Smutsigtmjöl

January 10, 2015

Glöm allt det andra. Frågan är varför?

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur — ylva @ 12:57

I går var upprördheten stor bland många av Sveriges jägare och en del andra. De fick inte jaga varg!
Men varför ska man jaga varg, egentligen?

Det finns hur många svar som helst på den frågan:
För landsbygden!
För älgjakten!
För att kunna gå ut i skogen!
För att jag ska kunna släppa ut min hund!
För löshundsjakten!
För fårägarnas skull!
För fäbodbruket!
För att mina barn ska kunna leka tryggt i sandlådan!
För att oron måste tas på allvar!
För att landsbygdsbefolkningen ska känna sig hörda!
För att de är ohyra!
För acceptansens skull!
För att de kommer döda människor!
För att allt vilt ska förvaltas med jakt!
För att jag gillar att döda varg!
För att kväsa vargkramaräcklen!
För att vi dödar allt i det ekologiska systemet! (Jägareförbundskvinna)

Jag skulle kunna argumentera med fakta mot alla skälen (utom de tre sista) men nu struntar vi i det. I stället tittar vi på vad som händer om man får som man vill, alltså jaga varg och ta bort några revir.

Ett vargrevir är, för de som inte vet det, ett område på cirka 9 kvadratmil där det lever en vargfamilj. Mamma-pappa-barn, inga andra. I snitt en familj på sex individer när vintern kommer och man kan spåra dem. Just för att de hävdar ett revir så finns inga andra vargar där.

Så det blir faktiskt tomt på vargar om man dödar hela familjen, och man kan släppa både hundar och får lösa i skogen utan risk för vargangrepp. Just där och just då. Mitt i vintern på ett begränsat område. Fåren står inne och jakten är nästan slut.
Vad händer sedan?

Framåt vårkanten lämnar de unga vargarna sina familjer för att söka sig egna revir och hitta en partner. De behöver inte gå långt, det finns ju fina revir lediga, och nära mamma också.
Så varför slår myndigheterna knut på sig själva för att få till vargjakt? Vad blir bättre för de som inte vill ha varg? Ingenting!

Ska man åtgärda problem genom vargjakt finns det bara ett sätt. Totalutrotning, och sedan se till att den förblir utrotad.
Det finns de som står för att det är just det de vill men jag tror ändå inte att det kommer bli Sveriges officiella linje. Så varför envisas med att döda och plåga varg när det går att hitta så många bättre lösningar på de problem som faktiskt finns?

August 3, 2014

Brukarnas naturkrig

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur,Skogen — ylva @ 22:24

När man som jag följer både rovdjursdebatten och debatten om skogen slås man av likheterna. Det är i stort sett samma resonemang och samma människor. Det sistnämnda gäller framför allt naturmotståndarna.
Bland naturvännerna anar jag en skillnad i kunskapsnivå bland de som är för rovdjur och de som är för skogen, till rovdjursvännernas nackdel då.
Men på det hela taget är det samma strid som förs.
Det finns en liten grupp människor, som säkert uppfattar sig som förnuftiga och goda, som hävdar ÄGANDERÄTT över naturen, inklusive vilda djur som betraktas som antingen onyttiga som ska bort, eller nyttiga som ska skördas av “brukarna”.
Det där att de så gärna kallar sig brukare tycker jag är lite lustigt för när ordet “brukare” står ensamt i andra sammanhang handlar det antingen om sådana som inte kan ta hand om sig själva, förståndshandikappade, gamla eller funktionshindrade av annat slag, eller så syftar man på knarkare.
Nåja, om de själva insisterar på denna benämning så…

Alla andra kallar de “betraktare” och det tycker jag de ska ge fan i eftersom de uppenbarligen inte begriper någonting.

Nåväl, “brukarna” är framför allt jägare och skogsskövlare och lite hangabouts. De är inte så många men de har en skrämmande medvind. För några decennium sedan hade den naturfientliga inställning som är rådande i dag varit politiskt omöjlig. I dag är det politikerna som driver den hårdast.

