Smutsigtmjöl

Det finns alla möjliga konstiga sätt att roa sig på. Själv åker jag emellanåt på varghatarmöten ordnade av faunaextremister eller emellanåt av länsstyrelsen i informationssyfte. Även den senare typen brukar dock urarta till varghatarmöten.

De varghatarmöten jag varit på har följt ungefär samma mall. Aktuell hata-vargen-organisation välkomnar och presenterar sin gisslan som kan bestå av riksdagspolitiker, länsstyrelsepersonal och kanske någon forskare. Mötet inleds med att politikerna får lägga fram sin politik i “rovdjursfrågan”. Den finns i två varianter: -Vi anser att rovdjuren ska finnas men vi måste ta människors oro på allvar och vargdjävlarna bör utrotas och jag vet jag, för jag är också jägare. (kd)(m)(c) och så – Vi anser att rovdjuren ska finnas men vi måste ta människors oro på allvar (mp)(v).  Sen får publiken ställa frågor, d.v.s. skälla på gisslan. Publiken kan indelas i tre kategorier, rabiata rovdjurshatare som framför argument av typen -ska vi ha tillbaka lössen också? och -Di fina herrera i Stôckhôlm har plantera in ohyran och nu är livet meningslöst. Det är den absoluta majoriteten. Sedan finns det några personer med en helt annan åsikt som sitter tysta och ofta går efter halva mötet. Sedan finns det den ensamma dåren (ibland två) som ilsket ställer sig upp och härjar tillbaka, Det är jag, och jag får veta att jag lever, rösterna stiger i takt med att argumenten sjuker. Det går hett till.

Gårdagens möte blev helt annorlunda fast det ordnades av de värsta tokdårarna, “Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik”. De har tydligen varit ute på turné till olika orter i Värmland och i går var det Filipstads tur. På scenen fanns kommunalpolitiker från alla partier, en del i dubbel upplaga, och Lars Furuholm, rovdjursansvarig på länsstyrelsen Värmland. En man vars uttalanden i pressen förvånat mig mer och mer. Han tycks lida av någon extrem vargskräck som gör honom olämplig för ämbetet. Bara det faktum att han åker omkring på turné med de här dårana gör att jag funderar på att anmäla honom till JO (?) för tjänstefel. Han försvarade sig med att han var med som en expert som skulle informera om situationen i Värmland, men mest framförde han egna teorier om hur det inte fanns plats för vargar och de måste skjutas och dumma Naturvårdsverket som inte sagt hur han skulle få skjuta varg, m.m.blaj.

Så till lokalpolitikerna, de fick mig verkligen att tappa hakan! Värre rabiata korkade rovdjurshatare har jag knappt hört någon gång. Folkpartiet var värst, de som man annars haft lite hopp till bland borgarna. Ja jösses vad han gick på, han fick folkaktionens stjärnor att blekna. De är visserligen mellan 80 och döden de flesta och någon vidare lyskraft har de inte. Miljöpartiet och vänsterpartiet avvek från mallen förstås men var sorgligt mesiga egentligen.

Sedan kom Folkaktionens stora stjärna, en liten gubbe som efter pensioneringen gjort sig en karriär i varghatarbranchen. Han låtsas vara forskare och kommer fram till att vargarnas stapelföda framöver kan bli barn och små vuxna. Nu har han visst tröttnat på att köra den showen och har forskat fram att vi kan hejda världssvälten genom att jaga riktigt mycket älg (och döda alla vargar). Dock saknades den vanliga entusiasmen i hans framförande, han verkade mest vilja få det överstökat så fort som möjligt. Orsaken satt i publiken. Jag hade som vanligt utan framgång försökt få folk att följa med mig på mötet för att visa politikerna att folk på landet i allmänhet inte är rovdjurshatare. Ingen ville eller kunde, men med de här politikerna hade det ändå varit meningslöst. Jag hade i alla fall ringt en man från Stöllet som åkt ner. Han är biolog, lärare och naturfotograf med mycket kunskap, stor kroppshydda och pondus. Och viktigast av allt i det här sammanhanget, dårarna hade träffat på honom förr, de visste att när de sa idiotier kunde han lugnt och sakligt tala om de rätta sakförhållandena. Hans blotta uppdykande fick arrangörena att se ut som om de sålt smöret och tappat pengarna.

Så var det publikens tur att ställa frågor. Observera att de säger alltid ställa frågor, inte tala om saker själv. Nåja, det gör man ändå. Jag fick ordet och hoppade på Furuholm, det var för att få det nöjet som jag åkt dit tror jag. Mannen från Stöllet fick ordet, jag fick ordet, en kvinna med håret på ända i små rara flätor (vilket är en stark indikation på att hon inte var varghatare) fick ordet och så gick det runt mellan oss några gånger medan mötesledaren såg mer och mer uppgiven ut. Ingen annan i den fåtaliga publiken yttrade sig. Jo, en jägare ställde en fråga men inte ett enda negativt ord om rovdjur yttrades. Arrangören tyckte gång på gång att nu var vi väl trötta och ville avsluta mötet. Till slut fick han som han ville. Deras “stjärna” ville bara säga några ord först, hopsjunken och med darrande röst vädjade han om lite hjälp, de hade inga aktiva medlemmar i området, fanns det inga som vill hjälpa dem, please?! En passande avslutning på kvällen.