Smutsigtmjöl

October 6, 2017

Nu ska jag fan börja blogga igen! Tack Herman Sundqvist

Filed under: Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 19:55

På mornarna sänder P1 “Tankar för dagen”. Någon får säga mer eller mindre kloka saker i fem minuter.
För ett tag sedan var det någon som sa ungefär -Nu när jag blivit äldre och inte känner att livet rinner ifrån mig kan jag ta det lugnt.
Men det är ju precis tvärtom! Med stigande ålder rusar tiden som aldrig förr och det gäller att kasta sig på alla bollar som finns. En vecka nu går fortare än en timme i ungdomen. Det är alltid lördag, eller onsdag, eller vilken djäkla dag som helst. Livet speedar och jag grubblar över hur jag kunnat hinna med att blogga bara för några år sedan. Det tog för lång tid så jag började twittra, det tar för lång tid det med. Skriva kommentarer tar också tid. Allt tar för lång tid så skit samma, jag bloggar igen.
I dag skrev jag en kommentar på en blogg som Skogsstyrelsens Generaldirektör skriver och jag som skattebetalare finansierar. Den kommentaren hamnade i moderatorns skärseld och där lär den väl stanna. På en privat blogg kan bloggaren göra precis som han vill men när man på statliga myndigheter sitter och lägger till rätta kommentarerna för att skapa en falsk bild av opinion och argument då blir jag förbannad. Jag vet folk som har blockerats från att skriva kommentarer där för att de hade för mycket obehagliga fakta. Att kommentarerna modereras för att debatten ska hållas hyfsad kan jag acceptera men det är inte det det handlar om. Då kunde man börja med att ta bort skogsskövlarmaffians trams-troll men de tillåts år efter år att trakassera alla som inte hyllar svenskt skogsbruk.
Här följer min kommentar till Skogsstyrelsens GD, det är ju hedrande att den modererades in i helvetet.

Cecilia Rastad har helt rätt. Det är så det ser ut i skogslandskapet. Alla vi som lever i skogen vet det.
Och Herman Sundqvist har fel, vilket kanske inte låter så allvarligt men när man tvingas konstatera att Skogsstyrelsens Generaldirektör skriver felaktiga och vilseledande inlägg för att å industrins vägnar skönmåla brukandet av taigans ekosystem, vårt livsrum, då är det riktigt allvarligt.
Låt oss göra det generösa antagandet att han har rätt i att det på kalhyggena tas något större naturhänsyn nu än på 50- till 70-talat. Det är ändå helt irrelevant eftersom kalhyggesbruket fortsatt, och att därmed oändligt stora arealer tidigare skog skövlats och förvandlats till plantager. Det är ju inte så att tidigare hyggen återgår till att bli skog inom överskådlig tid. Klockan är mer än fem i tolv för att rädda något kvar.
Varför måste du, Herman Sundqvist, som aldrig svarar på din egen blogg, använda så dåliga argumentationsknep som att låtsas att det bara finns två alternativ.
“Jag är själv övertygad om att det vore djupt olyckligt om vi skulle växla över till en modell där skogen antingen undantogs helt från skogsbruk eller brukades med hyggen helt utan hänsyn …”
Det är ju knappast det debatten handlat om.
Och vad är det här, ett hot eller?
”Om vi struntar i att dagens uppväxande ungskogar har bättre förutsättningar att rymma biologisk mångfald och upplevelsevärden än de som formades under 1950, -60, -70, och -80 talet. Varför ska vi då fortsätta på den vägen?”
En del saker var bättre på 70-talet. Politiker och tjänstemän lyssnade fortfarande på opinion och sakskäl. Nu gäller bara diktat från industrin, oavsett regeringsfärg.
Och hade statliga myndigheter haft bloggar då så hade de nog inte modererats på samma sätt som sker nu.

May 26, 2016

Kontant med banken?

Filed under: Kontrollsamhället,Politik och samhälle — ylva @ 20:34

För tio dagar sen skulle vi ta ut pengar på banken.
-Nä, nä, vi betalar inte ut pengar just i dag
Några dagar senare, nytt försök. Ville ta ut tolvtusen.
– Nä, nä, vi har ändrat maxgräns på uttag, från femton till fem tusen kronor.
I dag ville vi så ta ut den tillåtna summan på femtusen.
-Nä, nä vi har ändrat igen, till max tusen kronor.

