Puh! Jobbig vecka, känns som om jag varit permanent vrålförbannad på massa saker hela tiden. Politik, nyheter, uteblivna reaktioner på nyheterna, affärskontakter som är psykopater och ställer till elände, diverse vansinniga uttryck för ett samhälle som rusar med expressfart åt fel håll medan folk låtsas som det regnar.
Det faktum att vi har demokrati i västvärlden tycks vara så väl förankrat i folks medvetande att ingen längre skänker en tanke åt vad som är dess grundläggande förutsättningar. Som yttrandefrihet, åsiktsfrihet, ingen censur, rätt till ett privatliv, öppenhet i politiska processer bland annat.
Om Reinfeldt och Sahlin skulle ställa sig tillsammans och deklarera att för att få bättre kontroll på röstboskapen så har de gemensamt bestämt sig för att införa censur, göra vissa tankar olagliga, kraftigt begränsa yttrandefriheten, avskaffa meddelandeskyddet, övervaka privat korrespondens och hemligstämpla de flesta viktiga politska dokument. Om det skedde rakt upp och ner skulle de kanske inte få så mycket applåder, förhoppningsvis möta motstånd.
När samma sak sker succesivt och motiveras med att det är för att t.ex. bekämpa barnporr, stoppa terrorister och skydda upphovsrätt, ja då accepteras och applåderas åtgärderna av medborgarna, i trygg förvissning om att de lever i en oföränderligt demokratiskt samhälle. Hur som helst drabbar det ju inte just dem, och om de gör invändningar finns risken att de misstänkligörs som pedofiler, kriminella eller terroristsympatisörer.
Eller åtminstone att betraktas som tossiga rättshaverister. Jag har ibland påpekat för människor jag känner att det ligger en fara i att använda kontokort i tid och otid och att det är viktigt att värna kontanterna. Ingen har tyckt att det är något som angår dem.
Både politiker och bankerna har ett starkt intresse av att avskaffa kontanterna. Kontrollera pengarna och du får total kontroll på människan, och när exakt alla transaktioner måste gå via banken kan de plocka av “kunden” precis så mycket de vill i avgifter. (Nej, det finns ingen konkurrens, den är avskaffad).
Man har redan kommit långt i sitt arbete att med tvång och trakasserier komplicera användandet av kontanter. För er som lever “modernt” och har slutat att besöka bankkontor (utom för att bli rånade via “goda” råd om placeringar då) kan jag berätta en historia ur verkliga livet. Ni kanske känner till att man numera måste skriva sitt personnummer så fort man vill sätta in kontanter på ett bankkonto, även ens eget, visa legitimation om det är mer än några tusen. Detta är för att förhindra “pengatvätt”.
Detta är historien om en småföretagare i glesbygden som driver en liten firma ihop med sin fru. För ganska länge sedan skaffade han internetbank och bytte från postgiro till bankgiro. Postgirot blev praktiskt oanvändbart när Svensk kassaservice la ner verksamheten och Nordbanken inte fanns på orten, alternativet att skaffa e-konto även på postgirot var inte aktuellt. Han ville naturligtvis ha så lite som möjligt att göra med kundovänliga glesbygdsfientliga Nordbanken. Det gamla kontot behölls för säkerhets skull så att en eventuell betalning dit inte skulle försvinna ut i cyberrymden på obestämd tid. Ibland hände det också att hans största kund av ren nonchalans betalade till det gamla kontot. Då fick han åka en tur och retur resa på 12 mil till närmsta ort som hade ett Nordbankskontor, ta ut pengarna, gå tvärs över gatan och sätta in dem på sitt konto i sin bank. Eller rättare sagt, pengar får man ju inte ta ut, utom småsummor, så han fick köpa en postväxel utställd på banken och knalla över gatan med.
Det här hände då och då och förutom resan, tidsåtgången och besväret att hålla reda på vilka timmar på dagen som Nordbankskontoret behagade “hantera kontanter” så gick det bra. Bankkontoret han satt in pengarna på råkade vara just det kontor där han hade sitt konto men i vanliga fall brukade han gå till ett kontor på en annan ort som ligger närmare. Häromdagen var det dags igen, samma procedur. Resa, ta ut pengar, köpa postväxel, gå över gatan, vänta på sin tur, sätta in pen… Nix. Här blev det tvärstopp.
