Smutsigtmjöl

Efter att jag för första gången på över en månad lyckats sno åt mig lite ledighet och en halvdag i skogen kommer jag hem och utstår presskonferensen om ändringar i vargpolitiken. Det var så deprimerande att jag saknar ord. Så inkompetent, korkat, falskt, motbjudande och avskyvärt. (Ok, några ord hittade jag visst.)
Det mest tragiska är egentligen inte sakfrågan, rovdjurspolitiken, utan det faktum att det är så här Sverige styrs, och av sådana här människor. I dag fick också Eskil Erlandsson kliva fram och i en motbjudande duett med Carlgren presentera vad de själva kallar för en “kringgående rörelse”. Deprimerande som sagt.
DN har en artikel med helt fel rubrik “Ingen vargjakt i vinter”. I korthet går regeringens kringelkrokar ut på att döpa om licensjakten till “utökad skyddsjakt utformad som licensjakt” – och samtidigt sätta Naturvårdsverket (de lydiga tjänarna) på att utöka kriterierna för skyddjakt så att de omfattar “olägenheter”. Man får väl trots dimridåerna ändå säga att det var en ganska klargörande presskonferens. Våra kära ministrar dunkade gång på gång med emfas in det som har blivit vår s.k. miljöministers vanligaste fras i ämnet. “Vi ska ha så få vargar som möjligt”.
Varför då, undrar jag.
Enda trösten är att EU-kommissionen knappast lär gå på det här.
Nåja, innan denna deprimerande föreställning hade jag i alla fall en bra dag. Hittade till och med björnskit i skogen. Alltså är jag i högsta grad berörd av rovdjuren och enligt regeringen ska jag ha något att säga till om i rovdjurspolitiken. Synd att jag inte har det