Det går fort nu.Vad blir det nästa vecka? Vilket absurt förslag jag än kan komma på så kan verkligheten slå det. Men vad spelar det för roll. Det är ju “de andra” som drabbas av kontantlösheten.
De utfattiga och skuldsatta som vägras att ens få ett kort.
De som lever med ett missbruk och kanske kan tigga ihop ett par tjugor till bussen men inte spara det på kortet.
De udda ofta fantastiska existenser som inte riktigt passar in men som har kunnat dra sig fram i livet och inte “legat samhället till last”.
De som ser, minns eller tänker för illa för att kunna hantera saker som kontokort och pin-koder.
De fjantar som tror att de har rätt till personlig integritet ibland.

För alla andra präktiga praktmedborgare gör det ju ingenting. När alla bankomater i hem-hålan är trasiga när man åkt sju mil… När kontot blivit länsat av kortbedragare…. När bankerna börjar ta ut hur höga avgifter de vill på sina fantastiska tjänster eftersom det inte finns ett alternativ……När polisen knackar på dörren för att du betalat pengar till av någon fascistregering icke önskvärd organisation…..
Fy så fjantiga tankar, nej ta vinglaset i höger hand och fjärrkontrollen i vänster och var som folk.

September 2, 2014

Om professorers tragiska öden

Filed under: Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 20:11

DSCF2774

Jag läste det senaste inlägget på Skogsbloggen i dag. Eller rättare sagt, jag började i går men blev så matt av att läsa kommentarerna så att jag fick fortsätta med det i dag i stället.
Det var inte sådana där “hö-hö döda döda”-kommentarer som jag är van vid från rovdjursdebatten. Det här var värre.

Bloggposten var som vanligt bra men sen kom den obligatoriska skövlingskramarmaffian stormande, i form av några småskogsbrukare som visar sitt hat mot packet som vill ha natur och levererar lämpliga “frågor” så professorn kan hålla sin föreläsning om hur uselt allt annat än kalhygge är.

Den enas frekventa meningslösheter på alla skogsforum får mig att misstänka att han är avlönad av skogsindustrierna. För varför behöver egentligen en riktig småskogsägare ens bry sig. Skulle vara för att försöka döva ett dåligt samvete för att man vet att man gör fel möjligen.

Men egentligen så skulle alla Sveriges enskilda skogsägare kunna få göra precis vad som helst med sin mark, hugga ner rubbet, flygbespruta med round-up och asfaltera skiten. De har så löjligt lite mark jämfört med Staten och Kapitalet så det är naturligtvis de senare som ska kontrolleras och få helt nya förhållningsregler, som man dessutom ska tvingas följa.

Det var också många bra och kunniga debattörer på naturens sida som framförde ganska självklara ståndpunkter. Dessa bemöttes, också som vanligt, av en professor från SLU som använder sig av en debatteknik som jag faktiskt känner igen från mer vulgära forum.

Ställ upprepade idiotfrågor och kräv svar på dem. Hoppa på varje ovidkommande detalj där du kan tjata in de fakta du har. Undvik totalt att se den stora frågan. Ignorera sanna påståenden som inte passar. Och framför allt, ha endast ett perspektiv smalare än ett nålsöga.

Och hur stor andel skulle vara fritt från kalhyggen?
Det är ju redan nu så att bara några få procent av skogsmarken är kalhyggen.

Om begreppet ”kalhyggesfritt skogsbruk” bara får inkludera skogar som aldrig tidigare blivit kalhuggna så är det bara en mycket liten del av Sveriges skogar som kvalificerar sig.
Om begreppet ”kalhyggesfritt skogsbruk” däremot får inkludera alla skogar som inte just nu är kalmark eller plant-/ungskog så ingår i storleksordningen 80-90% av all skog i landet i begreppet.

Ingen ovanlig teknik. Men här tillämpad så in absurdum så att man måste tro att professorn är antingen stendum, intellektuellt oärlig eller verkligen köpt.

Eller, det finns ett alternativ till.