– Vad har du fått de här pengarna ifrån? De får du inte sätta in! Chockad sa han som det var, en kund hade satt in en betalning på postgirot, han ville ha dem på bankkontot i stället och att han gjort så flera gånger förr. -Det kan vi inte veta, vi måste se bevis. Kontorschefen kom fram. -Vi får inte ta emot pengar om vi inte har bevis på var de kommer ifrån. Bevisa vad du fått dem ifrån! En gammal kvinna i kön bakom gick fram och började skrika åt honom : – Tala om vad du fått pengarna ifrån, tala om vad du fått pengarna ifrån! Han vädjar till en anställd längre in i lokalen. -Du känner väl igen mig, det var du som tog emot pengarna sist jag var här. Hon tittade snabbt bort utan att svara.
Jag hoppas att ni har fantasi nog att föreställa er hur det kändes att lämna lokalen med sin postväxel i handen efter denna behandling, men jag är inte säker på det.
Att detta är en sann historia vet jag eftersom den drabbade min man och vår lilla firma. Det var jag som några timmar senare åkte till en annan ort några mil bort och det bankkontor där jag ofta gått in bara för att ta ut, och ibland sätta in, kontanter. Jag har valt att passa banktiderna och trycka på den lilla ringklockan för att bli insläppt (rånskydd) istället för att stå med ett plastkort vid ett hål i väggen. Det har haft det goda med sig att personalen och jag känner igen varandra, de har lärt sig att jag är en tossig typ som protesterar mot att skriva mitt personnummer för att sätta in 200 kr på mitt eget bankkonto, och de accepterar det. Jag fick sätta in våra pengar och sedan hade vi, inte för första gången, ett långt samtal om den vansinniga kontrollen och det faktum att bankpersonal mot sin vilja tvingas agera polis. Hon höll givetvis med om att personalen på den andra banken burit sig vidrigt åt. Det hade ju inte varit svårt att vänligt ordna saken, t.ex genom att ringa Nordbanken och kolla, eller fråga efter kvittot på postväxeln, tydligen skulle det ha räckt.
Fakta är dock, blev jag upplyst om, att bankpersonal inte får ta emot pengar som de inte har papper på, om inte kunden är känd på banken. För att förhindra “penningtvätt”. Jag har aldrig, trots att jag försökt, lyckats förstå hur penningtvätt går till. Nu försökte jag igen att begripa saken. Hon förklarade vad hon fått lära sig. Om någon tjänat “svarta” pengar eller sålt knark och satte in pengarna på ett konto så betraktades de sedan som “vita”!
Sorry, jag begriper inte det här. Nuförtiden har skattemyndigheten tillgång till dina bankkonton, om du sätter in stora summor pengar på ditt bankkonto utan att deklarera för dem så får du en förfrågan från myndigheten om vad du fått pengarna ifrån. Snacka om att visa upp sina pengar. Om du däremot inte sätter in dem på ett konto kan du spendera dem bäst du vill, såvida du inte köper dyra bilar eller annat som registreras. Så på vilket vis tvättas pengarna vita av att man får sätta in dem på ett konto? Och om det nu är så, så räcker det med att en knarklangare ser till att han är trevlig och känd på sin bank, (helst inte som knarklangare dock) för att få sätta in pengar utan frågor. Nej detta med “pengatvätten” är bara en fasad som döljer ett annat motiv. Och även om det inte är så, så tycker jag att samhället borde förhindra att brott begås istället för att sätta dit skurkarna när de tvättar pengar.
Kvinnan på banken håller på det stora hela med mig. Hon skulle själv bli fruktansvärt upprörd om någon skulle fråga vad hennes pengar kom ifrån. Det kommer hela tiden nya och strängare direktiv från staten och EU om vad bankpersonalen måste göra. Följer man dem inte till punkt och pricka kan bankinspektionen utdöma stora straffavgifter till banken. – Jag är rädd om mitt jobb, därför måste jag följa reglerna men jag får ont i magen ibland när sådant här händer, säger hon. Mitt förslag att deras fackförbund skulle se det som en arbetsmiljöfråga och vägra låta bankpersonalen leka polis faller direkt, de jobbar för ett kontantlöst samhälle, arma dårar.