Det finns de som tror att det blir en ny ordning bara det blir maktskifte i höst. Knappast, det sitter djupare än så.
Jägarkåren har på ett beundransvärt skickligt sätt skaffat sig hela problemformuleringsprivilegiet. Oftast ihop med jordbrukarna, i alla fall när man vill döda rovdjur. Därför är det lite roligt när de emellanåt hamnar i gräl med varandra, om vildsvin förstås.
Det är ju lätt för mig att sitta och påstå allt detta, och alla tänkande naturkämpar vet att det är så, men vad har jag för belägg?
Räcker det att säga Eskil Erlandsson och Lena EK?
Nehej, ska jag räkna upp alla andra rabiata naturhatande riksdagsmän, regeringsledamöter, landshövdingar, generaldirektörer och näringslivstoppar? Nej, det blir en allt för lång tråkig lista.
Kan vi titta på debatten den senaste tiden kanske.
Forskare som kommit på en idé hur jägarna ska kunna “skörda” så mycket som bara möjligt, och kanske till och med på nåder tillåta att ett annat djur får existera. Jägareförbundet vill återinföra vildren, av samma skäl.
Från SLU försöker man också på alla tvistade sätt man kan komma på hävda att det är bra att inte ha skog i landet, utan snabbväxande biomassproduktion med en omloppstid som ur skoglig synvinkel är att betrakta som barnamord.
Hur i helvete kan man påstå att gammal skog är mer (?) känslig för storm och brand. De ljuger faktiskt medvetet, men så får man ju inte säga för forskare är väl heliga män. Nej, de är vanliga människor som behöver ett jobb och vill göra karriär. Det gör man inte om man inte levererar “rätt” slutsats.
Jägareförbundet förklarar hur “brukarna” vill ha det med fläskproduktionen i skogen.
Och så finns det en liten moteld, men ack så försynt! Ändå har den hånats och bemötts med diverse idiotier av “brukarna”.

Det är kanske dags att “brukarna” får personliga assistenter som kan hålla dem på mattan.

The road to hell

October 9, 2013

Det är svårt med idioter

Vissa saker är knepigare än andra att kämpa för. Man skulle kunna tro att det är väldigt bra att ha sanningen på sin sida. Så är det inte. Det slog mig i dag att det är precis tvärtom.

Ju mer rätt man har desto större idioter är det man har emot sig. Ju större idioter desto värre idiotiska påståenden och lögner kan de kläcka ur sig. Vettiga människor har inte en chans att bemöta sådant och så blir det en märklig slagsida där de oinsatta mest hör idioterna och tänker, – nå ja, ingen rök utan eld.

Det här med rovdjur är just en sådan fråga där motståndarna är sådana absurda idioter att man inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att någon skulle tro på dem.
Min bittra erfarenhet är att jodå, en del tror på dem, politiker tror på dem.

Här nedan får ni ett smakprov av det mer absurda, men alls inte ovanliga slaget.
Lögnerna och det makalösa resonemanget borde locka till skratt men skrattet fastnar i halsen när man tänker på att sådant här påverkar politiker.

SUNDSVALLS TIDNING 2013-10-07 Sida 4 –

Författare: Humanist och djurvän

Vad gäller zoologi och djurs vanor och beteenden så är kunskapen, ljugandet eller fantasier och önsketänkande på topp. Det är vi, omkring tre miljoner människor som bor inom rovdjurens domäner, som betalar för rovdjurens leverne.

Betalar med en mer än halverad älgstam vars jakt- och köttvärde vid mitten av 1980-talet var fyra miljarder per år, och i dag är mer än halverat. Betalar med två dödade människor och sex allvarligt skadade av björn på 2000-talet. Rädsla för björn och varg, extra stängsel för tamdjur men ändå rivna hundar och tamdjur, som vi får en bedrövlig ersättning för i fall de nu hittas.

Vi närmar oss 45000 viltolyckor per år och som orsakas av att stordelen av våra vägar omges i dag av två gröna vägar och de snabbt ökande rovdjursstammarna. Viltolyckorna beräknas kosta oss omking 30 miljarder kronor per år, omkring tio dödade och drygt 2000 invalidiserade människor varje år.

Omkring 60 procent av viltolyckorna orsakas av rovdjur som jagar ett byte. Det jagade rådjuret eller älgen skenar och ser sig inte för när de ska passera en väg och då smäller det ofta. Observera att bara här kostar oss rovdjuren omkring 2 500 per skattebetalare. Illa är också att rovdjuren håller på att utplåna rennäringen. Den nu talrika björnen har lärt sig att stå i renarnas kalvningsland på våren och äta sig proppmätt var dag. Tänka sig att vara renägare och vid höstens kalvmärkning notera att bara varannan – var tredje vaja har en kalv att märka.

