Smutsigtmjöl

För tio dagar sen skulle vi ta ut pengar på banken.
-Nä, nä, vi betalar inte ut pengar just i dag
Några dagar senare, nytt försök. Ville ta ut tolvtusen.
– Nä, nä, vi har ändrat maxgräns på uttag, från femton till fem tusen kronor.
I dag ville vi så ta ut den tillåtna summan på femtusen.
-Nä, nä vi har ändrat igen, till max tusen kronor.

Det går fort nu.Vad blir det nästa vecka? Vilket absurt förslag jag än kan komma på så kan verkligheten slå det. Men vad spelar det för roll. Det är ju “de andra” som drabbas av kontantlösheten.
De utfattiga och skuldsatta som vägras att ens få ett kort.
De som lever med ett missbruk och kanske kan tigga ihop ett par tjugor till bussen men inte spara det på kortet.
De udda ofta fantastiska existenser som inte riktigt passar in men som har kunnat dra sig fram i livet och inte “legat samhället till last”.
De som ser, minns eller tänker för illa för att kunna hantera saker som kontokort och pin-koder.
De fjantar som tror att de har rätt till personlig integritet ibland.

För alla andra präktiga praktmedborgare gör det ju ingenting. När alla bankomater i hem-hålan är trasiga när man åkt sju mil… När kontot blivit länsat av kortbedragare…. När bankerna börjar ta ut hur höga avgifter de vill på sina fantastiska tjänster eftersom det inte finns ett alternativ……När polisen knackar på dörren för att du betalat pengar till av någon fascistregering icke önskvärd organisation…..
Fy så fjantiga tankar, nej ta vinglaset i höger hand och fjärrkontrollen i vänster och var som folk.

I dag går sex mediechefer gemensamt ut i en debattartikel i DN och uttrycker sin oro över att politikerna beskär yttrandefriheten.
Det är så dags att börja bekymra sig om det nu. Svensk media har länge ägnat sig åt en strikt självcensur där för makten obekväma fakta och åsikter diskret plockats bort från världsbilden.
En av undertecknarna är Mats Svegfors, chef på Sveriges Radio och som sådan ytterst ansvarig för censur av, bland mycket annat, en krönika om den Svenska skogen. En annan är Erik Fichtelius, han som underdånigt följde Göran Persson för en “dokumentär”.

Medierna har en oerhörd makt. Det hade till exempel varit möjligt för dem att stoppa FRA- Ipred- och tittförbudslagar. Men så länge det var vanligt folk som fick sina rättigheter beskurna protesterade man inte. Eller som de själva uttrycker det, de har haft en “samsyn” med den politiska makten.
Vad är det jag har sagt om samsyn, det är så här det går då.

Tvingades åka till fyra
kontor: ”Skandal”
Bankernas kontantslopning upprör.
Kontantlösa kontor ger arga bankkunder

Ovanstående rubrik på SvDs startsida idag ingav mig lite hopp. Tidigare under dagen hade jag hört något liknande på Ekot
Äntligen blir folk förbannade. Inser vart det är på väg, att ett kontantlöst samhälle är ett omänskligt samhälle. Underbart.
Läser artikeln. En person hade fått åka till fyra kontor innan han fick sätta in 2000 kr på sitt konto, hur reagerar han?

Han var inte informerad om att banken hade dragit ned på den här typen av tjänster. Det som upprör honom mest är att han som kund inte har fått någon information.

Hade banken bara skickat ett mail så han vetat förändringarna så hade det varit ok säger han, men i slutet av artikeln visar han att han minsann inte är lättlurad.

Han tror att bankerna ”skyller” på rånrisken för att kunna ta bort kontanthanteringen, men att det riktiga skälet är ett annat.

Skönt, han förstår. Att utan kontanter kan banken tjäna pengar på dig vad du än gör, och staten får total kontroll över hela ditt liv. Mannen måste nu var upprörd och skrämd över detta och förbannad nog att agera, eller?

– Jag tror att det är struntprat med rånrisken, det handlar bara om att bankerna ska kunna dra ner på folk för att spara pengar.

Suck! Det finns inget hopp för det här folket.

