Smutsigtmjöl

Min mor som var född 1914 rökte i hela sitt vuxna liv. Det var liksom bara hälsosamt och sportigt när hon började, lite vågat kanske, av en kvinna. I cirka trettio års tid fimpade hon sina cigaretter på kaffefatet där de bildade en härlig stinkande sörja.
Men så plötsligt en dag såg hon hur äckligt det var och fimpade aldrig någonsin mer på sitt fat. Det var väl vad man kallar en aha-upplevelse och nyligen hade jag också en sådan.
Även om jag ofta skrivit om jägarmaffian och kritiserat jägarförbunden så har jag inte haft något emot jakt. Även om jag inte kunnat förstå att någon vill jaga rovdjur så har jag i alla fall accepterat björnjakt. Vi har gott om björn på sina håll och det är ett potentiellt farligt djur även om just den skandinaviska björnen är extra skygg och fredlig av sig.
Men vad är egentligen björnjakt i dag? Hur går den till? Vilka djur dödas och vilka människor är det som dödar?
Visst har jag läst i dags- och jakt-press lagom osmakliga artiklar om hjältedåden men de har aldrig nått fram till mitt hjärta (eller hjärnan är det ju egentligen men jag vill vara lite poetisk här). Inte förr än i lördags då en vän högläste för mig ur Jaktjournalen.

Redan från början var planen att Peder Egnell skulle få skjuta och Rasmus skulle sköta filmkameran.
När de smög fram försiktigt mot ståndskallet upptäckte de att björnen krupit in mellan några klippblock.
– Det blev svårt att komma åt björnen med ett säkert skott. Oryx attackerade hela tiden och björnen svarade med mottattacker. Men till slut gjorde björnen ett utfall som fick Oryx att backa lite mer än tidigare och då kunde Peder skjuta björnen, samtidigt som jag filmade, en jäkligt häftig upplevelse, berättar Rasmus.

“-Det är ju en lek för dem, det är en djävla lek” säger min kompis och då ser jag det plötsligt klart för mig. Lika plötsligt som min mor insåg att fimpandet var äckligt inser jag hur sjuk och motbjudande björnjakten är och vilka obehagliga människor det är som ägnar sig åt den och annan rovdjursjakt.

Jag har nog levt på en lögn, jag har gått och sagt att jag mycket väl kan tänka mig att jaga, jag äter ju kött. Men kan jag det, kan jag skicka iväg en dödande kula i ett vilt djur? Antagligen inte men ännu tycker jag att det är ok att jaga vissa djur för köttets skull, om man gör det så bra som möjligt.
Det finns alla sorters folk som jagar älg. Det finns bara en sorts folk som jagar björn, och det är ingen trevlig sort.
Det finns “björnpooler”, yrkesjägare och särskilda “björnjägare” som drar omkring mellan länen, även Norrmän kommer hit och dödar våra björnar. Våra, dina och mina björnar, men mest sina egna för ingen äger det vilda. Vi kan beskatta en del djurstammar om det finns en bra orsak. Det finns ingen orsak att jaga björn på det här sättet.
Björnjakt går till så här. Några självutnämnda machotyper åker bil på skogsvägarna, ser en färsk björnskit och släpper sina hundar på spåret. Björnen går undan men får inte vara ifred för hundarna som är på den från alla håll. Till slut stannar den och försöker jaga bort sina plågoandar. Det hör de bössförsedda och går fram och skjuter djuret.
Helst ska björnstackaren i sin skräck rusa lite emot dem. Då pumpar adrenalinet och de känner sig mer macho än någonsin. Tror ni mig inte så läs för all del björnjägarnas egna beskrivningar i till exempel Jaktjournalen. De tycker helt enkelt att det är jättekul att döda en björn efter att den hetsats i timmar av hundar, och så blir barnen så glada av att få en björnfäll. Stackars barn säger jag.

Även dagspress presenterar björnjakt som något positivt, Länstidningen Östersund idylliserar med ett bildspel. Och skryter om näst största björnen någonsin, Även SvD skriver om fälld “rekordbjörn”. Rekord låter positivt, och det hade det ju varit om den fått leva. För varje framgångsrik hanbjörn som dödas kommer björnungar dödas av andra hanbjörnar som nu törs uppvakta “Bamses” honor.
Visst kan man få lite björnfrossa vid närkontakt med björn, den kan trots allt göra slarvsylta av dig ganska lätt men några “bestar” är det inte.
Tänk dig trehundrasju björnar, och så har vi ihjäl dem, en efter en jagas de, plågas och får en kula i sig. Varför?