Dummaste och en ofta återkommande replik är; att

sedan 1821 har ingen människa blivit dödad av varg i Sverige. Tror jag då Sverige i slutet av 1700- talet beslutade att utrota vargen och vi därför i flera år utkommenderades till vargskall. Man lyckades utrota vargen i landet med undantag av de ödsliga skogs- och fjälltrakterna; en tredjedel av landet.

Dock blev de kvarvarande vargarna så hårt jagade av samerna att vi i omkring 150 år endast hade mellan tio och 50 vargar tills vi 1967 fridlyste vargen och 10-talet år senare inplanterade varg. Beträffande farhågorna om en inavlad och degenererad vargstam. Varför inavlade inte de så få vargarna under 150 år ihjäl sig?

Jag får påminna om att i Spanien har fyra barn rivits av varg på 2000-talet och i Indien dubbelt så många. Polen, Rumänien med flera

länder i Europa har vargdödade barn mest varje år. I Ryssland blir enligt obekräftade uppgifter omkring tio barn vargrivna varje år. Observera; att i Sovjetunionen och Ryssland har vargen aldrig varit fredad. På Sovjettiden höll man vargstammen nere med helikopterjakt.

Ryssland tillämpar inte den jaktmetoden och därför har vargstammen flerdubblats och nu ätit upp det mesta av viltet i Ryssland och är nu i färd med att äta upp tamboskapen för fattiga människor på landsbygden. Jag erinrar om att Ryssland är till ytan 38 gånger större än Sverige och att om vi i Sverige skulle få skjuta lika många älgar per arealenhet som i Ryssland så skulle vi få skjuta omkring 15 älgar per år.

Vem kan tänka sig Sverige utan nationalsymbolen älgen?

I dag torde vi ha ungefär dubbelt så många av de fyra stora rovdjuren än vad Naturvårdsverket uppger. Får man önska sig; att riksdagen beslutar om max 100 vargar, 1000-1500 björnar och en halvering av järvoch lodjursstammarna.

Samt att vi gör upp med de renägande samerna, att hysa de fyra stora mot en grundersättning à 100000 eller mer och 5 000-10 000 i ersättning för varje rovdjursriven ren.

Samerna fick därmed också tillfälle att återuppliva sin kampsport, att ränna varg och sälja jakt på de fyra stora.

Tänk hur många miljarder och sparat mänskligt lidande det skulle innebära om de fyra stora i princip endast fanns i det glest befolkade Norrlands inland? Jag tror att viltolyckorna skulle mer än halveras

Den tragiska insikt jag har i hur det svenska samhället fungerar har ännu inte drabbat Jan Guillou. Han betraktas som en intelligent man och ändå skriver han så här i Aftonbladet

För övrigt anser jag att …

… miljöminister Lena Eks populistiska utspel om att skjuta över 3 000 vargar, björnar och lodjur nästa år, en halvering av beståndet, inte kan vara allvarligt menat. Och att det är så uppenbart att få ens orkat protestera. Det var för dumt.

Ja visst var det, dumt. Men allvarligt menat, jodå.

September 16, 2013

En hjälte är född

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Uncategorized — Tags: — ylva @ 08:34

I NSD, kan man läsa om en “dramatisk björnjakt” i lördags. Hjältarna var egentligen på älgjakt, men ser man en björn måste den ju dödas. Varför?

David Nordvall satt på älgpass i trakterna av Lirfik, söder om Råneträsk, då såg han en björn komma lufsande i skogen på 30 meters håll. Den kom uppför kullen och närmade sig David Nordvall som sköt ett skott i bogen på björnen. Björnen stöp och blev liggande i myrkanten.

När hjältarna en halvtimme efter skottet närmar sig björnhonan rusar hon upp för att freda sitt liv och ger därmed jägarna den största kicken av alla.

– Björnen tvärrusade mot mig med öppen käft. Det var två meter mellan mig och björnen när jag lyckades skjuta björnen med ett skott ovanför ögat. Jag sköt från höftläge och björnen stöp, säger Evald Nordvall.

Ska man verkligen döda djur utan annan anledning än att det är häftigt?
Och firas ska det…

Det här är den första björnen i mannaminne som fällts i trakterna av Lirfik, två mil från Nattavaara och det blev tårtfest vid lägerelden.

Den döda björnen besiktigades av personal från länsstyrelsen som bland annat upplyser om att

Björnar är fredade i EU, den svenska jakten är ett undantag från EU:s habitetsregler.

Kan något vara mer förljuget än svensk viltförvaltning?