En gång hörde jag berättas om en professor som ägnat hela sitt liv åt forskning kring något som senare, när han redan var gammal, visade sig ha varit helt fel. Han fick frågan hur det kändes. -Fruktansvärt, som att mitt liv är bortkastat, sa han
Kanske kan det vara vad som håller en forskare från att se hur fel han har. Den undermedvetna vissheten om ett bortkastat liv.

Se det inte så, gå ut i en riktig skog som finns kvar och varje minut blir meningsfull.

DSCF3607

August 3, 2014

Brukarnas naturkrig

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur,Skogen — ylva @ 22:24

När man som jag följer både rovdjursdebatten och debatten om skogen slås man av likheterna. Det är i stort sett samma resonemang och samma människor. Det sistnämnda gäller framför allt naturmotståndarna.
Bland naturvännerna anar jag en skillnad i kunskapsnivå bland de som är för rovdjur och de som är för skogen, till rovdjursvännernas nackdel då.
Men på det hela taget är det samma strid som förs.
Det finns en liten grupp människor, som säkert uppfattar sig som förnuftiga och goda, som hävdar ÄGANDERÄTT över naturen, inklusive vilda djur som betraktas som antingen onyttiga som ska bort, eller nyttiga som ska skördas av “brukarna”.
Det där att de så gärna kallar sig brukare tycker jag är lite lustigt för när ordet “brukare” står ensamt i andra sammanhang handlar det antingen om sådana som inte kan ta hand om sig själva, förståndshandikappade, gamla eller funktionshindrade av annat slag, eller så syftar man på knarkare.
Nåja, om de själva insisterar på denna benämning så…

Alla andra kallar de “betraktare” och det tycker jag de ska ge fan i eftersom de uppenbarligen inte begriper någonting.

Nåväl, “brukarna” är framför allt jägare och skogsskövlare och lite hangabouts. De är inte så många men de har en skrämmande medvind. För några decennium sedan hade den naturfientliga inställning som är rådande i dag varit politiskt omöjlig. I dag är det politikerna som driver den hårdast.

Det finns de som tror att det blir en ny ordning bara det blir maktskifte i höst. Knappast, det sitter djupare än så.
Jägarkåren har på ett beundransvärt skickligt sätt skaffat sig hela problemformuleringsprivilegiet. Oftast ihop med jordbrukarna, i alla fall när man vill döda rovdjur. Därför är det lite roligt när de emellanåt hamnar i gräl med varandra, om vildsvin förstås.
Det är ju lätt för mig att sitta och påstå allt detta, och alla tänkande naturkämpar vet att det är så, men vad har jag för belägg?
Räcker det att säga Eskil Erlandsson och Lena EK?
Nehej, ska jag räkna upp alla andra rabiata naturhatande riksdagsmän, regeringsledamöter, landshövdingar, generaldirektörer och näringslivstoppar? Nej, det blir en allt för lång tråkig lista.
Kan vi titta på debatten den senaste tiden kanske.
Forskare som kommit på en idé hur jägarna ska kunna “skörda” så mycket som bara möjligt, och kanske till och med på nåder tillåta att ett annat djur får existera. Jägareförbundet vill återinföra vildren, av samma skäl.
Från SLU försöker man också på alla tvistade sätt man kan komma på hävda att det är bra att inte ha skog i landet, utan snabbväxande biomassproduktion med en omloppstid som ur skoglig synvinkel är att betrakta som barnamord.
Hur i helvete kan man påstå att gammal skog är mer (?) känslig för storm och brand. De ljuger faktiskt medvetet, men så får man ju inte säga för forskare är väl heliga män. Nej, de är vanliga människor som behöver ett jobb och vill göra karriär. Det gör man inte om man inte levererar “rätt” slutsats.
Jägareförbundet förklarar hur “brukarna” vill ha det med fläskproduktionen i skogen.
Och så finns det en liten moteld, men ack så försynt! Ändå har den hånats och bemötts med diverse idiotier av “brukarna”.

Det är kanske dags att “brukarna” får personliga assistenter som kan hålla dem på mattan.

