Jag hade nyligen ett samtal med en smart anarkistslyngel som påpekade risken av att man låter sig förledas tro att det är den bästa debattören eller den mest spirituella talaren som har rätt i sak. Det kan ju lika väl vara den där oartikulerade träbocken i stället.
I dag fick jag mig en liten påminnelse om hur dumt man kan tänka, eller snarare inte tänka, när man ska värdera vem som har rätt.
Av en slump när jag letade något helt annat dök namnet Torbjörn Fagerström upp i samband med genmodifierade grödor. Eftersom jag är skeptisk till genmodifieradegrödorhatarnas fanatism gick jag in och läste. Under tiden malde namnet Torbjörn Fagerström i bakhuvudet, jag kände ju så väl igen det men kunde inte komma på vem det var. Jag läste artikeln, tyckte det låg mycket i det han skrev och kollade upp vem han var.
Just ja! Det är ju den där Lärde-i Lund-professorn som jag sett på TV, han som verkar så sympatisk och är så pedagogisk. Så klart att han har rätt!
I synnerhet som han bekräftade mina egna faktamässigt ogrundade åsikter.
Så kollade jag lite till. Hmm… det var också han som ihop med åtta andra forskare skrev en debattartikel efter vargjakten förra året. Bland de andra fanns Olof Liberg och stolpskott som Camilla Sandström (som jag verkligen inte har någon respekt för) och Håkan Sand (Grimsöforskaren som sätter sitt eget jakthundsintresse främst).
Deras slutsatser överensstämde inte med mina och eftersom vargpolitik hör till mina specialintressen så sjönk plötsligt Fagerströms trovärdighet i GMO-frågan. Om jag går på mina känslor alltså, inte när jag tänker efter. Det gäller att passa sig.
Och förresten så ser han ju så trevlig ut på TV 😀