Smutsigtmjöl

För några veckor sedan bevistade jag ett seminarium om rovdjursturism, Large 2012 som Ekoturismföreningen arrangerade.
Om vi undantar inledningen, seminariet öppnades av handelsminister Ewa Björling, totalt meningslöst, varför uppta den dyrbara tid som aldrig räcker till vid sådana här tillställningar med ointressanta floskler? Dessutom kom hon försent och pratade för länge innan hon svepte ut ur salen följd av en liten kostymklädd uppassare lämnandes arrangörerna med ett sprucket tidsschema.
I alla fall, bortsett från det så var förmiddagen jätteintressant, upplyftande och inspirerande. och jag brukar inte ta till sådana ord i första taget. Först ut var Frans Schepers från Rewilding Europe som jag knappt hört talas om innan. Vilket fantastiskt projekt, de siktar på att år 2020 ha “återförvildat” en miljon hektar fördelat på 10 områden i Europa. Fem av dessa är redan utsedda, de resterande fem ska de bestämma 2013. Det är fritt fram att nominera. Bergslagen skulle passa bra, eller norra Värmland/västra Dalarna. Men sluta drömma nu, “dä gåår allri” som en äkta Hälleforsare skulle säga, och jag håller med. Det går nog aldrig i Sverige. Hur skulle man kunna få jägare eller markägare att ens ett ögonblick överväga att ge upp något som de betraktar som sin “rättighet”. Nej Sverige är nog kört, men någon annanstans kommer det säkert att lyckas. Jag är annars ingen vän av stora “projekt” men i det här fallet är det enda möjligheten. Jag önskar verkligen Frans Shepers och hans vänner lycka till.
Därefter berättade Derek Goldman om potentialen i vargturismen med utgångspunkt från Yellowstones Nationalpark. Positivt och intressant om en lyckad återintroduktion av vargen och alla människor som gläds åt den, och gör av med massor av pengar på kuppen. Tyvärr finns också samma inskränkta kepsprydda egoister där som här och dessa har börjat höras mer och mer. Derek Goldman förstod att vi hade samma problem men trodde att det var “less intense” här. Där har han nog fel ändå.
Stefan Fölster,chefsekonom på Svenskt Näringsliv har gjort sig känd som en förkämpe för svensk rovdjursturism. Han berättade massa skojiga saker om vad som möjligen kan bli nya trender i viltskådning. Dessutom visade han en karta över Sverige där de kommuner som ligger illa till, med hög arbetslöshet, dåligt näringslivsklimat m.m. var rödfärgade. Han sa också att det sämsta en kommun kan göra är att bestämma sig för att satsa på en viss sak, och att pytsa ut bidrag. I stället bör man satsa på allt som kommer naturligt genom att förenkla och underlätta på alla vis för de som vill utveckla något företag.
Det var lite lustigt, mitt i det allra rödaste området, i en kommun som bestämde sig för att satsa på en viss, helt apart sak, där bor jag. Och ja, det gick åt helsike, och politikerna här struntar fullständigt i vår guldgruva, naturen.
Anders Ståhl och Marcus Eldh berättade lite om sina respektive verksamheter med Rovdjursturism.
En mycket entusiastisk man, Lars Håkansson, bosatt på en ö i Mexikanska golfen med Amerikas största stam av livsfarliga alligatorer och massa andra rovdjur berättade att det minsann inte var några där som ville ha bort några rovdjur.
Han var dessutom den ende som rakt ut tordes säga att vi skulle ha många många fler vargar i Sverige. Denne man var tidigare VD för filmbolaget Warner Bros i Sverige, ett sådant där bolag som jag närmast betraktar som ondskan på jorden, lite lustigt det med, (jag är visst lättroad i dag).
En tjej berättade om något projekt hon haft i ett år, Destination Järvsö, med “ny typ av kartläggning för gemensamma planeringsprocesser för samverkan mellan safariturism och bygdens övriga aktörer” (enligt programmet). Och jag är ledsen att behöva säga det, det var ointressant och verkar inte ha gett någonting, annat än naturligtvis ett jobb för den som hållit på med det, som vanligt med dessa “projekt”.
Nåja, hon var glad och entusiastisk i alla fall. Liksom alla andra, tills det blev dags för Pauline Palmcrantz från fäbodbruket och Berit Wallin-Håkansson från fårnäringen i Västmanland att inta podiet.
Nu var det som om någon dragit ner rullgardinen. Det positiva förbyttes i ett kompakt hånfullt motstånd mot allt vad rovdjur heter. Fårnäringskvinnan lutade sig röd i ansiktet tillbaka i stolen efter att ha levererat sin välrepeterade replik “-Har ni någon quickfix åt mig”, och tro mig, det var inte inbjudan till något samarbete det rörde sig om.
Palmcrantz gick på i vanlig ordning om alla vargrevir som hon “berördes” av. När vissa saker ifrågasattes av Anders Ståhl, som tydligen har oturen att bo granne med henne fick hon backa något men hon lyckades ändå förmedla det hon ville, allt är ett helvete och bara hon vet bäst. Fäbodbruk i Sverige är trots allt en skattefinansierad verksamhet, något uns av ödmjukhet hade kanske varit på sin plats.
En ilsken kvinna i publiken fick mikrofonen för att ställa en fråga och förklarade att hon bara ville tala om hur det var. Hon var från en sameby i Idre och där var livet uppenbarligen också ett helvete. Och länsstyrelsen i Dalarna, de följde inte lagen dom inte. Någon motivering för det påståendet gavs inte men det var uppenbart att hon tyckte de skulle ge tillstånd till att utrota alla djur i trakten, utom renar.
Faktum är att just renskötseln kring Idre utgör rena dräneringshålet för våra vargar. Ett ganska ansenligt antal vargar har skjutits i skyddsjakt i området under det senaste året. Man skulle kunna säga att några få renägande familjer är orsak till att vi inte har ett naturligt flöde av varg genom landet. Sunt?
Redan innan hatdamerna drog ner rullgardinen så hade solen gått i moln en stund när jägareförbundets ordförande Torsten Mörner, ställde sig upp och höll något slags försvarstal, uppenbarligen provocerad av de positiva och inbjudande inlägg som varit. Någonstans hade han hört någon nämna utrotning av rovdjur och det fick honom att känna sig så träffad att han måste deklarera att jägareförbundet i sin stora nåder alls inte ville utrota vargen utan den skulle få existera i en gigantisk numerär av 200 djur på Skandinaviska halvön. Det enda problem jägarkåren hade med varg gällde enligt honom löshundsjakten. Något problem att dela med sig av älgköttet hade de absolut inte. Mörner kanske ska tala om det för sin jaktvårdskonsulent Vulgäre Glöersen som utrycker sina åsikter om saken på förbundets hemsida med orden att “det är vansinnig politik att älgarna ligger utskitna på skogsbilvägarna”.
Nå, Torsten Mörner inledde i alla fall sitt lilla försvarstal med att, som så ofta görs, beklaga att den här frågan är så “polariserad”. Så nu undrar jag, om en part är egoistiska extremister som vill utrota djur ur vår natur för att de inte passar deras intressen och driver enorma kampanjer för detta där lögnerna och överdrifterna saknar gränser, och den andra parten bara har självklara menlösa åsikter som, omvandlat till floskelord, lyder biologisk mångfald i våra skogar, kan man tala om polarisering då? Kan man polarisera med bara en pol, typ?