The road to hell

June 2, 2014

Ännu en

Filed under: Politik och samhälle — ylva @ 18:49

Apropå unga människor som gjort världen en tjänst. Förfölj och spärra in dem bara.
Jag önskar att mitt land gav asyl till sådana här människor i stället för att misskreditera dem på alla sätt. Jag önskar att vi ville höra sanningen i stället för att skjuta budbäraren.

I stället för mina meningslösa utgjutelser kan man läsa något med mera substans. Det är egentligen det här jag ville säga, Christian Engström och många andra säger det men hur många bryr sig?

Och så spärrar vi in lite fler kloka unga människor…

Filed under: Politik och samhälle,Uncategorized — ylva @ 18:34

Så nu ska Peter Sunde till sist spärras in för sitt oerhörda brott. Ett brott som inte drabbar en enda människa, ett brott som gett så mycket till människorna, ett brott som tagit världen framåt.
Det är ju lustigt att hans advokat Peter Ahltin, som suttit i Kristdemokraternas partistyrelse i 10 år citeras i Svd med

“Peter slogs för att få fildela, och om tio år tror jag det är en självklarhet att det är tillåtet att fildela för eget behov, säger Althin, till TT”.

Det är ju synd att han inte upplyst sitt parti om detta.
Den absolut mest rabiata upphovsrättsfanatiker jag hört bland politiker är Lars Adaktusson. Det vill säga han låter så eftersom han tagit reda på partiets vilja. Först råkade han svara “fel” på frågan om fildelning borde vara tillåtet men det rättade han till med emfas. Samma sak gjorde han med frågan om hur vargjakt ska beslutas. Någon egen mening om någonting verkar han inte ha, utom den att det är trevligt att sitta i Bryssel och håva in pengar på lönekontot.
Peter Ahltin säger kloka saker som inte platsar i det parti han kämpat för, antagligen skulle han också byta åsikt om en EU-post hägrade.
Det är något allvarligt fel på hela demokratin. Hade man inte begripit det förr så gjorde EU-valet väl ändå att man gav upp om mänskligheten.

October 9, 2013

Det är svårt med idioter

Vissa saker är knepigare än andra att kämpa för. Man skulle kunna tro att det är väldigt bra att ha sanningen på sin sida. Så är det inte. Det slog mig i dag att det är precis tvärtom.

Ju mer rätt man har desto större idioter är det man har emot sig. Ju större idioter desto värre idiotiska påståenden och lögner kan de kläcka ur sig. Vettiga människor har inte en chans att bemöta sådant och så blir det en märklig slagsida där de oinsatta mest hör idioterna och tänker, – nå ja, ingen rök utan eld.

Det här med rovdjur är just en sådan fråga där motståndarna är sådana absurda idioter att man inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att någon skulle tro på dem.
Min bittra erfarenhet är att jodå, en del tror på dem, politiker tror på dem.

Här nedan får ni ett smakprov av det mer absurda, men alls inte ovanliga slaget.
Lögnerna och det makalösa resonemanget borde locka till skratt men skrattet fastnar i halsen när man tänker på att sådant här påverkar politiker.

SUNDSVALLS TIDNING 2013-10-07 Sida 4 –

Författare: Humanist och djurvän

Vad gäller zoologi och djurs vanor och beteenden så är kunskapen, ljugandet eller fantasier och önsketänkande på topp. Det är vi, omkring tre miljoner människor som bor inom rovdjurens domäner, som betalar för rovdjurens leverne.

Betalar med en mer än halverad älgstam vars jakt- och köttvärde vid mitten av 1980-talet var fyra miljarder per år, och i dag är mer än halverat. Betalar med två dödade människor och sex allvarligt skadade av björn på 2000-talet. Rädsla för björn och varg, extra stängsel för tamdjur men ändå rivna hundar och tamdjur, som vi får en bedrövlig ersättning för i fall de nu hittas.

Vi närmar oss 45000 viltolyckor per år och som orsakas av att stordelen av våra vägar omges i dag av två gröna vägar och de snabbt ökande rovdjursstammarna. Viltolyckorna beräknas kosta oss omking 30 miljarder kronor per år, omkring tio dödade och drygt 2000 invalidiserade människor varje år.

