I ännu ett desperat försök att få ordning på mig själv och på gamla dar lära mig att man faktiskt kan göra saker med en viss regelbundenhet istället för att flippra ut i något helt annat än det man borde ha gjort så bestämde jag mig för ett tag sedan för att i självuppfostrande syfte blogga varje dag.
Det har det goda med sig att jag kan skylla på den pressen när jag skriver ett illa formulerat eller menlöst inlägg. Det har också det onda med sig att jag faktiskt gör just detta, vilket dagens postning alltså är ett bevis på.
July 10, 2011
trams
July 9, 2011
Landsbygdens största problem
Vår s.k. miljöminister har bjudit in folk från EU-kommissionen i ett desperat försök att försvara landets jakt på varg. De skickades ut i verkligheten, d.v.s. till rovdjurshatande fäbodbrukare/bidragstagare i Gävleborg. Arbetarbladet skriver och det gör även Jakt och Jägare men en sådan skittidning länkar jag inte till trots att vi där får reda på så intressanta fakta som att när rovdjuren skrämt upp fjällkorna blir dessa livsfarliga för människor. Och så denna slutsats:
“Ett för högt rovdjurstryck kan vara droppen som gör att bägaren rinner över och människor ger upp och lämnar landsbygden.”
Jo men visst!
Det är klart att vi står ut med att man plockar ner alla teleledningar och ersätter med ickefungerande mobiltelefoni så vi blir helt isolerade. Och vad ska vi väl med bredband till, vi kan säkert driva företag ändå.
Och att det på nåder går en buss om dagen till centralorten medan bensinpriserna rusar i höjden gör väl inget Det finns förresten ändå inga bensinmackar och småvägarna är mer hål än vägar. Järnvägen rustas visserligen för jättesummor men bara för att köra ut skogen, persontrafiken läggs ner, men det kan vi väl stå ut med.Och affärer i byarna, vad ska vi egentligen med det till, det lockar oss ju bara att göra av med pengar.
Några timmars skolväg för småbarnen måste de kunna tåla.
En distriktssköterska i byn är ju ändå rena rama stenåldern och centralisering till någon avlägsen storstad av akutvård, BB och specialistvård är kanon, då slipper vi springa till doktorn jämt.
Att precis all skog försvinner och ersätts av sönderkörda kalhyggen där man riskerar att trilla ner i ett hjulspår och drunkna om man är dum nog att lämna sin egen gård, det gör väl inget. Vi är så tacksamma att få bidra med lite “miljövänlig bioenergi”. Och tänk så fin utsikt vi får utan alla dessa skymmande träd.
Fast just ja, utsikten kommer snart bestå av gigantiska snurrande industrilandskap som tömmer våra plånböcker och kräver utbyggnad av all möjlig vattenkraft.
Men “Rovdjurstryck” och ilskna fjällkor, nej då tror jag vi ger upp och flyttar till stan!
July 6, 2011
Och nu blir det reklamfilm
Med utslängd TV slipper man något så vidrigt som reklamfilm men det finns ju faktiskt en och annan som man skulle stå ut med. Som den här prisvinnande hotellreklamen.
Lite fånig naturligtvis men rätt rar, och snygg.
Intressantare ändå är förstås reklamfilmen om hur de gjorde reklamfilmen. Och så finns det folk som säger att man inte har någon nytta av vargar.
July 1, 2011
Hobby med förhinder
Jag har skaffat mig en ny hobby. Varje vinter så långt jag kan minnas har fåglarna hos oss bjudits på obegränsat med solrosfrö och lite andra godsaker. När våren kommit har serveringen stängt och fåglarna dragit sig tillbaka för att sköta alla sina familjebestyr. De har bjudit på sång men inte på så mycket visuell underhållning.
I år fortsatte jag av någon anledning med matandet, jag tror att det berodde på att det plötsligt dök upp så mycket domherrar. I alla fall har jag under våren gjort av med dubbelt så mycket solrosfrö som under hela vintern men jag har fått fullgod valuta för pengarna.
Färgsprakande grönsiskor, domherrar och grönfinkar har invaderat foderplatsen och som jag också har fått ett nytt favorithak, en veranda uppe på taket med skogen inpå, så har jag kommit mycket närmare dem, både bokstavligt och bildligt. Talgoxen, blåmesen och nötväckan finns kvar men har närmast en undanskymd roll nu jämfört med på vintern. Hackspetten har uppskattat och slukat stora talgbollar och som tack tagit med sig sina nu utflugna ungar och placerat dem på lagom skådeavstånd för vidare matning. I fall ni inte visste det, hackspettsungar är söta, de brädas bara möjligen av mina bonusdjur, ekorrarna.