PEN-klubben vet ni vad det är väl. Författare och journalister som kämpar för yttrandefrihet. Det är i alla fall vad många inklusive jag själv trott. Jag vet inte vem Ola Larsmo är och visste inte heller att han var ordförande i svenska PEN-klubben förens i morse när jag hörde honom P1-morgon. Där svamlar han hejvilt med det innehållet att ökad censur är önskvärd och straff för yttranden är bra, “möjligheten att man vill minska möjligheten att sprida propaganda anonymt..bla,bla,bla “
Där har vi dem som ska värna vår yttrandefrihet, arma oss.

Dagens tragedier i Oslo kommer att leda till krav på ökad kontroll, bevakning och övervakning men man kan inte köpa sig trygghet genom att ta ifrån människorna frihet
Norge är ett av de länder som övervakar sitt folk mest, de får samma betyg som Sverige i Privacy Internationals ranking. Men övervakning leder inte till tryggare samhällen, tvärtom.
När du vrider om nyckeln och låser om dig i ditt hem så skapar du inte trygghet, i stället gör du dig en liten aning räddare.
Terrorismens mål är inte att döda utan att skapa rädsla och våra samhällen svarar som förväntat, med en rädsla som leder till mer och mer kontroll. Vi har samhällen som till för bara några årtionden sedan skulle betraktats som helt omänskliga. Samhällen där människor medvetet eller omedvetet mår sämre och sämre och trots försöken till ökad trygghet, blir räddare och räddare.
Vi är inne i en ond cirkel och idag är jag pessimistisk, det kommer att bli värre innan det blir bättre.

Jag har svårt att förstå nyhetsprioriteringen på våra “seriösa” medier. För de som inte vill ha annat än lättuggad dynga finns ju hur mycket som helst att tillgå. I denna flodvåg av meningslösheter tycker man att det skulle finnas några seriösa media som sticker upp som trygga stenar i forsen. Public servicekanalerna borde höra dit, som radions P1.
Hur låter det då i P1? Jodå, det låter hyfsat seriöst, man gör en del längre inslag, återkommer dag efter dag med något, låter några olika röster komma till tals. Från Eko-redaktionen trummar man in dagens stora nyheter i sändning efter sändning.
Men vad är det man talar om då?
För ett tag sedan var det ett vulkanutbrott på Island och dess följder för flygkommunikationen som dag efter dag betraktades som det allra viktigaste. Man letade upp folk på flygplatserna som fick berätta om sina förtretligheter och seismologerna hade återigen en stund i rampljuset. Men var detta viktigt? Uppmärksammade det medborgarna på samhällsutvecklingen, avslöjade det något som menige man bör känna till men inte gör?

Den stora långköraren just nu är “avlyssningsskandalen”. Det låter ju intressant! Har media plötsligt börjat intressera sig för att Europa med Sverige i spetsen är ett övervakningssamhälle som får fiktion som “1984” att förblekna.
-Äsch, säger ni alla kära läsare med rent mjöl i påsen, det är bara överdrifter. och vad skulle det väl göra, vårt mjöl är som sagt rent, så snoka på bara, goda svenska stat som vi tror är per definition bättre än alla otäcka utländska stater.
Så, överdrifter? Det finns en organisation som heter Privacy International som övervakar läget i världens länder vad gäller den personliga integriteten och rankar hur de ligger till på olika områden.
På deras lista över läget 2007 hamnar Sverige sammantaget i det absoluta bottenskiktet med bara några få länder på samma betyg eller lägre i EU. Staterna betygssätts från 1 till 5 där 1 är sämst. Sverige får sammantaget betyget 2,1, på gränsen mellan “systematic failure to uphold safeguards” och “Extensive suveillance societies”. Lägsta betyg, en etta, får Sverige på områdena “Communication Data Retention”, “Gouverment acces to data” “Workplace monitoring” Surveillance of Medical Financial and Movement” och “Leadership”.
Jag tycker att ni för en gångs skull ska frångå ert sunda klicka-på-länkar-motstånd och verkligen studera den här översikten. Om ni är lika korkade och halvblinda som jag och inte kan läsa den direkt så ladda hem den och förstora till lagom läslighet.

Det är för övrigt knappast konstigt att det är i Storbritannien som “Avlyssningsskandalen” seglat upp. Där är ständig övervakning av människors varje steg så normaliserat så det var nog oundvikligt att det skulle ske åt andra hållet också. Och även om annat lyfts fram så beror säkert den höga indignationsnivån med parlamentsförhör m.m på att det den här gången är journalister som avlyssnat makten och inte tvärtom.