Jag kan inte påminna mig att jag någonsin haft några riktiga idoler. Inte sedan jag var fem år och enligt uppgift satt klistrad vid TV-rutan och tittade kärleksfullt på Olle Björklund när han läste Aktuelltnyheterna. Det är dock ingenting jag minns, säkert bara ont förtal 🙂
Men visst har jag hyst både beundran och stark sympati för vissa offentliga personer. Gamla gubbar mest, sådana som törs säga vad de tycker och ger blanka fan i om det ligger inom rådande konsensus. Sanningssägare och intelligenta.
Sven Stolpe är en av mina stora favoriter. Inte för hans litteraturkritik eller hans religionshistoriska forskning som jag inte begriper mig på eller för hans romaner som jag inte tyckte var särskilt bra utan bara för att jag njöt av att höra honom läsa lusen av folk och ha åsikter om precis allting. Rolig var han också. Därtill är hans lättare skrifter, anekdotsamlingar och minnen en ren njutning att läsa.
Och när vi ändå kommer in på författare, jag har en stark vurm för Jack London, både för människan och hans verk. Hans eget korta liv stod definitivt inte hans romankaraktärers efter. Jag kan rekommendera den läsvärda biografin av Irving Stone “Sjöman till häst”
London var också journalist och nu kommer jag till det jag egentligen ville skriva om idag. Min nya idol, i den mån jag har några alltså, heter Maciej Zaremba.
Journalisten och författaren till artikelserien Skogen vi ärvde, som numera också finns samlad och utgiven i bokform. Det bästa som skrivits om svenskt skogsbruk på mycket länge, och med ett närmast unikt perspektiv. Människans.
När man läste den kunde man konstatera att Zaremba är en fantastisk skribent, tänkande, pedagogisk och med ett njutbart språk. Hans artiklar lyfte upp frågan om skogen på dagordningen och tvärtemot mina farhågor så har inte debatten lagt sig.
I onsdags ordnade skogshögsskolans studentkår en paneldebatt på SLU i Umeå med utgångspunkt från artikelserien med deltagare från skogsbruket, forskningen, Snf och naturligtvis Maciej Zaremba själv. Den finns att lyssna till på nätet, och det är efter att jag har gjort det som Zaremba har fått idolstatus hos mig.
Han är precis en sådan människa som jag faller i farstun för. Rak, glasklar, intelligent och därtill, eller därför, ganska rolig.
Lyssna!!
Det kan man ju med fördel göra samtidigt som man jobbar med något som inte kräver att hjärnan är så inblandad.
Det finns en del att säga om den där debatten och det tänker jag göra också, nästa gång