Nu har det infunnit sig ett problem. Solrosfröna är slut sedan flera dagar, mitt vanliga inköpsställe hade slut och i dag besökte jag Lantmännen, öh nej, Grodden, näe just ja, Granngården tror jag namnet är den här veckan i en stad 10 mil bort, de hade en påse som skulle räckt i 10 timmar för en hundring. Skörden har slagit fel, går inte att få tag i påstår de. Vare hur som helst med det, det finns pekuniära gränser för mitt hobbyutövande. Eller gör det det? Jag lämnade stället med en hink talgbollar, en hink skalade jordnötter och säckar med havre- och kornkross. Det sistnämnda kan ju hönsen få om småfåglarna ratar det.
Det värsta är att det redan blivit tyst och tomt runt mina automater. Inga grönfinksungar som tigger i grangrenarna, inga gröna färgexplosioner av lyftande siskor när jag öppnar dörren och hackspetten tycks ha tagit barnen med sig in i skogen.
Förbaskade otacksamma otrogna gratisätare!
June 18, 2011
Två goda nyheter
Två goda nyheter på två dagar, sådant är man inte bortskämd med.
EU går vidare med sin kritik av svensk vargpolitik och Maud Olofsson avgår. Måtte det här nu ge utrymme för en vändning i svensk energipolitik så vi slipper förvandla vår natur till ett förlustbringande industrilandskap. Och tänk om hon kunde ta med sig den inkompetente pajsaren som kallas miljöminister också, men det är väl att hoppas för mycket.
May 25, 2011
Varför jag hatar samsyn
Samsyn var det ja. Här följer ett typiskt exempel på hur ordet används, från ATL. Debattartikeln, som inte verkar finnas på nätet illustreras med en bild på skogsstyrelsens generaldirektör Monika Stridsman som ler inbjudande.
rubrik “Samsyn krävs för att nå ett hållbart skogsbruk” Sedan kan jag plocka något varsomhelst i artikeln, t.ex Men statistiken måste kombineras med en konstruktiv diskussion om hur vi i skogssektorn tillsammans kan närma oss och nå de mål för ett hållbart skogsbruk som vi själva har satt upp.” “Eftersom det delvis finns olika behov och intressen är samsyn ibland svår att nå, men den är nödvändig”och “Polariseringen i media kan försämra möjligheterna till konstruktiv dialog” med mera ryggradslöst svammel. Polarisering betraktas som något fult, men ibland har ju faktiskt någon rätt och en annan fel.
I Sverige idag ska det råda samsyn, vi ska alla se samma sak. Nåde dig om du avviker och tittar på något ur en annan synvinkel. Du kan få ha en lite lagom avvikande åsikt men du ska ha grundat den på vad du ser ur precis samma vinkel som makten sagt åt dig att titta. Tänk inte själv, tänk inte runt hörnet, foga in dig i konsensusförtrycket.
Ibland, skrämmande ofta till och med, är saker faktiskt käpprätt åt helsike och de som påtalar det är de som vägrar samsyn. Samsynsförtrycket är så stort att de flesta väljer att hålla tyst om de största galenskaperna, de små är lite lättare att tala om.
De som törs säga emot oskadliggörs genom att man stämplar dem som rättshaverister. Det underlättas naturligtvis av att de som törs nästan per definition är udda typer, kaxiga, knäppa, asociala, extremt envisa med ovanligt rättspatos. De är ganska ofta rättshaveristtyper helt enkelt, men, en rättshaverist har ofta rätt!
Det är sällan lätt att sätta sig in och avgöra om så är fallet, mediafolk hjälper knappast till, för dem är det ännu viktigare att ha samsyn med makt och rådande uppfattning.
Oavsett vad som är rätt och fel är det nyttigt att ta del av åsikter som inte är mainstream, t.ex. anarkokapitalism. En lite annan syn på samhällets roll, intressant, jag skulle kunna gå till den här bloggen bara för dess suveräna “valspråk”
“Det är farligt att ha rätt när staten har fel”.
Så sant så.
Låt oss återgå till skogen. Där krävs ingen samsyn och kan aldrig finnas någon. Det krävs ryggrad och det finns inte heller.