September 14, 2013

En bild av svensk viltförvaltning 2013

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur — Tags: — ylva @ 16:51

Klicka på bilden..

…och fundera på hur det kan vara så här i ett civiliserat land?

Kan det bero på att jägarintresset får styra hela viltförvaltningen och att regeringen går i deras ledband in absurdum som vilken tänkande människa som helst kan konstatera. Många konstaterar fakta och skriver kloka saker men regeringen lyssnar bara på den grupp som styr Sverige i de här frågorna.

September 12, 2013

Ett makabert skämt

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur — ylva @ 11:41

Jag har ont i huvudet. Det får man lätt om man utsätts för ett makabert practical joke som man tyvärr vet är sant.
Det är regeringens rovdjursproposition som jag syftar på, presenterad på en presskonferens kl 11 i dag. Vår så kallade miljöminister, den centerpartistiske jägaren Ek, tror sig funnit lösningen för att få utrota våra rovdjur.
Hon kör med hitta-på-siffror. Drar till med makabert låga antal djur och påstår att det finns vetenskapligt stöd för det. Det är så grovt så man blir alldeles matt.
Och det är väl meningen, knäck alla normala människor så vi inte längre orkar bry oss.
I DN och SvD skriver man att “Miljöminister Lena Ek vill att större hänsyn ska tas till privatpersoner och företagare i rovdjursområden”.
“Privatpersoner och företagare i rovdjursområden”? – Nej, en fanatiskt egoistisk mikrominoritet får sina absurda krav tillgodosedda.

September 11, 2013

Varför det är värre att skjuta björn än att skjuta älg

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Skogen,Uncategorized — ylva @ 19:39

En del tror att “rovdjurskramare” tycker att rovdjur är mycket ädlare än andra djur och att de som närmast heliga inte får dödas. Så är det naturligtvis inte.
Så varför kan man då acceptera exempelvis älgjakt men inte varg- eller björnjakt?
Det handlar främst om tre saker, behovet eller nyttan av jakten, populationens status och hur etiskt den kan bedrivas.

Vår mycket stora älgstam orsakar skador för miljardbelopp på skogen, (eller på tallplantagen ska man kanske säga).
Varje år dödas ett tiotal människor, och ett hundratal skadas svårt i älgolyckor i trafiken. Grovt räknat dödas en älg i timmen, dygnet runt, året runt i trafikolyckor. Varje incident orsakar mänskligt lidande i olika grad. Kostnaderna för de materiella skadorna är enorma.
På en del håll svälter älgarna, en följd av att jägarkåren trissat upp en för stor älgstam.
Älgen jagas för köttets skull.

Trots en på vissa håll tät björnstam är skador så gott som obefintliga med undantag för renskötseln.
Björnen jagas för nöjes skull. Det är “häftigt” att döda en björn.

Det finns mycket gott om älg, den finns i hela landet men sammansättningen och “kvaliten” på djuren är på sina håll dålig.

Björnstammen betraktas som livskraftig men inventeringarna är osäkra och gamla. Arten är känslig för jakttryck och avskjutningen har ökat mycket kraftigt. Björn sprider sig långsamt och har inte återtagit sitt naturliga utbredningsområde.

Som vid all jakt förekommer skadeskjutning på älgjakten. Kalven följer kon så att risken att kon skjuts bort från kalven är inte så stor. Kalvar skjuts bort från mamman.

Björnen har ett litet träffområde och björnjägare blir lätt nervösa. Skadeskjutningar har varit vanliga.
Det är förbjudet att skjuta björnhona med ungar men det sker ändå i flera fall varje år. Naturvårdsverket har beställt forskning på ungarna som blir moderlösa. man vill veta om de överlever. I nuläget säger forskarna att åtminstone hälften av ungarna kan överleva om de förlorar sin mor vid midsommar, troligtvis fler senare på året.

Björnen jagas med flera hundar som förföljer och trakasserar den tills den stannar och försöker freda sig. Då skjuts den ihjäl.
Särskilda björnjägare och björnhundshållare åker runt mellan länen och tillhandahåller sina “tjänster”. De dödar djur för att det är kul.

