Smutsigtmjöl

Läste en debattartikel i SvD av Hans Padeya, VD i Global Gaming Factory X. Han pläderar för att hovrätten ska fria grundarna av Pirate Bay.
Det har han helt rätt i, men hans motiveringar är alldeles åt helsike. Han menar att illegal fildelning kostar samhället enorma summor och knäcker hela branscher men att den samtidigt är oerhört positiv för den ekonomiska utvecklingen i hela världen och speciellt i de nya utvecklingsekonomierna. Låt vara hur det vill med den saken, det kan jag inte riktigt bedöma, möjligen framstår han som något förvirrad.
Det stora felet kommer när han menar att fildelningens samhällsnytta ska motivera en friande dom i hovrätten. En domstol har att bedöma om de åtalade har brutit mot gällande lag. Ingenting annat. Om lagen är åt helsike är det upp till riksdagen att ändra den (vilket de tyvärr bara gör åt fel håll numera). Med Padeyas resonemang skulle detta bli en politisk rättegång. Vilket det i och för sig redan är, beställd av nöjesindustrin, men två fel gör inte ett rätt.
Hovrätten ska frikänna Pirate Bay-killarna därför att de överhuvud taget inte har brutit mot lagen. De har bara tillhandahållit en fullt laglig tjänst. Hört talas om budbärarimmunitet någon? En inte helt oviktig princip i en demokrati. Att den är utsatt för hårda angrepp och kommer att falla om inte befolkningen rycker upp sig ur sin livsfarliga jag-har-rent-mjöl-i-påsen-liknöjdhet är skrämmande troligt. Upphovsrättsindustrin och politiker med totalt kontrollbehov jobbar stenhårt på det. För att försöka få någon slags vetenskaplig/juridisk touch på det hela använder man sig av diverse springpojkar, som doktoranden i civilrätt Johan Axhamn som idag har lagt fram en rapport där han föreslår
“att en statlig utredning tillsätts för att brett se över internetleverantörernas roll och ansvar för förmedling med mera av oönskat material.”
“Oönskat material” Är det bara jag som ryser, mår illa och tänker på Orwell, nyspråk och dystopier?
“Oönskat material” är med netopiadrängens egen definition i en debattartikel, också i SvD i dag, till exempel “integritetskränkningar, barnpornografi, information som uppmuntrar till människohandel, terrorism, otillbörlig marknadsföring, olaglig spelverksamhet eller upphovsrättsintrång.”
Och det allra bästa ur maktens synvinkel, när väl systemet är etablerat är det de själva som definierar vad som är “oönskat material” liksom oönskade åsikter och oönskade tankar och oönskade människor …