I dag läste jag att åtalet mot den skogsägare i Lycksele som skött sin skog kontinuerligt och utan kalhyggen och därför polisanmälts av skogsstyrelsen, läggs ner. Rättegången skulle ha varit i början av juni, nu blir det ingen. Liksom Expressens Tommy Hammarström kanske ni tycker att det är bra, det tycker inte jag. Det är korruption och mygel av värsta slag, makten och kapitalet har insett att de skulle förlora, en dom skulle bli uppmärksammad och vägledande.
Skaparen av naturkulturmetoden skulle ställt upp i rätten, det skulle ha blivit uppenbart att det fanns folk utan samsyn, som dessutom verkar ha rätt. Livsfarligt!
-psst, du åklagar´n, vi droppar det här va.
April 27, 2011
Ord jag hatar #1 – Samsyn
Det används en massa ord i vårt språk som retar gallfeber på en kolerisk typ som mig. Jag tänker presentera en bråkdel av dem på Smutsigt Mjöl och börjar idag med ordet “Samsyn”. Smaka på det ordet, vad betyder det, hur används det, när används det och av vilka? Fundera på saken.
April 26, 2011
Testa björklöv
Ett litet tips, just nu är björkens löv som godast. Nej jag gör inga sallader eller propagerar för dem som hälsokost, även om jag läst någonstans att de innehåller så gott som alla vitaminer och mineraler vi behöver, säkert inte sant. Jag kan bara inte låta bli att mumsa på några pyttelöv mest hela tiden jag är ute för att det är så gott helt enkelt. De smakar kryddigt, lite småbeskt (inte som superbeska vidriga asplöv, vad har bävrar och rådjur för smaklökar egentligen) och lämnar en eftersmak som gör att man vill ha mer.
Testa!
Fast med denna uppmaningen bör väl också komma en upplysning om att jag hittills inte hittat någon annan som delar min vurm för späda björklöv 🙁
April 22, 2011
Tavringar eller irländska asfaltläggare
Det här är en härlig tid på året, innan det börjar växa hejvilt överallt. Nu kan man se allt som ska göras, alla sopor som ska slängas, alla prylar som ska flyttas och så kan man ta sig fram överallt där det snart kommer vara en djungel. Dessutom är det så lätt att se rådjuren och hararna som kommer fram för att njuta av det första späda gröna i hagen och alla fåglarna som snart kommer vara så upptagna av att föda upp avkomma att de knappt hinner sjunga verkar just nu finnas till bara för att förljuva tillvaron.
Ett helt annat vårtecken tycks vara “irländska asfaltläggare”. I dag tog jag ner en artikel från Nerikes Allehanda som jag haft uppsatt på kylskåpet i ett års tid. Rubriken lyder “Polisen varnar för irländska asfaltsläggare” och den illustreras av ett foto på herr och fru Duktigsvensson som stöddigt poserar på sin garageuppfart och minnsann varit sååå duktiga och sagt åt de otäcka Irländska asfaltläggarna att de inte vill ha med dem att göra.
Artikel fångade mitt intresse för att det inte står någonting alls i den, egentligen. De Irländska asfaltläggarna är i Karlskoga, fru Duktig blev erbjuden tjänster som hon tackade nej till, fru Skvallerkärringbekant sa att hon skulle säga till polisen att de varit där så fru Duktig gjorde det. Polisen varnar, anlita dem inte så slipper folk bli lurade.
Okay, på vilka grunder yttrar sig polisen om att just dessa hantverkare skulle vara oseriösa, varför går man till polisen utan att ha blivit utsatt för något som ens liknar ett brott, vad är det som inte sägs i den här artikeln?
Jag är väldigt trög av mig (så trög att jag ibland bloggar om en ett år gammal artikel) så jag tror det tog ett tag innan jag började tänka överhuvudtaget. Irländska,hmm, som åker runt, hmm, ja på Irland finns det väl många av resandefolket eller tattarna. Alltihop är alltså bara ett utslag av den gamla vanliga rasismen men journalisten kunde ju inte gärna skriva att tattarna eller zigenarna var i stan och polisen kunde inte säga att passa er för de där djävla tattarna, kanske inte ens herr Duktigsvensson sa det utan bara himlade med ögonen och antydde att det var “såna där”. Det var liksom underförstått, men i Sverige är vi ju inte rasister nej då, sånt håller otäcka fransmän och italienare på med. Vi svenskar är fina vi, vi vill bara ha ordning och reda på företagsamheten. Egentligen sparade jag det där klippet för att jag tänkte vid tillfälle ringa upp jornalisten som skrivit och fråga vad han menade egentligen? Så där som om jag inte hade en aning och höra om han tordes säga till mig vad han gjorde sitt bästa att skriva utan att skriva det. Hela inställningen och präktigheten och bilden i artikel står för sådant jag hatar så egentligen ville jag länka till den så vi kunde hata den tillsammans, men den tycks inte finnas på nätet.