I går dödades en björnmamma med tre ungar, inte vid björnjakt utan av en hundförare på älgjakt. Det var den vanliga dödliga kombinationen av lös hund, vapen och rädsla. När jägaren kom efter hunden som han trodde ställt en älg möttes han av en björnhona som gjorde skenattacker mot honom.
Det han borde gjort var att göra sig så liten som möjligt och lugnt pratande backa därifrån så hon förstått att han inte var ett hot mot hennes ungar.
I stället skjuter han ett par varningsskott. Naturligtvis gör det ingen som helst nytta utan bara förvärrar situationen. Vid nästa attack skjuter han henne.
Det är förståeligt att jägaren blev rädd, det är förståeligt att han, med begränsade kunskaper om björn, använde sitt vapen, men det var dumt. Och ytterligare tre björnungar har förlorat den mamma de behöver för att lära dem hur man lever ett riktigt björnliv.
Det var ändå en olycka och det skulle inte falla mig in att jämföra den här jägaren (som jag i och för sig inte vet något om) med de motbjudande individer som ägnar sig åt björnjakt. Läs om dem i Jaktjournalen, missa inte bilden längst ner, med det stolta paret vid 40-kilosbjörnen.
Det är alltid vapnen som ställer till det, det finns det forskning på.

September 3, 2013

Dåligt av mig

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur — Tags: — ylva @ 18:55

Min fejkade insats som journalist på Värmlands folkblad i går var inget vidare. Artikeln borde fortsatt så här:
Den skjutna björnen var mycket liten vilket i jaktpress presenterats som ett slags rekord “Den minsta fällda björnen i Värmland genom tiderna”.
Det är ett litet fåtal jägare som ägnar sig åt att jaga björn. Lars Mattsson från Våmhus och Magnus Larsson från Lima stod bakom dödandet av den lilla värmländska björnen genom att tussa två av sina många hundar på den. De två dalmasarna skryter med en lyckad björnjakt där minst en björn om dagen dödats för deras hundar. Det torde innebära åtminstone fjorton djur.

I NWT finns det också några rader, där är skytten nämnd. En man från Sysslebäck, det ger en bild av att detta är något för lokala jägare. Inte ett ord om de kringresande björndödarligorna och deras hundar.
För er som vill göra ett försök att sätta er in i vad björnjakt är kan jag återigen rekommendera Jaktjournalen, om hur Niklas Friberg, handelsresande i björndöd, “levererar”.

September 2, 2013

Värmländsk björnjakt, igen.

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur,Uncategorized — ylva @ 21:49

Notis i Värmlands folkblad,

Sysslebäck: Hälften av den värmländska björnkvoten är nu fylld. Under lördagen sköts en björnhane i trakterna av Brattmon, norr om Sysslebäck.

Det var det hela. En mer upplysande och relevant artikel skulle kunnat se ut så här:
I går sköts en björn i Brattmon i Torsby kommun. Värmlands län har av Naturvårdsverket tilldelats en kvot på två björnar i årets björnjakt. Detta trots att Värmland inte har någon fast björnstam.
På länsstyrelsen skyller rovdjursansvariga Maria Falkevik på Naturvårdsverket.
Lars Plahn, avdelningschef på Naturvårdsverket förklarar beslutet med att det inkommit önskemål om björnjakt i Värmland, från länsstyrelsen och jaktorganisationer, och att det är tradition.
De senaste tio åren har Värmland tilldelats en björnjaktskvot på två djur, några föryngringar har inte förekommit i länet i modern tid.
Plahn tillägger också att i Sverige har vi det systemet att vi jagar allt jaktbart vilt

Hur kan det komma sig att vi har en så märklig ordning i Sverige, att de vilda djuren finns till för att jagas. Är det naturvårdande myndigheter som styr eller är det ett litet naturfientligt särintresse som huggit sin agenda i den svenska gråstenen?
Jag vet, vet ni?

August 30, 2013

Från jaktvän till jakthatare på fyra minuter

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur — ylva @ 19:47

Min mor som var född 1914 rökte i hela sitt vuxna liv. Det var liksom bara hälsosamt och sportigt när hon började, lite vågat kanske, av en kvinna. I cirka trettio års tid fimpade hon sina cigaretter på kaffefatet där de bildade en härlig stinkande sörja.
Men så plötsligt en dag såg hon hur äckligt det var och fimpade aldrig någonsin mer på sitt fat. Det var väl vad man kallar en aha-upplevelse och nyligen hade jag också en sådan.
Även om jag ofta skrivit om jägarmaffian och kritiserat jägarförbunden så har jag inte haft något emot jakt. Även om jag inte kunnat förstå att någon vill jaga rovdjur så har jag i alla fall accepterat björnjakt. Vi har gott om björn på sina håll och det är ett potentiellt farligt djur även om just den skandinaviska björnen är extra skygg och fredlig av sig.
Men vad är egentligen björnjakt i dag? Hur går den till? Vilka djur dödas och vilka människor är det som dödar?
Visst har jag läst i dags- och jakt-press lagom osmakliga artiklar om hjältedåden men de har aldrig nått fram till mitt hjärta (eller hjärnan är det ju egentligen men jag vill vara lite poetisk här). Inte förr än i lördags då en vän högläste för mig ur Jaktjournalen.