Omkring 60 procent av viltolyckorna orsakas av rovdjur som jagar ett byte. Det jagade rådjuret eller älgen skenar och ser sig inte för när de ska passera en väg och då smäller det ofta. Observera att bara här kostar oss rovdjuren omkring 2 500 per skattebetalare. Illa är också att rovdjuren håller på att utplåna rennäringen. Den nu talrika björnen har lärt sig att stå i renarnas kalvningsland på våren och äta sig proppmätt var dag. Tänka sig att vara renägare och vid höstens kalvmärkning notera att bara varannan – var tredje vaja har en kalv att märka.

Dummaste och en ofta återkommande replik är; att

sedan 1821 har ingen människa blivit dödad av varg i Sverige. Tror jag då Sverige i slutet av 1700- talet beslutade att utrota vargen och vi därför i flera år utkommenderades till vargskall. Man lyckades utrota vargen i landet med undantag av de ödsliga skogs- och fjälltrakterna; en tredjedel av landet.

Dock blev de kvarvarande vargarna så hårt jagade av samerna att vi i omkring 150 år endast hade mellan tio och 50 vargar tills vi 1967 fridlyste vargen och 10-talet år senare inplanterade varg. Beträffande farhågorna om en inavlad och degenererad vargstam. Varför inavlade inte de så få vargarna under 150 år ihjäl sig?

Jag får påminna om att i Spanien har fyra barn rivits av varg på 2000-talet och i Indien dubbelt så många. Polen, Rumänien med flera

länder i Europa har vargdödade barn mest varje år. I Ryssland blir enligt obekräftade uppgifter omkring tio barn vargrivna varje år. Observera; att i Sovjetunionen och Ryssland har vargen aldrig varit fredad. På Sovjettiden höll man vargstammen nere med helikopterjakt.

Ryssland tillämpar inte den jaktmetoden och därför har vargstammen flerdubblats och nu ätit upp det mesta av viltet i Ryssland och är nu i färd med att äta upp tamboskapen för fattiga människor på landsbygden. Jag erinrar om att Ryssland är till ytan 38 gånger större än Sverige och att om vi i Sverige skulle få skjuta lika många älgar per arealenhet som i Ryssland så skulle vi få skjuta omkring 15 älgar per år.

Vem kan tänka sig Sverige utan nationalsymbolen älgen?

I dag torde vi ha ungefär dubbelt så många av de fyra stora rovdjuren än vad Naturvårdsverket uppger. Får man önska sig; att riksdagen beslutar om max 100 vargar, 1000-1500 björnar och en halvering av järvoch lodjursstammarna.

Samt att vi gör upp med de renägande samerna, att hysa de fyra stora mot en grundersättning à 100000 eller mer och 5 000-10 000 i ersättning för varje rovdjursriven ren.

Samerna fick därmed också tillfälle att återuppliva sin kampsport, att ränna varg och sälja jakt på de fyra stora.

Tänk hur många miljarder och sparat mänskligt lidande det skulle innebära om de fyra stora i princip endast fanns i det glest befolkade Norrlands inland? Jag tror att viltolyckorna skulle mer än halveras

Den tragiska insikt jag har i hur det svenska samhället fungerar har ännu inte drabbat Jan Guillou. Han betraktas som en intelligent man och ändå skriver han så här i Aftonbladet

För övrigt anser jag att …

… miljöminister Lena Eks populistiska utspel om att skjuta över 3 000 vargar, björnar och lodjur nästa år, en halvering av beståndet, inte kan vara allvarligt menat. Och att det är så uppenbart att få ens orkat protestera. Det var för dumt.

Ja visst var det, dumt. Men allvarligt menat, jodå.

October 7, 2013

Loss of jobs is mostly a good thing

Filed under: Allmänt trams,Politik och samhälle — ylva @ 20:17

Då och då när jag hinner kollar jag vad som hänt på Enligt min humla på sista tiden. Senast skrev Jochen om att han klivit ur sin komfortzon och gästbloggat hos Rick Falkvinge, på engelska.
Inlägget handlar om copyright och är bra som alltid. Och som alltid vid det ämnet kom det en del hätska kommentarer. I en av dessa står det något så urbota dumt:

” Loss of jobs is never a good thing”

Kommentatorn får förstås kloka och relevanta svar på tal om den saken.
Själv stirrar jag på den där meningen och får sådan lust att kommentera den jag också, lite mer allmänt, men avstår på grund av språket. Kanske får jag inte fram vad jag menar på engelska. Jag väljer att stanna i min trygga zon, men kommentera vill jag likt förbaskat.

