alkoholterapeuter och ambulansförare och sjuksköterskor. Alla socialarbetare och klottersanerare och kriminalvårdare. Alla läkare och psykologer och slaskblaskjournalister. Alla charlataner som profiterar på människors osäkerhet och alla vapenhandlate. Vartenda jobb i vapenindustrin och så klart alla militärer. Jag kan hålla på hur länge som helst men jag tror ni förstår min poäng.
Fast min egentliga poäng är att självklara snusförnuftigheter sällan är så självklara.
August 29, 2013
Rovdjurstrycket
När jag gick ut på verandan idag lyfte en stor hök från marken uppe i hagen. Min första känsla är glädje över att se den faktiskt ganska magnifika fågeln, min nästa är oro över hönsen.
Tyvärr har jag nu en höna mindre. Jag får bli ännu lite försiktigare med att släppa ut dem ett tag framöver. Det är en ständig balansgång. En hönsgård förvandlas snabbt till en öken och hönsen älskar att gå fritt men det är en livsfarlig frihet.
August 3, 2013
Chicken race
När man är en åsikts-exhibitionist och har en (tekniskt) fungerande blogg så är det ju dumt att inte använda den. Eftersom det sista man vill erkänna är att man är dum så söker jag febrilt andra orsaker.
Jo då, jag har mycket att göra, är ineffektiv, felprioriterar och allt möjligt, men framför allt skjuter jag upp allting så länge som möjlig. Jag gör ingenting förr än jag absolut måste, och blogga måste jag ju inte.En deadline med lite framförhållning betyder ingenting för mig.
Jag kör helt enkelt ett chickenrace mot livet. Det får inte fatala följder när jag kraschar men ibland drabbar det tredje man och i min strävan mot existensmaximum är det en dålig ingrediens så det är hög tid att jag skärper mig.
July 11, 2013
Paradoxalt värre
Visst är det konstgt att alla utannonserade jobb har hundratals sökanden, för om man läser kraven i platsannonserna så är det uppenbart att det inte finns en enda människa som är kvalificerad.
February 16, 2013
Jag har fått en ny idol
Jag kan inte påminna mig att jag någonsin haft några riktiga idoler. Inte sedan jag var fem år och enligt uppgift satt klistrad vid TV-rutan och tittade kärleksfullt på Olle Björklund när han läste Aktuelltnyheterna. Det är dock ingenting jag minns, säkert bara ont förtal 🙂
Men visst har jag hyst både beundran och stark sympati för vissa offentliga personer. Gamla gubbar mest, sådana som törs säga vad de tycker och ger blanka fan i om det ligger inom rådande konsensus. Sanningssägare och intelligenta.
Sven Stolpe är en av mina stora favoriter. Inte för hans litteraturkritik eller hans religionshistoriska forskning som jag inte begriper mig på eller för hans romaner som jag inte tyckte var särskilt bra utan bara för att jag njöt av att höra honom läsa lusen av folk och ha åsikter om precis allting. Rolig var han också. Därtill är hans lättare skrifter, anekdotsamlingar och minnen en ren njutning att läsa.
Och när vi ändå kommer in på författare, jag har en stark vurm för Jack London, både för människan och hans verk. Hans eget korta liv stod definitivt inte hans romankaraktärers efter. Jag kan rekommendera den läsvärda biografin av Irving Stone “Sjöman till häst”
London var också journalist och nu kommer jag till det jag egentligen ville skriva om idag. Min nya idol, i den mån jag har några alltså, heter Maciej Zaremba.
Journalisten och författaren till artikelserien Skogen vi ärvde, som numera också finns samlad och utgiven i bokform. Det bästa som skrivits om svenskt skogsbruk på mycket länge, och med ett närmast unikt perspektiv. Människans.