Men när jag googlade på “Polisen varnar för irländska asfaltsläggare” hittade jag något mycket intressantare, på google books kan du läsa boken “Resandefolket” av Bo Hazell. Han berättar hur han plötsligt upptäckte att det fanns ett folk bland oss som kallar sig tattare och hur han gjorde en serie radioprogram om dem. Ni kanske minns dem, det var i slutet av 90-talet. Jag läste flera kapitel innan jag lyckades slita mig och gå ut i solskenet och jag tänker definitiv läsa resten och rekommenderar er att göra detsamma.
Här i bygden säger gubbarna “tavringar” som förklenande tillmäle, jag vet inte om de då menar att de omtalade är just av tattarfolket eller om det är överfört till ett slags allmänt skällsord.
Själv blev jag mobbad i skolan och kallade tattare, mörkhårig som jag var, men jag fattade nog aldrig varför eller vad det var. Något resandeblod har jag inte i mina ådror. Däremot skulle irländarna gärna få asfaltera lite om de skulle dyka upp här, de är antagligen inte ett dugg sämre än andra hantverkare, men så de ser ut,och bor och usch och fy, tavringar, inte som vi.
April 20, 2011
“Säljpartner Sverige AB” eller Stackars djävla ungdomar
På vad jag emellanåt benämner som “min tid” d.v.s. det ljuva 70-talet fanns det förvisso alla möjliga bondfångare och smått oärliga telefonförsäljare men de betraktades som just det och inte några fancy sales managers som jobbade med telemarketing. De sålde ibland tusen stycken av någon bok tryckt i endast 100 numrerade exemplar men värre än så var det inte.
Nuförtiden betraktas det som normalt att bygga upp skojarfirmor vars affärsidé endast är att lura folk. Den som inte bara skriker NEEJ! rätt ut när den blir uppringd av någon som erbjuder dem billigare telefoni kan snart se sitt företag krossat av att plötsligt inte ha fungerande internet, inga telefoner och massor med stora räkningar.
De som utför det smutsiga hantverket är ungdomar som behöver ett jobb och luras in i en värld av cynism där de för sin egen självrespekts skull inbillar sig att de utför ett arbete.
Idag blev vi uppringda kl.16.42 av någon tjej på ett Stockholmsnummer som ville berätta om hur vi skulle få billigare fast telefon, hon vägrade ta ett omedelbart nej utan tjatade på så hon fick en uppmaning att fara och luren i örat (som ju nuförtiden inte är någon lur utan bara en mesig knapptryckning, svårt att slänga på ljudligt, suck!) Kl. 16.44 ringer en kollega från ett mobilnummer och får en något mer högröstad uppmaning att dra till ett visst ställe och kl.16.46 roar sig en tredje person med att ringa i samma ärende, nu naturligtvis bara med avsikt att trakassera.
Dessa personer “arbetar” åt något som kallar sig Säljpartner Sverige AB och som tycker att det ska böjas i tid det som böjt ska bli, och söker skolungdomar att förvandla till små as. “Företaget” uppger sig ha besöksadress på Hornsgatan 103 så om det är någon med tillgång till en tankbil full med flytande svindynga så kan ni väl vara snälla och spruta in innehållet på deras kontor.
En bra sida om man vill veta vem som trakasserar en är Vem ringde.se (en kommentar om dessa dårar) . Nu fanns i och för sig de här numren öppet på hitta.se också vilket bara visar att de inte har självinsikt. En tankbil svinavföring kanske kan ändra på den saken.
April 18, 2011
Miljöbrottslingar
Mina höns har flyttat in i sitt nya fina hönshus med en hönsgård tillräckligt stor och fin så jag inte omedelbart kommer tycka synd om dem och släppa dem fritt. Jag har gjort i ordning ett stort sandbad åt dem också, med sådan där superfin mjuk sand som de älskar. Eller det kanske snarare är mo än sand? I vilket fall har jag hämtat den från en ås i skogen inte allt för långt härifrån. När jag stod där och skottade i några hinkar kunde jag naturligtvis inte låta bli att tänka på att jag begick ett läskigt miljöbrott som jag skulle kunna åka dit för om någon myndighetsperson hade råkat infinna sig. Alla de sargade hyggen jag tvingats passera för att komma till sandåsen kommer däremot aldrig någon att ställas till svars för, inte ens i de fall (de flesta alltså) som de är olagliga och inte bara omoraliska.