I dag börjar björnjakten.
Ja så har det blivit, “Björnjakten” – så där lite självklart precis som “Älgjakten”. Särskilt självklar är den dock inte och det finns många konstigheter med den.
Till exempel att man jagar björn i Värmland. Värmland har ingen reproducerande björnstam. Där finns så vitt man vet bara några unga hanbjörnar som vandrar in från Dalarna ibland. Med hjälp av DNA analys och spillningsinventering har man kunnat identifiera fem (!) björnar. Den siffran kommer sedan räknas upp av forskare till en uppskattad stam och det är väl gott och väl i Dalarna och Gävleborg som också ingick i inventeringen. På fem björnar blir det löjligt, och det är inte ens gjort ännu. Det finns så vitt jag vet inte heller någon förvaltningsplan eller miniminivå för en björnstam i Värmland.
I NWT kallas björnjakten hårt arbete och inte ett kritiskt ord. Radio Värmland har i alla fall en reporter som är klok nog att inte förstå varför man jag ar björn i Värmland.
Det är den uttalade politiska meningen att björnstammen ska sprida sig söderut och få återta sitt naturliga utbredningsområde, hur det nu ska gå till om man nödvändigtvis ska skjuta av de få björnar som kommer in i norra Värmland.
Björnar sprider sig geografiskt ganska långsamt. Honorna håller sig helst i närheten av det område de växt upp i och vandrar sällan iväg på långturer utan anledning. Och det är ju honorna som gör en “björnstam”.
Hanbjörnar däremot går långa sträckor för att “ragga brudar” och träffar de på en hona som redan har ungar så försöker de döda dessa. Om det nu mot förmodan ändå finns en föryngring i Värmland och man skjuter den björnhane som är pappa, (eller tror att han är det, björnhonor är lite listiga där) ger man plats för nya hanar som dödar ungarna. Dessutom riskerar ju naturligtvis även en björnhona att skjutas och då har man tagit ett stort steg bakåt. Även björnhonor med ungar skjuts. Utan påföljder fast det är olagligt.
Hur kommer det sig då att man jagar björn i Värmland sedan många år, utan björnstam?
Det korta svaret – för att jägarorganisationerna vill det. I Sverige är det nämligen detta udda intresse som styr hela faunapolitiken, av tradition.
“Tradition” finns också med i det lite längre svaret. De län som har en fast föryngrande björnstam, det vill säga att det fötts ungar i länet under de tre senaste åren, har rätt att besluta om skyddsjakt och licensjakt på björn. Eftersom så inte är fallet i Värmland så är det Naturvårdsverket som tar beslut om jakt där. Och sedan år 2003 har man varje år gett tillstånd att skjuta två björnar.
För några år sedan, på den tid Naturvårdsverket tog dessa beslut för alla länen, ringde jag till dem och frågade varför. Lite skamset upplystes jag om att de hade råkat få det en gång och sedan hade det rullat på, av tradition. När rovdjursförvaltningen organiserades om för några år sedan trodde jag naturligtvis att “traditionen” med björnjakt i ett län utan björnstam skulle vara ett minne blott. Men nej, Naturvårdsverket envisas med att man måste få tillstånd att döda två björnar i Värmland om man lyckas hitta några.
Så jag ringde och frågade igen i år. Först länsstyrelsen som slog ifrån sig med bägge händerna – det var Naturvårdsverket som bestämde. Så jag ringde dit med min undran. Vad är motiveringen till att skjuta björn i Värmland?
-Jo, sa avdelningsdirektören, det har kommit in önskemål om det.
-Från vilka då?
-Länsstyrelsen (!) och jägarorganisationer.
Under en stunds tjatande på denne tjänsteman fick jag ur honom att orsaken till jakten är just tradition, -Det är tradition att vi gör så och vi anser att det inte kan skada björnstammen att skjuta två stycken. Och så slutklämmen, det ultimata skälet till jakt.
-I Sverige jagar vi allt jaktbart vilt!
Det är precis samma sak som en funktionär från Jägareförbundet väste åt mig när jag frågade varför de jagade lodjur. – Jag jagar alla djur, de ingår i det ekologiska systemet och då ska de jagas! Själv tror jag hon behöver en lektion i ekologi.
Och Sverige behöver en viltförvaltning som inte styrs av jägarmaffian.
Egentligen är björnen ett strikt fredat djur enligt EU:s art och habitatdirektiv men man får göra vissa undantag. Att tillfredställa jaktlusten hos några få machoidioter, de som diplomatiskt benämns “riktigt björnintresserade” jägare med att ge licensjakt på en ickeexisterande björnstam är inte ett giltigt skäl. Det strider totalt mot de svenska förordningarna också. Att Naturvårdsverket har möjlighet att bevilja jakt i län utan reproducerande stammar är för att man ska kunna ha skyddsjakt på enskilda individer, inget annat.
Men nu när det är så här så kan man ju undra varför det inte är björnjakt i Örebro län, där finns också ett par björnar. Och i Stockholms län finns en väldigt fast stam. En gammal hanbjörn som hållit till i Norrtäljetrakten i många år. Ut och skjut för f-n!”
Även i Dalarna är björnjakten olaglig enligt länsstyrelsen själv. De har nämligen beslutat att 2013 års björnjakt får börja den 21 augusti 2012.