Redan från början var planen att Peder Egnell skulle få skjuta och Rasmus skulle sköta filmkameran.
När de smög fram försiktigt mot ståndskallet upptäckte de att björnen krupit in mellan några klippblock.
– Det blev svårt att komma åt björnen med ett säkert skott. Oryx attackerade hela tiden och björnen svarade med mottattacker. Men till slut gjorde björnen ett utfall som fick Oryx att backa lite mer än tidigare och då kunde Peder skjuta björnen, samtidigt som jag filmade, en jäkligt häftig upplevelse, berättar Rasmus.

“-Det är ju en lek för dem, det är en djävla lek” säger min kompis och då ser jag det plötsligt klart för mig. Lika plötsligt som min mor insåg att fimpandet var äckligt inser jag hur sjuk och motbjudande björnjakten är och vilka obehagliga människor det är som ägnar sig åt den och annan rovdjursjakt.

Jag har nog levt på en lögn, jag har gått och sagt att jag mycket väl kan tänka mig att jaga, jag äter ju kött. Men kan jag det, kan jag skicka iväg en dödande kula i ett vilt djur? Antagligen inte men ännu tycker jag att det är ok att jaga vissa djur för köttets skull, om man gör det så bra som möjligt.
Det finns alla sorters folk som jagar älg. Det finns bara en sorts folk som jagar björn, och det är ingen trevlig sort.
Det finns “björnpooler”, yrkesjägare och särskilda “björnjägare” som drar omkring mellan länen, även Norrmän kommer hit och dödar våra björnar. Våra, dina och mina björnar, men mest sina egna för ingen äger det vilda. Vi kan beskatta en del djurstammar om det finns en bra orsak. Det finns ingen orsak att jaga björn på det här sättet.
Björnjakt går till så här. Några självutnämnda machotyper åker bil på skogsvägarna, ser en färsk björnskit och släpper sina hundar på spåret. Björnen går undan men får inte vara ifred för hundarna som är på den från alla håll. Till slut stannar den och försöker jaga bort sina plågoandar. Det hör de bössförsedda och går fram och skjuter djuret.
Helst ska björnstackaren i sin skräck rusa lite emot dem. Då pumpar adrenalinet och de känner sig mer macho än någonsin. Tror ni mig inte så läs för all del björnjägarnas egna beskrivningar i till exempel Jaktjournalen. De tycker helt enkelt att det är jättekul att döda en björn efter att den hetsats i timmar av hundar, och så blir barnen så glada av att få en björnfäll. Stackars barn säger jag.

Även dagspress presenterar björnjakt som något positivt, Länstidningen Östersund idylliserar med ett bildspel. Och skryter om näst största björnen någonsin, Även SvD skriver om fälld “rekordbjörn”. Rekord låter positivt, och det hade det ju varit om den fått leva. För varje framgångsrik hanbjörn som dödas kommer björnungar dödas av andra hanbjörnar som nu törs uppvakta “Bamses” honor.
Visst kan man få lite björnfrossa vid närkontakt med björn, den kan trots allt göra slarvsylta av dig ganska lätt men några “bestar” är det inte.
Tänk dig trehundrasju björnar, och så har vi ihjäl dem, en efter en jagas de, plågas och får en kula i sig. Varför?