“Loss of jobs is never a good thing”

Jasså? nog tycker jag det var bra att fångvaktarna på Treblinka blev arbetslösa. Och om bödlar och torterare världen över blev uppsagda på stört.
“Loss of jobs” – för att jobben inte längre behöver utföras.
Då vore det verkligen “a good thing” om alla poliser blev arbetslösa, och alla alkoholterapeuter och ambulansförare och sjuksköterskor. Alla socialarbetare och klottersanerare och kriminalvårdare. Alla läkare och psykologer och slaskblaskjournalister. Alla charlataner som profiterar på människors osäkerhet och alla vapenhandlate. Vartenda jobb i vapenindustrin och så klart alla militärer. Jag kan hålla på hur länge som helst men jag tror ni förstår min poäng.

Fast min egentliga poäng är att självklara snusförnuftigheter sällan är så självklara.

September 12, 2013

Ett makabert skämt

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur — ylva @ 11:41

Jag har ont i huvudet. Det får man lätt om man utsätts för ett makabert practical joke som man tyvärr vet är sant.
Det är regeringens rovdjursproposition som jag syftar på, presenterad på en presskonferens kl 11 i dag. Vår så kallade miljöminister, den centerpartistiske jägaren Ek, tror sig funnit lösningen för att få utrota våra rovdjur.
Hon kör med hitta-på-siffror. Drar till med makabert låga antal djur och påstår att det finns vetenskapligt stöd för det. Det är så grovt så man blir alldeles matt.
Och det är väl meningen, knäck alla normala människor så vi inte längre orkar bry oss.
I DN och SvD skriver man att “Miljöminister Lena Ek vill att större hänsyn ska tas till privatpersoner och företagare i rovdjursområden”.
“Privatpersoner och företagare i rovdjursområden”? – Nej, en fanatiskt egoistisk mikrominoritet får sina absurda krav tillgodosedda.

September 10, 2013

Vådan av en olaglig praxis

Filed under: Politik och samhälle,Rovdjur — ylva @ 21:36

Jag har tidigare beskrivit besluten vid skyddsjakt på varg ungefär så här.
Länsstyrelsen beskriver vad som hänt, refererar lagstiftningen och beviljar skyddsjakt. Allt i ett ganska mångordigt dokument.
Det är bara det att om man verkligen läser vad som står där så framgår det tydligt att det ja till skyddsjakt som myndigheten ger strider mot lagen. Jag har aldrig sett ett fall där villkoren för undantag i art- och habitatdirektivet faktiskt är uppfyllda, inte ens med god fantasi.
I dag skriver SvD kortfattat om att förvaltningsrätten har upphävt Naturvårdsverkets beslut att bevilja jakt på den varg som på kort tid angripit åtta fårbesättningar i Skåne. Skånskan har en längre artikel som avslutas med en LRF-representant som inte har förstått någonting. Han vill att Länsstyrelsen i Skåne ska få ta skyddsjaktsbeslut. Jaha, men de lyder under samma lagar som andra myndigheter.
Det här fallet hade tidigare varit en självklar skyddsjakt trots att de legala kriterierna för en sådan inte varit uppfyllda, (och det är de som sagt aldrig). Det som har hänt på senare tid är att besluten överklagats till rättsinstanser och där går man efter lagboken, inget annat.
Inga taktiska hänsyn hit eller dit, inga egna värderingar och ingen praxis som vuxit fram lite så där lagom utanför lagen. De gör sitt jobb och det ska hedra dem. Sedan kan man tycka vad man vill om de praktiska konsekvenserna.
Själv hade jag hellre sett att den här vargen hade fått gå till de sälla jaktmarkerna, det hade varit bättre för vargens framtid i Sverige.

