Smutsigtmjöl

Det är konstigt att man aldrig kan föra en sakdiskussion med någon jägare utan att det slutar med att de påstår att man är jakthatare.
De är numera en ganska ansatt grupp i samhället. De har ett lite taskigt läge från början i en popularitetstävling, i deras hobby ingår ju trots allt att skjuta ihjäl söta djur. Men det finns en annan orsak till att de alltid får inta försvarsställning också.
För många år sedan var jag på mitt första varghatarmöte. Där fanns en panel bestående av diverse varghatande jägarrepresentanter, några politiker och en forskare, Olof Liberg, som vid presentationen förklarade att han var helt neutral och där för att stå för fakta. Och så naturligtvis en publik av upprörda jägare och en liten grupp knäpptysta rovdjursvänner. Det gick hett till.
Olof Liberg höll sig strikt och neutral under större delen av mötet men till sist fick han nog av egoistiska stöddiga varghatande jägarkolleger, och förklarade med emfas och direkt från hjärtat att om inte jägarkåren ändrade sin inställning och blev en smula ödmjuk skulle den på sikt förlora det stora privilegium som den hade i Sverige och bli ifrågasatt på ett helt annat sätt.
Jag tror att han upprördes både som jägare och som äkta vargvän. Nu har tiden gått och han verkar ha malts ner av det stenhårda trycket från den dominanta delen av jägarkåren.
Men han fick rätt i det han sa på det där mötet.