August 21, 2013

Björnjakten olaglig i två län

Filed under: Jägarmaffian,Rovdjur — ylva @ 23:32

I dag börjar björnjakten.
Ja så har det blivit, “Björnjakten” – så där lite självklart precis som “Älgjakten”. Särskilt självklar är den dock inte och det finns många konstigheter med den.
Till exempel att man jagar björn i Värmland. Värmland har ingen reproducerande björnstam. Där finns så vitt man vet bara några unga hanbjörnar som vandrar in från Dalarna ibland. Med hjälp av DNA analys och spillningsinventering har man kunnat identifiera fem (!) björnar. Den siffran kommer sedan räknas upp av forskare till en uppskattad stam och det är väl gott och väl i Dalarna och Gävleborg som också ingick i inventeringen. På fem björnar blir det löjligt, och det är inte ens gjort ännu. Det finns så vitt jag vet inte heller någon förvaltningsplan eller miniminivå för en björnstam i Värmland.
I NWT kallas björnjakten hårt arbete och inte ett kritiskt ord. Radio Värmland har i alla fall en reporter som är klok nog att inte förstå varför man jag ar björn i Värmland.
Det är den uttalade politiska meningen att björnstammen ska sprida sig söderut och få återta sitt naturliga utbredningsområde, hur det nu ska gå till om man nödvändigtvis ska skjuta av de få björnar som kommer in i norra Värmland.
Björnar sprider sig geografiskt ganska långsamt. Honorna håller sig helst i närheten av det område de växt upp i och vandrar sällan iväg på långturer utan anledning. Och det är ju honorna som gör en “björnstam”.
Hanbjörnar däremot går långa sträckor för att “ragga brudar” och träffar de på en hona som redan har ungar så försöker de döda dessa. Om det nu mot förmodan ändå finns en föryngring i Värmland och man skjuter den björnhane som är pappa, (eller tror att han är det, björnhonor är lite listiga där) ger man plats för nya hanar som dödar ungarna. Dessutom riskerar ju naturligtvis även en björnhona att skjutas och då har man tagit ett stort steg bakåt. Även björnhonor med ungar skjuts. Utan påföljder fast det är olagligt.
Hur kommer det sig då att man jagar björn i Värmland sedan många år, utan björnstam?
Det korta svaret – för att jägarorganisationerna vill det. I Sverige är det nämligen detta udda intresse som styr hela faunapolitiken, av tradition.
“Tradition” finns också med i det lite längre svaret. De län som har en fast föryngrande björnstam, det vill säga att det fötts ungar i länet under de tre senaste åren, har rätt att besluta om skyddsjakt och licensjakt på björn. Eftersom så inte är fallet i Värmland så är det Naturvårdsverket som tar beslut om jakt där. Och sedan år 2003 har man varje år gett tillstånd att skjuta två björnar.
För några år sedan, på den tid Naturvårdsverket tog dessa beslut för alla länen, ringde jag till dem och frågade varför. Lite skamset upplystes jag om att de hade råkat få det en gång och sedan hade det rullat på, av tradition. När rovdjursförvaltningen organiserades om för några år sedan trodde jag naturligtvis att “traditionen” med björnjakt i ett län utan björnstam skulle vara ett minne blott. Men nej, Naturvårdsverket envisas med att man måste få tillstånd att döda två björnar i Värmland om man lyckas hitta några.
Så jag ringde och frågade igen i år. Först länsstyrelsen som slog ifrån sig med bägge händerna – det var Naturvårdsverket som bestämde. Så jag ringde dit med min undran. Vad är motiveringen till att skjuta björn i Värmland?
-Jo, sa avdelningsdirektören, det har kommit in önskemål om det.
-Från vilka då?
-Länsstyrelsen (!) och jägarorganisationer.
Under en stunds tjatande på denne tjänsteman fick jag ur honom att orsaken till jakten är just tradition, -Det är tradition att vi gör så och vi anser att det inte kan skada björnstammen att skjuta två stycken. Och så slutklämmen, det ultimata skälet till jakt.
-I Sverige jagar vi allt jaktbart vilt!
Det är precis samma sak som en funktionär från Jägareförbundet väste åt mig när jag frågade varför de jagade lodjur. – Jag jagar alla djur, de ingår i det ekologiska systemet och då ska de jagas! Själv tror jag hon behöver en lektion i ekologi.
Och Sverige behöver en viltförvaltning som inte styrs av jägarmaffian.
Egentligen är björnen ett strikt fredat djur enligt EU:s art och habitatdirektiv men man får göra vissa undantag. Att tillfredställa jaktlusten hos några få machoidioter, de som diplomatiskt benämns “riktigt björnintresserade” jägare med att ge licensjakt på en ickeexisterande björnstam är inte ett giltigt skäl. Det strider totalt mot de svenska förordningarna också. Att Naturvårdsverket har möjlighet att bevilja jakt i län utan reproducerande stammar är för att man ska kunna ha skyddsjakt på enskilda individer, inget annat.
Men nu när det är så här så kan man ju undra varför det inte är björnjakt i Örebro län, där finns också ett par björnar. Och i Stockholms län finns en väldigt fast stam. En gammal hanbjörn som hållit till i Norrtäljetrakten i många år. Ut och skjut för f-n!”
Även i Dalarna är björnjakten olaglig enligt länsstyrelsen själv. De har nämligen beslutat att 2013 års björnjakt får börja den 21 augusti 2012.