June 23, 2013

Hey Big Brother

Ett kvarts år har passerat sedan jag skrev här senast. Jag vet inte varför, det är väl meningslösheten i det hela som kommit i kapp mig.
Vansinnet rullar vidare där ute och inget kan jag göra åt det. Det är nästan så jag har slutat hålla koll på nyheterna också.
Vissa nyheter har jag ändå noterat, om än inte satt mig in i, som Edward Snowdens avslöjanden om USAs avlyssning. Det blev ju en viss uppståndelse även i Sverige, och i EU bevars. Det enda jag kunde tänka när jag hörde svenska journalisters indignation var hur märklig deras reaktion tedde sig när de samtidigt inte reagerar över att vi är lika övervakade i vårt eget land.
Och de hycklande EU-politikerna var närmast parodiska och gjorde mig smått illamående. Och Storbritannien som tydligen är bland de värsta, hycklare.

Och varför talar man inte mer om Bradley Manning? Varje svensk vet nog att Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i ett visst antal dagar och det är väl bra, men varför går inte människor man ur huse i alla demokratiska samhällen och demonstrerar för Snowdens, Mannings och Asanges skull?
Jag tror jag vet varför. De tre är inte särskilt snälla mot oss, de har talat om sådant som vi inte vill veta och inte vill förstå. Så innerst inne håller vi med USA, spärra in de djävlarna och kasta nyckeln.
Förresten tycker jag det är dumt att skriva hur många dagar något pågått. I mina öron låter dagar inte mycket, oavsett siffran framför. Tolv år däremot.

Jag är inte helt säker på vad Hey Big Brother, Rare Earths låt från 1971, handlar om men rätt bra är den.

March 20, 2013

Svensk polis en fara för rättssäkerheten – säger minister

Filed under: Jägarmaffian,Politik och samhälle,Rovdjur — Tags: — ylva @ 12:05

Nu är den stackars finskryska vargtiken på vandring igen. Spikrakt norrut, tillbaks till den dryga halva av landet där inte vargen tillåts leva på grund av rennäringen. Jag har skrivit lite om behandlingen av henne tidigare. Sedan dess har jakten stoppats av förvaltningsrätten, hon har övervakats och stressats och till slut flyttats söderut en fjärde gång.
Ingen människa kan tro att det ska fungera, kanske hoppas de att hon ska förolyckas i hanteringen eller på vägen hem. Eller om jag ska försöka vara välvillig, att renarna ska ha flyttats när hon kommer tillbaka och att hon då bara ska ta älgar och allt ska vara frid och fröjd.
Det skulle inte hjälpa, när nästa dödsföraktande friare eventuellt skulle dyka upp och paret etablera ett revir så skulle rennäringen kräva deras försvinnande.
Även om paret etablerade sig utanför åretruntbetet, vilket alltså varit fallet med finskryskan tidigare, så flyttas renarna dit igen i höst. Och när det gäller rennäringen och varg är ordet nolltolerans för en gångs skull helt adekvat.
Rennäringen muckar man inte med vilket har sin förklaring i att samerna är ett ursprungsfolk.

Vad som är mer svårbegripligt, även om jag i och för sig skulle kunna fylla en A4-sida med korruptionsanknytna förklaringar, är att man inte heller muckar med jägarkåren. Vad än jägarförbundet må kräva så får de det serverat på silverfat.
Det senaste är att regeringen ändrat i jaktförordningen så att en person som dödar ett rovdjur för att freda tamdjur inte längre ska anmäla det till polisen. I stället ska länsstyrelsen nu göra en första bedömning och om de anser att det finns misstanke om brott ska de i sin tur anmäla till polisen.
Skälet till att jägarna – för det är jägare det rör sig om även om det alltid talas om djurägare, det är ju inte så att skjutvapen och licens ingår i köp av får, hundar och kossor – skälet sägs vara att det är förnedrande att misstänkas för brott när man bara skyddat sin egendom.
Man kan, ve och fasa, till och med tvingas vara utan sina vapen ett par dagar medan utredning pågår.
Att utreda en händelse som skulle kunna vara ett allvarligt brott betraktas alltså som kränkande. En kränkning som den känsliga och fläckfria jägarkåren nu slipper när länsstyrelsen kommer istället för polisen menar man.
Jag vill inget hellre än att jägare och djurägare ska ska sluta vara så upprörda och kränkta hela tiden så det här skulle kanske kunna vara en god idé då? Men det finns åtminstone fyra stora frågetecken.