När man läste den kunde man konstatera att Zaremba är en fantastisk skribent, tänkande, pedagogisk och med ett njutbart språk. Hans artiklar lyfte upp frågan om skogen på dagordningen och tvärtemot mina farhågor så har inte debatten lagt sig.
I onsdags ordnade skogshögsskolans studentkår en paneldebatt på SLU i Umeå med utgångspunkt från artikelserien med deltagare från skogsbruket, forskningen, Snf och naturligtvis Maciej Zaremba själv. Den finns att lyssna till på nätet, och det är efter att jag har gjort det som Zaremba har fått idolstatus hos mig.
Han är precis en sådan människa som jag faller i farstun för. Rak, glasklar, intelligent och därtill, eller därför, ganska rolig.
Lyssna!!
Det kan man ju med fördel göra samtidigt som man jobbar med något som inte kräver att hjärnan är så inblandad.
Det finns en del att säga om den där debatten och det tänker jag göra också, nästa gång
January 18, 2013
January 4, 2013
Tack alla foliehattar
Jag har getts anledning att tänka på foliehattarna. De som vågar påstå att den etablerade sanningen möjligen inte är så sann. Ibland har de helt rätt, ibland lite rätt och ibland är de helt ute och cyklar.
Oavsett vilket så är de samhällets viktigaste medborgare, några måste skaka om vår trygga tillit till politiker, statistik och rådande vetenskaplig konsensus (Konsensus och samsyn, de djävligaste ord jag vet). Samhället är betydligt mer ruttet än vad kloka och sansade medborgare tror, och lite mindre ruttet än vad somliga foliehattar tror, men det är den första gruppen som är farligast för oss alla.
Det räcker att vara det minsta insatt i något ämne för att se hur skrämmande illa det handhas politiskt och medialt. Eller att överhuvudtaget fundera lite extra på vad vi hör och läser.
Om man i något sammanhang framför att officiell statistik inte är korrekt så hänförs man ganska omgående till foliehattarnas skrå. Om man kan läsa en artikel i Ludvika Tidning om hur skottskadorna ökat och ett stycke där berättar om en läkare på ett sjukhus i Malmö som kollat upp inkomna skottskador där ordentligt och konstaterat 29 stycken vilket är – konstateras i en bisats utan vidare reflektion – dubbelt så många som den officiella statistiken, så får man absolut inte göra reflektionen att det blir en väldigt stor diskrepans om liknande skillnader finns även i resten av statistiken. För så får man ju inte tänka, då är man ju foliehattsfarozonen direkt.
Fast jag är hellre foliehatt än idiot, det senare är jag tyvärr bevisligen när jag låter min kära rost-och-röd stå kvar under tonvis med hotande is fast det ska bli varmt.
Brutalt värre
Fast de kan vara vackra också.
December 2, 2012
Varje dag är ett misslyckande, fast lika glad är jag
Man skulle kunna tro att jag absolut inte vill ha några läsare på den här bloggen, med tanke på att jag gör allting fel. Långa uppehåll (nytt rekord den här gången tror jag) just när det börjat hända lite, skiftande ämnen där den som möjligen är intresserad av det ena enligt gängse generaliseringar inte alls är intresserad av det andra, mycket trams (vilket iofs ger mest respons) o.s.v.
Det är i alla fall fel, jag vill visst att folk läser men kommer nog inte skärpa mig för den sakens skull. Den senaste tidens inaktivitet beror på att jag försökt ägna mig åt arbete och andra viktiga ting i stället för lyxnöjen som att pracka på världen mina åsikter. Det har inte hjälpt ett dugg.
Varje morgon är jag fylld av tillförsikt över att jag just i dag plötsligt ska få massor uträttat. Det faktum att jag varje kväll konstaterar att det gick åt skogen den dagen också lyckas inte nedslå mig någon längre stund.
Hur som helst kan jag lika väl slösa min tid här som på något annat. Den där sommarsemestern med ett par dar i skogen är i alla fall körd nu när det är 15 grader kallt 🙂