Smutsigtmjöl

Jag har varit på lite konstigt humör de senaste dagarna. Det kan väl närmast sammanfattas som olika varianter av dåligt dito och senaste halvtimmen har det slagit över från deppigt till djäkligt ilsket. Det räcker ju att öppna en tidning eller höra en minut på radio för att bli tvärförbannad.
Jag trodde nog att jag skulle kunna hålla mig ifrån allas favoritältningsämne i dagarna, den norska tragedin. Sedan råkar jag höra något på radion om att polisen ursäktar sig för att det tog så lång tid att ta sig till ön men att det tar ett tag att få till en skyddsutrustad insatsstyrka och så måste de vänta för det fanns ingen båt när de kom till hamnen!
Det var det djävligaste jag hört, att den svenska polisen är ett skämt visste jag men den norska! Norge är ett land av öar, fjordar och berg och till skillnad mot Sverige så bor det folk överallt på de mest otillgängliga platser. Alla poliser borde väl stå med ena foten i en snabb båt och den andra i en utryckningshelikopter med all utrustning ombord. Hur lång tid tar det att ta på sig en väst och en hjälm? Var det svårt att fatta när människor ringde och sa att det går en galning här och mejar ner oss med k-pist, några få mil från Oslo. Usch! Polisen, ytterst justitieministern är säker ansvarig för minst 50 mördade ungdomars liv. Idioter! Och vad diskuterar man? Jo hur man ska kunna skydda sig mot enstaka dårar. Sorry folks, det kan man inte och ju mer man försöker ju vidrigare samhälle skapar man som i sin tur föder fler dårar.
Men när vi nu ändå har stater med polis så tycker jag att den gärna får fungera, det kan faktiskt bidra till den där efterlängtade tryggheten.

Och det finns fler idioter, på alla nivåer, och media spelar med “Att dansa natur med My Rådmark – en häftig upplevelse på idiotnivån” Oj det blev vistt fel på citatet, de två sista orden är mina.
Jag brukar inte ens lyfta på ögonbrynet åt sådant här trams men ibland får man nog. Vad är det för fel på folk? Är de inte kapabla att leva?
“Doften av den våta mossan, forsen i Lärkesån när vattnet rusar utför stenarna, vinden i tallkronorna. Dansen ute i skogen ger väldigt mycket tycker dagens nio deltagare, däribland Linda Jonsson.
– Det är kombinationen, kontakten med andning, naturen, varandra och gemenskapen, förklarar hon.
– Det känns ursprungligt, att komma bort från huvudet och klättra ned i kroppen, det är skönt att få balans”
Ni skiter väl i naturen allihopa! Antagligen klarar ni inte av att ta på er ett par stövlar och gå ut och se er omkring och känna dofterna på egen hand.
Jag tvivlar i och för sig inte på att att man kan få lust att dansa lite i naturen, att det kan vara kul att fåna sig med några kompisar, visst, och ingenting är mer avstressande och skönt än att bara vistas i skogen.
Men vad är folk för fårskallar som ska göra allt i flock, som inte ser världen omkring sig med egna ögon, som ska ledas och upplysas om att de har en upplevelse.
Men varför upprörs jag över allt förbannat mumbo-jumbo-skojeri egentligen?
Ja varför, kanske för att om människor tänkte och levde själva kanske de skulle lägga sina krafter på att se till att det finns någon skog kvar att dansa i också.
“Dansen ingår som ett av många arrangemang i projektet ”Naturreservaten – en konstnärlig hyllning”. Förra gången var de i Stadsskogen, och ”dansade jord och träd”, som My säger.
– I dag har vi dansat vatten, vind och stenar, förklarar hon.”

Utan att närmare ha kollat upp saken antar jag att länsstyrelsen står bakom och betalar fjollan/charlatanen. Men länsstyrelsen har, liksom skogsstyrelsen och andra tillsynsmyndigheter fått dra ner på sin personal så att det inte finns en enda! människa som tittar till vattennivåerna i sjösystemen eller kontrollerar avverkningarna i mina trakter. Inte en. Men dansa natur det tycker de är viktigt.
“Tanken var att dansen skulle ha varit på naturreservatet Erikaberget i Nyhyttan. Men det visade sig vara så högt och långt att gå ända dit upp att My valde att flytta det”
Ja det är klart, det får vara någon måtta på naturupplevelserna, man kan ju smutsa ner dansskorna.