Är ni lika trötta som jag på alla egofixerade, småsynta, självgoda, navelskådande, pompösa artister och annat löst kändisfolk som abonnerat på Sommarpratarnas stol i P1 för att tala om samma ämne allihop. Sig själva.
Nej antagligen inte, men jag är det i sådan grad att jag inte lyssnat på programmet på år och dag. Och kanske därmed inte ska uttala mig om saken. Fast de gånger jag ändå ramlat in i ett Sommarprat har inte fått mig att ändra uppfattning.
Jag bara undrar vad som är så intressant med att höra hur någon ung person pladdrar på om sin fantastiska karriär och små incidenter.
Nej tacka vet jag sådana med lite bett, som Sven Stolpe eller Anderz Harning eller åtminstone en berättare, som sommarstryparen Torsten Ehrenmark.
Nog om det, nu råkade jag i alla fall se att skogskämpen Sebastian Kirppu skulle vara sommarvärd och ta med lyssnarna ut i skogen så då måste jag lyssna och det var värt 90 minuter av min dyrbara tid.
Han tog verkligen med lyssnarna ut i sin favoritskog och gav oss nya perspektiv. Vi som älskar skogen, även utan att kunna skilja en mossa från en lav, kände och förstod vad han pratade om men lyckades han nå andra människor?
Jag hoppas det men är lätt pessimistisk.
Skogsnäringens propagandatrupper ryckte naturligtvis ut för att svamla och desinformera och recensenterna verkade inte förstå särskilt mycket.
Alla klagar på musiken, jag tycker den passade perfekt in i programmet och dessutom, ska man vara sommarvärd ska man spela den musik man älskar och inte snegla på vad folk vill höra.