March 20, 2013

Svensk polis en fara för rättssäkerheten – säger minister

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur — Tags: — ylva @ 12:05

Nu är den stackars finskryska vargtiken på vandring igen. Spikrakt norrut, tillbaks till den dryga halva av landet där inte vargen tillåts leva på grund av rennäringen. Jag har skrivit lite om behandlingen av henne tidigare. Sedan dess har jakten stoppats av förvaltningsrätten, hon har övervakats och stressats och till slut flyttats söderut en fjärde gång.
Ingen människa kan tro att det ska fungera, kanske hoppas de att hon ska förolyckas i hanteringen eller på vägen hem. Eller om jag ska försöka vara välvillig, att renarna ska ha flyttats när hon kommer tillbaka och att hon då bara ska ta älgar och allt ska vara frid och fröjd.
Det skulle inte hjälpa, när nästa dödsföraktande friare eventuellt skulle dyka upp och paret etablera ett revir så skulle rennäringen kräva deras försvinnande.
Även om paret etablerade sig utanför åretruntbetet, vilket alltså varit fallet med finskryskan tidigare, så flyttas renarna dit igen i höst. Och när det gäller rennäringen och varg är ordet nolltolerans för en gångs skull helt adekvat.
Rennäringen muckar man inte med vilket har sin förklaring i att samerna är ett ursprungsfolk.

Vad som är mer svårbegripligt, även om jag i och för sig skulle kunna fylla en A4-sida med korruptionsanknytna förklaringar, är att man inte heller muckar med jägarkåren. Vad än jägarförbundet må kräva så får de det serverat på silverfat.
Det senaste är att regeringen ändrat i jaktförordningen så att en person som dödar ett rovdjur för att freda tamdjur inte längre ska anmäla det till polisen. I stället ska länsstyrelsen nu göra en första bedömning och om de anser att det finns misstanke om brott ska de i sin tur anmäla till polisen.
Skälet till att jägarna – för det är jägare det rör sig om även om det alltid talas om djurägare, det är ju inte så att skjutvapen och licens ingår i köp av får, hundar och kossor – skälet sägs vara att det är förnedrande att misstänkas för brott när man bara skyddat sin egendom.
Man kan, ve och fasa, till och med tvingas vara utan sina vapen ett par dagar medan utredning pågår.
Att utreda en händelse som skulle kunna vara ett allvarligt brott betraktas alltså som kränkande. En kränkning som den känsliga och fläckfria jägarkåren nu slipper när länsstyrelsen kommer istället för polisen menar man.
Jag vill inget hellre än att jägare och djurägare ska ska sluta vara så upprörda och kränkta hela tiden så det här skulle kanske kunna vara en god idé då? Men det finns åtminstone fyra stora frågetecken.

Är länsstyrelsens personal, biologer och spårare, de mest kompetenta att bedöma skottvinklar, hitta kulor, förhöra gärningsmän och vittnen etc?

Hur ska länsstyrelsens personal ha ryggrad och auktoritet nog att ifrågasätta och kritiskt utreda människor som de ofta har kontakt med i andra sammanhang??

Är det inte mycket mer “kränkande” om polisen dyker upp nu, med det nya systemet, än förut när det var den vanliga rutinen och inte på något vis utpekande av någon som brottsling???

Det måste ju ändå hända ganska ofta att länsstyrelsens, i ämnet outbildade, personal ser oklarheter som de ber polisen titta närmare på. Eller är det just det som är meningen att det aldrig ska ske????

Landsbygdsminister Eskil E. motivering till beslutet att ändra jaktförordningen är egentligen fullständigt häpnadsväckande. Det blir mer rättssäkert utan polisen!
Nog borde det ha varit en godbit för pressen, min rubrik ovan borde ha stått på Aftonbladets löpsedel i stället men ingen reagerar.
Jag undrar om justitieminister Bea A. reagerade, antagligen inte. Rättssäkerhet är inte hennes bästa ämne varken åt ena eller andra hållet.

February 6, 2013

Tur att Lambertz hamnat längre upp…

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur — ylva @ 21:20

… än i kammarrätten så där finns lite vett kvar. De inhiberar beslutet om vargjakt.
Yes!
🙂 🙂 🙂 😀 😀

Older Posts »

Powered by WordPress