Jag kommer aldrig glömma ett tillfälle när en kvinna från länsstyrelsen visade bilder på spår i en mosse som någon med fyrhjuling åstadkommit. Hennes ögon brann och rösten fylldes av harm när hon berättade om dessa hemska brottslingar. Och visst, man ska inte köra hur som helst på mossar men det löjliga är att samtidigt kör skogsbolagen dygnet runt, året runt, sönder skogen och lämnar så djupa spår att man skulle kunna slänga ner en hel drös med fyrhjuligar i spåren utan att de stack upp ens.
April 14, 2011
Deprimerande
I dag när jag åkte till min östra by (2mil) passerade jag ännu en ny avverkning, på bergssidan upp mot ett naturreservat. Jag har trott att åtminstone den lilla skogsplätten var skyddad. Skogsbolagen lever inte ens upp till den oerhört låga nivån på naturhänsyn som krävs av lagen.
Jag undrar vilka andra verksamheter som får agera kriminellt i nästan 40% av sin verksamhet medan myndighterna talar om “samsyn”. Dessutom är officiella siffror och det som kritiker törs säga offentligt långt ifrån den ännu värre verkligheten.
I morse sken vårsolen och jag började prata om att åka iväg uppåt skogarna några mil till trakter vi brukade vandra runt i för några år sedan. Sedan konstaterade vi att man bara får ont i magen nu för tiden när skövlingen går med exempellös hastighet och man inte känner igen sig från dag till dag.
April 10, 2011
Om Flattr eller vad ska folk tänka
Uppmärksamma läsare av den här bloggen har kanske noterat den lilla Flattrknappen under inläggen och eftersom jag egentligen inte alls avviker så mycket som jag skulle önska från “vadskafolktänkamentaliteten” så tänker jag berätta två saker. Om varför och varför inte.
Jag tror på människors vilja att betala för det som är gratis, jag tycker liksom skaparna av Flattr att det saknas bra alternativ för att göra mikrobetalningar till sådant man vill stödja. Jag hatar dessutom Paypal och liknande av integritetspolitiska skäl.
Efter den gigantiska skandalen kring bankernas agerande mot Wikileaks, den som trots det ofattbara maktmissbruket bara mottogs med en gäspning hos det Svenska folket, gick Flattr ut och meddelade att de förmedlade betalningar till Wikileaks. Det fick mig att göra slag i saken och öppna ett Flattrkonto för att se hur det funkade. Jag blev lite besviken faktiskt. Först över att jag behövde Paypal! eller bankort för att sätta in pengar på mitt Flattrkonto, sedan också för att jag tyckte hela konstruktionen med fördelning av en viss summa varje månad o.s.v. är onödig. Det jag skulle vilja är att ha ett konto som jag för över pengar till och därifrån med ett tryck på t.ex bloggares, artisters eller organisationers “knappar” direkt betalar en summa som jag själv väljer. Nåväl, jag besökte Wikileaks och försökte hitta någonstans att Flattra dem utan att lyckas, gjorde några knapptryck hos bloggare som jag uppskattar men sedan så rann det ut i sanden, huvudsakligen för att jag inte först vill använda mig av betalningssystem som jag avskyr.
När jag installerade Flattr tog jag “hela paketet” med en knapp på min blogg också för att se hur allt funkade. Sedan dess har jag tänkt ta bort den åtskilliga gånger av vad-ska-folk-tänka-anledningen. Tänk om någon tror att lilla jag är så förmäten/girig så jag har Flattr för att jag inbillar mig att någon av mina (7?) läsare skulle Flattra mig.
Detta är i sin tur orsak till att jag har haft den kvar då jag hatar att bry mig om vad folk tänker. Jag jag vet, jag är så motvalls kärring så jag är ett rena psykfallet 🙂
Nu ska jag i alla fall sluta använda, (eller sluta låta bli att använda snarare) Flattr och plocka bort det så fort jag får tid. Jag tror jag ska försöka göra det själv så ifall hela den här bloggen raderas så vet ni vad som hänt.