Är länsstyrelsens personal, biologer och spårare, de mest kompetenta att bedöma skottvinklar, hitta kulor, förhöra gärningsmän och vittnen etc?

Hur ska länsstyrelsens personal ha ryggrad och auktoritet nog att ifrågasätta och kritiskt utreda människor som de ofta har kontakt med i andra sammanhang??

Är det inte mycket mer “kränkande” om polisen dyker upp nu, med det nya systemet, än förut när det var den vanliga rutinen och inte på något vis utpekande av någon som brottsling???

Det måste ju ändå hända ganska ofta att länsstyrelsens, i ämnet outbildade, personal ser oklarheter som de ber polisen titta närmare på. Eller är det just det som är meningen att det aldrig ska ske????

Landsbygdsminister Eskil E. motivering till beslutet att ändra jaktförordningen är egentligen fullständigt häpnadsväckande. Det blir mer rättssäkert utan polisen!
Nog borde det ha varit en godbit för pressen, min rubrik ovan borde ha stått på Aftonbladets löpsedel i stället men ingen reagerar.
Jag undrar om justitieminister Bea A. reagerade, antagligen inte. Rättssäkerhet är inte hennes bästa ämne varken åt ena eller andra hållet.

February 16, 2013

Jag har fått en ny idol

Filed under: Allmänt trams,Politik och samhälle,Skogen — Tags: — ylva @ 22:35

Jag kan inte påminna mig att jag någonsin haft några riktiga idoler. Inte sedan jag var fem år och enligt uppgift satt klistrad vid TV-rutan och tittade kärleksfullt på Olle Björklund när han läste Aktuelltnyheterna. Det är dock ingenting jag minns, säkert bara ont förtal 🙂
Men visst har jag hyst både beundran och stark sympati för vissa offentliga personer. Gamla gubbar mest, sådana som törs säga vad de tycker och ger blanka fan i om det ligger inom rådande konsensus. Sanningssägare och intelligenta.
Sven Stolpe är en av mina stora favoriter. Inte för hans litteraturkritik eller hans religionshistoriska forskning som jag inte begriper mig på eller för hans romaner som jag inte tyckte var särskilt bra utan bara för att jag njöt av att höra honom läsa lusen av folk och ha åsikter om precis allting. Rolig var han också. Därtill är hans lättare skrifter, anekdotsamlingar och minnen en ren njutning att läsa.
Och när vi ändå kommer in på författare, jag har en stark vurm för Jack London, både för människan och hans verk. Hans eget korta liv stod definitivt inte hans romankaraktärers efter. Jag kan rekommendera den läsvärda biografin av Irving Stone “Sjöman till häst”
London var också journalist och nu kommer jag till det jag egentligen ville skriva om idag. Min nya idol, i den mån jag har några alltså, heter Maciej Zaremba.
Journalisten och författaren till artikelserien Skogen vi ärvde, som numera också finns samlad och utgiven i bokform. Det bästa som skrivits om svenskt skogsbruk på mycket länge, och med ett närmast unikt perspektiv. Människans.
När man läste den kunde man konstatera att Zaremba är en fantastisk skribent, tänkande, pedagogisk och med ett njutbart språk. Hans artiklar lyfte upp frågan om skogen på dagordningen och tvärtemot mina farhågor så har inte debatten lagt sig.
I onsdags ordnade skogshögsskolans studentkår en paneldebatt på SLU i Umeå med utgångspunkt från artikelserien med deltagare från skogsbruket, forskningen, Snf och naturligtvis Maciej Zaremba själv. Den finns att lyssna till på nätet, och det är efter att jag har gjort det som Zaremba har fått idolstatus hos mig.
Han är precis en sådan människa som jag faller i farstun för. Rak, glasklar, intelligent och därtill, eller därför, ganska rolig.
Lyssna!!
Det kan man ju med fördel göra samtidigt som man jobbar med något som inte kräver att hjärnan är så inblandad.
Det finns en del att säga om den där debatten och det tänker jag göra också, nästa gång

Older Posts »

Powered by WordPress